Spel

I vattensjuka trakter
bortom fem
oceaner av tid
har ett ensamt
teatermonster
som kan sina konster
i femton akter
sin scen och sitt hem
som ingen kan stoppa
i strid

detta väldiga teaterbeläte
lever på enkel diet
på bananer
och nyponsoppa
blir ingen fet

problemet med det
är så futtigt som så
att varken banan
eller nypon
finns att tillgå

du tänker
att är man så stor
tar man på sina
sjumilaskor
och traskar iväg
så det stänker

igenom tider
och över alla hinder
och snor det man behöver
vad det lider
så det blossar och blänker
om solar och kinder

ett litet
problem till
monstret vet inte
vad det vill
det vill bara va
till lags
och höra till

Trastverk

Ingen struts
kan svälja
alkohol
och smuts

utan att kivas
och vingla
ur bild
ursinnig
och vild

ingen
fågelkopia
kan välja
att trivas
i en svinstia

inga burfåglar
har turen
att fly
från sitt
instängda bo
ut i tamburen

ingen unge
kan tro sig veta
och se i skyn
vad den tål

i vilken dunge
ormvråken
ska leta
och finna
sitt skrovmål

ingen kvinna
står fri
som gör myteri
från skönheten
inuti

ingen man
kan vinna
tillit och stöd
om hans omsorg
är död

men gryningens
svarta gäst
och skymningens
tecknade trast

ordnar egen fest
i all hast
vid aftonsången

om morgonen
bluesgången
går till
älskogens
tonspråk

i släptåg
småfåglars
melodier
och anspråk
på vår

om bete säd
och om sådd
i traktorspår
om bröd
plöjda åkrars
broderier
av överlåtelse

svanesång
lyser röd
i streck bortom bergen

om samvetsnöd
om dagen
som kommer
med den ljusgröna
lystern i färgen

landar och skissar
kontrasten
livets träd
i koltrastgrått
in mot natten

då samhörighet
och förlåtelse
målar stum
vått i vått
sitt evangelium
och sluter
sitt rum

njuter
den efterklang
som är trastens
signum

där själva tonen
är skatten

gåvan vi fått

Stunden

Stunden
då allt ställs
på sin spets

stunden
sprängfylld
med framtidens
plåga

bunden i koncentrat
som en svetslåga

varför allt detta hat
en outtalad fråga
mellan tunna läppar
från kamrat
till kamrat

varför ser
vi påkar
svärd och käppar

den stunden
när kärleken sås
över nyplöjda åkrar

när templen rivs ner
och allt byggs om
från värdegrunden

när lärkan åter
stiger i sång
över plogblad
och spadar

över allt som
i vårsolen gråter
skrattar och badar
vid den nygrävda
brunnen

Hårklyveri

Jag måste
jag måste
jag måste
skriva en dikt

när andra går ut
när andra går ut
när andra går ut
och slår yxan i

slår yxan
slår yxan
i en vedklabb

då skriver jag
då klyver jag
beskriver jag
hur yxeggen
glider genom
kvistigt trä

om meningen
med att hugga
hugga hugga
ved

ved ved
att elda med

rytmen
språket
i yxan

formen
vilka muskler
som spelar
när starka
händer svingar
skaftet

svingar
sving
svang

hugg
ner i
ner i
ner i
dämpad
bas
där stålet
skär igenom
ner i
ner i
ner i
det stumma

när jag sedan
länge slutat
skriva

står du kvar
och hugger
klyver
och staplar

i din egen
mening

du fördriver
kylan
och vintern
med din värme

jag sitter kall
och klyver
ord och hår

Från golvet

Från golvet
ser det
annorlunda ut

på golvet
är allt
annorlunda

på golvet
visar sig
den annorlunda

sätter sig ner
vid brunnen
ber kvinnan om vatten

på marken
ritar han
kvinnans
tecken

kvinnan
gråter
fuktar hans fötter
kysser med tårar
torkar med hår

han gråter
kvinnans gråt
vid brodersgraven

möter i trädgården kvinnan förgråten
uppstår i henne
från gravens golv

tar hennes namn
i sin mun

dricker den
djupa brunn

Tryggare kan ingen vara

Sätt spettet
mot en bumling
och få den loss

då släpper
även greppet
om nån annan
stenkoloss

den låsta
konstruktionen
börjar snart
ge efter

flytta positionen
ta en lång semester

vrid och vänd
på orden tonen
skapa nya texter

nu är murens
trolldom bruten
meningen
beskuren

den att stänga ute
lidelsen och tjuren
från de andra tama djuren

skilja oturen
från turen

låta rasa
låsta tankar
med fasa
konstatera
stadgan i strukturen
numera utbytt mot brännbar lera

rucka sten på sten
det ena ger det andra
nu är blicken ren
att ömsesidigt
se varandra

ingen måste spara
på det egna krutet
att baxa utom fara
är uteslutet

allt ska tas tillvara
gråsten ska förmedlas
omskakas försilvras
gråten mildras

tid att börja andas
som den trygga
barnaskara
tryggare kan
ingen vara

I skugga

Den blomma
vi alla har hemma
men få vill se
eller artbestämma

expansiv
intensiv
förändringsbenägen

tendenser
att växa
vid sidan av
vägen

någon diktar
om en ros

visst den är
underbar

några vill be
vid en lotusblomma

i det mått av tro
den har

någon siktar
på solros

lång och
ståtlig

någon är van
vid doft
av tulpan

självklar
men försåtlig

en annan vill ge
namnet orkidé

med former
unika

någons vilja
är lilja

med löften
som ingen
kan svika

alla förslag
vackra men tomma
för ingen vet

vad som växer
på känsliga ställen
i hemlighet

en blomma
i ett varmt regn
om kvällen

som just
slutat dugga

dold
i sin egen
skugga

Konstvatten

Vattenkonstverket
bestod endast av vatten

o vad skickligt
utbrast hängivna konstvetare
det ser ut som riktigt vatten

det är riktigt vatten
sa konstnären

men då är det ingen konst
sa folket samstämt
och protesterade

vatten är alltid detsamma
det är din syn som förändras

nej jag skojade
det är självklart
konstvatten jag använder

där först ljög konstnären
och startade
en lukrativ verksamhet
på den lögnen

drick kranvatten
och du dricker dig frisk

köp kranvatten
vattenkonst
exklusivt kranvatten
här vare kranvatten

du får två
betala för tre

Kornet

Ett korn
bär inom sig
som en tanke
en vision

hela den växt
som är dess mål
och potential

jorden Tellus
är det kornet

kärleken på jorden
är det kornet

du och jag
är det kornet

om inte vetekornet
faller i jorden
och dör
förblir det ett
ensamt korn

ta avstamp från
ryggmärgsreaktioner
och schabloner

ta tid för förändring
förädling
av impulser

lura inte in dig
i återvändsgränder

se det som händer
se när allting vänder

det finns bara ett ansikte
ett veteax

kärlekens

och i det
allas