Lockande

med konstant tryck
mot kroppen

tyngd
över hjässan

i skruvstäd
av jante

har du satt
rädslan
i högsäte

uppgivenhetens
lockläte

just när du
fått mod
att öppna munnen

är tonen i rösten
försvunnen

locket låst
över brunnen

Vakna

Vakna
blomma
vakna
frukt
vakna
människa

se dig
omkring

slut dina ögon
sedan

andas några
lätta andetag
av mening

för att åter
somna in

Strormvind

När du
öppnar bildörren
tar vinden i
som hårdast

bjuder upp
tre partitur
ur baksätet
att yrvaket bäras
i virvlande dans
till högljudda skratt
när de gläds
åt varandras
krumsprång
avista

bort ner
över nejden
så det ekar över kyrkogårdar
och över ännu
ej skådade
lyckorus

Sigismund

När som Sigismund
den dåraktiga
iakttog
en blåsippa
och såg i densamma
en helt annan värld

en stolle
på sin vådliga
årliga upptäcktsfärd
med sin pålle
genom vårens
landskap
för att slicka
vintersåren
den dåren

vilket kap
utbrast
den klanten
spottade stirrade
och svalde
lutade sin
tunga kropp
i all hast
över vagnskanten
som brast

det var regn
och det var åska
sånt vill väl
var och varannan
slippa
som kör droska

Sigismund
tappade hatten
hoppade ur
i farten
så blev slutet
värre än starten

men Sigismund
hade tur
den medhavda undulaten flydde ur sin bur
under allt ståhej
kunde inte hejda sig
visslade i örat på hästen
som drog snett
och slutgiltigt valde
en helt annan
väg rätt
ner i dikesrenen
ni fattar väl resten
när Sigismunds droska
började tippa
och tog stopp
mot den stora stenen

där låg den
regnvåta hatten
på vägen
med pippifågeln
dovt flöjtande inuti

lite längre bort
enligt naturlagen
låg Sigismund
förlägen
så blåslagen
en dåre kan bli

i handen
höll han
den blå skatten
stönade mellan
fnissen och skratten
tänk att han fann den

tyckte stolt
att han visat
de rätta tagen
med sin hissnade volt
när han hamnat
på magen

nu var han rik
med plånbok
och fickor tomma
en tok
med en blå liten blomma
för Sigismund helt unik
men som inte såg
märkvärdig ut

man gör sina val
sa Sigismund
till slut
mitt i den
regnblöta hästskiten
den vägen var hal
skjortan
söndersliten
trasig krage
blottad mage

med Sigismunds beteende
får vi i denna nesliga stund
ha överseende
beträffande
hans dåraktiga
leende
på snedden

som fyller till bredden
både ögon
och trut

Tro flyttar in

Tro på tecken
utanför
kroppen
utifrån

tillit övertygad
har ni sett
förundrad
kom och se

utanpå
får sin
motsvarighet
inuti

fångad
fascinerad
den kraft
av trovärdighet
han besitter
tillitens centrum
i honom
Herre till vem
skulle vi gå

överlåter
obemärkt
trons berättelse
och autenticitet
åt människan

tro och tillit
flyttar in
med sitt centrum
i det inre rummet
inuti
inifrån

din tro
har hjälpt dig

Cyklisk

Hon minns
tydligt och klart
hur hon lärde
sig cykla

hur hon fäste
sin tillit
vid modersblickens
stadiga grepp
inför starten

balanshållarens
allt snabbare steg
bakom

om inte hon
hade funnits där

om inte hon
hade hållit i
så stadigt

om inte hon
hade lovat
att inte släppa

skulle flickan
aldrig ha vågat

tryggheten
i relationen
var förutsättningen

hon visste
att modern aldrig
skulle svika

inte märkte du
medan du trampade
hur obemärkt
tilliten överfördes
lämnades över
anförtroddes
din ryggtavla
bakifrån

inte förrän
du blev varse
att ljudet
av de allt
snabbare stegen
blev allt svagare
intill tystnad
medan du njöt
av vinddraget

sveket var ett faktum
lämnad ensam
med ensamlyckan

att själv hålla
balansen
själv äga tilliten
som ingen kan äga

upprörd och stolt
i ett cykliskt tillstånd
ett avsked
ett avstamp
ett svek

därefter var
du aldrig
densamma

tid avstånd
och tillit hade
förändrats för alltid

och sedan
dess

en cyklist
var född

en dörr
var stängd

Gusten och Agata

Rörande eniga
var Gusten
och Agata

om tingens
ordning
de kunde prata

men aldrig
om lusten
att älska
och hata

allt under
kontroll
var deras
paroll

de trodde
varken spöken
eller troll

de var alltid
lika jämlika

turades om
att bjuda
på fika

de var kort sagt
enligt svensk stadard
perfekta

lagt kort ligger
enligt regelboken

somliga djur
går till slakt
en del är defekta

andra får halsband
sitter i bur
och gnäller
och tigger

det är ruskigt att se
hur jyckar bär sig åt

se hur han skäller
den token

allt enligt
regelboken

vi är på vår vakt
mot manipulativa
mönster och gråt

vi ser allt
genom nytvättade
fönster

ja rörande eniga
var Gusten
och Agata

deras kroppar
lika seniga

lika ambitiösa
lika lagom lata

deras virke
var kärnfriskt
och äkta

men deras blickar
var släckta

då flyttar livet in
i grannens hus

då får de lust
att tända ljus

de glömmer bort
att kratta grusgången

har lättare
att skratta
hör vindens sus
fågelsången

den nya grannen
har en konstig cykel
hon låser
med guldnyckel
med en lustig ram
därtill

hon sitter högt
på ett stort hjul
en tjusig dam
som vet vad hon vill

det där är säkert
onödigt kul
fnissar Gusten
som tappat lusten
att göra rätt

det finns på alla frågor
mer än ett svar
ett tänkesätt

den som spar
han har
mycket kvar
men knappast
särskilt roligt

man ska passa på
att leva
när det är soligt

han stjäl den
helt fräckt
mitt på dagen

cykeln
som tillhör grannen
enligt lagen

när han knyckt den
han tar sig själv
i kragen
har fasligt ont i magen

men inget
dåligt samvete

tvärt om
ifrågasätter han
konstapelns ämbete

medan Agata
smyger fram

sitter redan
utan skam
i cykelns högsäte

ger ifrån sig
ett litet läte
när det bär av

detta blir mig
en för tidig grav
när jag står på skallen
igenom ljudvallen

med sådan fart
helt underbart

naturligtvis
får stans polis
förfärligt brått

men ingen har sen dess
lyckats förklara
hennes brott
ingen har förstått

hur skön Agata
den väna rara
med sin stulna cykel
lyft från marken

på väg
över trädgårdsparken

hela farkosten
blänker
i varje
färgnyans

när skön Agata
går i trans
och tänker

ja livet är en dans
på en konstig cykel

starkast blänker
dess guldnyckel

1985

Vått i vått
lär dig måla

gottigott
lär dig skåla

vått i vått
lär dig crawla

gottigott
lär dig tåla

tandlös
framtid

grundades
redan
år 1985

då en lovande
oupptäckt yngling
unik konstnär
för sin samtid

inte förmådde
ta sig hem

till huset
ett stenkast
från där han låg

duktig pojke
släckte ljuset
drack upp allt

som vännerna
befallt

hade funnit sitt hem
i sin flaska sin drog

sedan lämnad kvar
vid en brygga
i säck och aska

stackars liten
trött och sliten
sönderbiten
av en mygga

som blev så
lullig av
ynglingens blod

att den surrade ner
i vattnet och dog

det var den enda
vännen han fick
genom livet

samma öde skulle
han själv få möta

senare då hans föräldrahem
låg övergivet

på bryggan hängde
då badbyxor våta

vart ägaren tog vägen
och vem han var
förblev en gåta

det enda som fanns kvar
efter branden

en tom flaska renat
i sanden

och tillika en tom
bensindunk

på stranden
en pensel

ett skissat porträtt
av en åldrad man
med tandröta

utan känsel
i handen

som redan som
yngling lärde
sig ta en klunk

lämnad vid
sitt föräldrahem
med dörrn på glänt
1985

på sjön gick vita gäss

vått i vått
gottigott

ett känt motiv
för en lovande
konstnär

det blev sedan dess
varken konst eller liv

men för mycket
av det blöta

berättelsen slutar här
vid en brygga

både för yngling
och för mygga

Ta ner månen

Gradvis fläckvis
tränger sig
verkligheten
genom idealiserade
skyar
demoniserade
kluster

det avgörande är
hur vi förvaltar
väljer
och realiserar
det realiserbara

ta ner månen
kyss den
blankpolera
sätt upp
den igen
uppochner
på en ny spik