Följ kanten, sa jag
greppade
gräsklipparens
handtag
styrde upp
för att
eliminera
lämningar
av oklippt
gräs
hade
glömt
klipparens
funktion
du lärde mig
motorgräsklipparens
viktigaste funktion
att roa
nioåriga
flickor
i gräsklippsrally
mellan
buskarna
följ kanten sa jag
du hörde nog inte
riktigt vad
jag sa
Hem
ljuva hem
en bit
kartong
eller ett slott
med salar
och salong
olika faller
ödets
lott
för en del
som ofrivilligt
fastar
smakar
mögelbrödet
gott
andra
kastar
maten
bort
någon
skakar
galler
fryser stel
medan
värmeaggregaten
knakar
bränner el
aggressionen
brakar loss
i kärnreaktionen
en kylig
vind
med krav
i relationen
den som nyss
var vi och oss
kram och kyss
på kind
är nu den lede fi
som slåss
när ensam
morgonsång
under bron
på en bit kartong
möter soluppgång
över samma hav
där flyktingbåtar
går i kvav
i längtan
efter någonstans
att bo
helt
utan chans
ro ro barnet
kommer ingenstans
vad ska
barnet tro
hänger löst
i garnet
vem är vem
vem är jag
vem har tron
på en ny dag
var ska barnet
bo
hem
ljuva hem
Ta lek
på allvar
distans
som förutsättning
för fokus
buktala
när rösten
sviker
spela död
när livet
går förbi
ett steg
i fantasin
är ett höjdhopp
i verkligheten
vargen
fick saft
och bulle
mormor
en pratstund
med jägaren
Rödluvan
en keps
och en
eumoppe
Det vattentätt
vackra
är
sällan
vackert
verklig
skönhet
står
att finna
i det fulas
absoluta
närhet
som en
dimension
av det fula
sett genom
förälskades
förvandlingsblickar
eller barnens
okuvliga
fantasi
skönhet
finns inte
den skapas
som nuets
skenskrift
i sand
i seendets
sinne
Lämnad
surt
för den
som håller
fast
fräscht
för den
som står
fri
älgkalvens
skakiga
vandring
i skuggiga
skogsbryn
brytpunkten
där brustet
blir helt
uppbrott
Liv
är kladdigt
kletigt
äggula
oljemålning
ketchup
liv är
överraskande
endimensionellt
hinnor
feta hårtestar
koagulerat
blod
liv har
inte
självdistans
inte heller
skogens
tjärn
kan se på
sig själv
uppifrån
liv är
inte särskilt
vackert
slumpvis
haltande
former
i odefinierbara
fuktkombinationer
tillknycklade
kunde ha blivit si
eller så
håriga
hålrum
krälande
kryp
enstaka
blågröna
planeter
i det
svarta
intet
som är
något
Jag går
på det
golv
jag alltid
gått
klockan
är fem i
tolv
kan ändra
i stunden
i stort
och smått
kan byta
från tofflor
till stövlar
till sko
kan städa
putsa
tvivla
och damma
mitt golv
ändå
i grunden
detsamma
min
tro
Man är
inte yngre
än man
gör sig
det kan
många äldre
lätt få
för sig
se hur
normen
evigt ung
förför dig
hur du
tar dig ut
och hur du
rör dig
se hur
alla
viga unga
stör dig
hur de
alla
ropar se mig
hör mig
när ditt
hjärta
viskar kom
berör mig
när din
längtan
efter kraft
förgör dig
man är
inte yngre
än man
gör sig
Skjortan
på sin
galge
är inte
jag
inte
byxan
inte
jackan
inte
frisyren
inte
leendet
inte
rösten
inte
kroppen
inte
tanken
det hänger
på galgen
alltihop
den nyklippta
ullen
är inte
fåret
galgen
är jag
den man hänger
upp sig
på
pilbågen
utan
pil
harpan
utan
sträng
den nakna
galgen
Äldre nu
än nyss
visare
klokare
ännu en
stund
lagd till
de tidigare
bygger
åldrandets
erfarenhetsbas
på stadig
bottenplatta
dyrköpt
tro
på det
goda