månadsarkiv: maj 2015

Oändligt

Trygghet
är en
plastburk
fylld
med kola

som fastnar 
i tänder
och gom

valv bakom
valv
oändligt

tar du en
finns 
lika många
kvar

tjock
plastburk
fyller
sig själv
med
sig själv
oändligt

otrygg
myra
fångad
i uppochnervänd
glasburk
utan lock

i väntan
på ljudet
av krossat
glas

utlovat
skydd
skyddar
inte

mot
förkrosselse

vandra
skräddare
ut över
ytspänning 
brottytor 
mellanrum

otrygg
trygghet

surfa
på våg
bakom våg
oändligt

Jazzgitarristens leende

Gitarristen
tar sig själv
på stort allvar
med 
befriande
självdistans 

det hemliga
leendet

i förvånad
beundran
inför
eget spel
och samspel

kan lika
gärna vara
lekfullt
avstånd 

ingenting
går att
avgränsa

aggressivt
men vänligt

vädjande
pockande

stegrande
segrande

ömsom
inåtvänt
ömsom
lättvindigt
som krusningen
på en
vattenyta

lika dubbeltydigt
som solblänk
i krusningen
på en
vattenyta

hur det
glittrar
och förför

men
bländar
och döljer

allvar
i det anade 
djupet
skakar 
och drar
i klanglock
och kroppar

gitarrens
och gitarristens

till stillhetens
otyglade
tonbad
i total
förening
och frihet
neråt
och upp igen

läpparnas
strängar
vibrerar
mot panna
och kind

tjuter
mot botten

anförtror
skrattgråt
och …
fniss

fniss
som om 

som om
ingenting

som om
ingenting
hänt

musiken
försvann 
som rök
genom
vädringsfönstret

men dess
leende
dröjer kvar
inombords

Födelse

När foten
träffar bollen
just där den
ger tillbaka
som mest kraft
och får
eget liv

när hammaren
träffar spiken
så det sjunger
i hela trädkojan 

när kroppens
rytmiska
rörelse
samspelar
med fingrets
anslag mot
elbasens
sträng

när orden
hittar hem
i en mening
och fyller
munnen
med innebörd

när koltrasten
tar beslutet
att sända
sin unika sång
från grantoppen

när vi
ser in i
varandras
ögon
i studs
tillbaka
mot den 
innersta
väggen

när havet
slår mot
klippans
skrevor
och berget
ropar tillbaka
i vinden

då föds
ett barn
som aldrig
tidigare
skådats

Ordblind

Jag ser
dina läppar
viska

det viktiga
ordet

forma 
omsorgsfullt

det avgörande
ordet

jag ser
på avstånd
det ord
på dina
läppar

som håller‌
universum
samman

hur du
viskar
angeläget
i en evighet

men jag
varken hör
eller ser
eller förstår

vilket ord
du avser

Vilt flaxande

Vem tar
kroppen
på allvar

vem
uttalar
de runda
orden

utan
vassa
kanter

utan stöd
av fyrkantiga
ramar

som det mest
centrala

det
allra 
heligaste

fåglar
upprepar
ständigt

runda
ord

självklara
toner
på en personlig
skala

som själva
ursprunget

de flyger
under
tystnad

sjunger
först
på plats
i buske
och trädtopp

lärkan
måsen 
tornseglaren
har mod
att låta ljuda

under själva
akten

burna av
underströmmar

eller
vilt flaxande 
mot himlen

Livet har vänt

Förbannad
tacklad
förvånad

stod han

inför
en ful en
fisk

på egen
risk

scannad
hackad
och rånad

förstod
han

mer sjuk
än frisk

såg sig
bestulen
på allt

hälsa
och tid

socker
och salt

känsla
av frid

varmt
och kallt

men tiden
var utmätt

friden
belånad

sockret 
utspätt

tinningen
grånad

värmen
mer ljum
än het

det är
inget konstigt
med det

monstret
är borta

inget
farligt
har hänt

det kan
han förstå

det har 
han sett

han är
inte dum

inget rån
har skett
vad man vet

det är
bara så

att stegen
är korta

och ryggen
krum

att livet
har vänt

och ska levas
på ett annat sätt

Människovärde

Vari
består
människans
värde

inga
dollartecken
ristade
i benmärgen

DNA-spiralen
har inget
inköpspris

värdet
erövras
sekund
för sekund

i samtal
över rött
staket

vi 
sågar
hål
mellan
två 
pålar

vid gränslöst
äppleträd
med djupröda
äpplen

vi rör
oss fritt
alltid
på fel sida

målar
ändträ
med blod

människans 
värde
skrivet
på grannens
näthinna

i gräsklipparens
ovetskap 
sågens
tand
armens
och viljans
styrka

människans
värde
skrivet
i rött

på pannbenets
insida