månadsarkiv: december 2015

Det du gjort

Det du gjort
kan inte göras
ogjort

det du
drabbats av
kan inte 
stängas av

du har
det du vunnit

inom dig
finns kvar
även det som 
försvunnit

i spåren
glädjetåren
sorgen

du lägger
varsamt
ännu ett år
till åren
i korgen

så som man 
samlar ägg
i redet

där tiden är
skalet
gränsen

det yttre
beskedet

den vägg
som väcker
valet
och vänder 
tendensen

från blick
i backspegel
till öppna fönster
in mot framtid
för att gå ut
och sätta segel 
i vind av samtid

låta tidens 
envisa mönster
brista
minut för minut
skrotas
och falla

vänskapens
varma idéer
som kycklingar 
födas
mitt i det kalla
och trista
utan att hotas
eller dödas

Nuets flyktighet

Hon samlar
på nu

söker
bakom
sin älskades 
öra

i botten
på diskhon

i skruvdragarens
ton

i löpstegets
svikt

när
hon tror sig
ha det
i sin hand

kröker
det rygg
och glider 
ur greppet

då tar hon
ur ingenting
 
skapar därav
närvaro

utan hänsyn till
nuets flyktighet

fram
i ljuset
stiger
nuet 

dricker
ur hennes
hand

Knivseggen

Det har
sina sidor

att balansera
på knivsudden

mellan förr
och sedan

nuet har
dubbelsula

ändå skadas
ständigt
vandrarens
fot

mot en tunn
konstruktion

eggen 
vassa

nuet är
härmed
avskaffat

länge
leve
nuet

Vattenburen

Någonstans
i hjärnans 
vindlingar

lever minnet
av en pojke
i fören på
en kanot

den glider
ut ur vassen
ut över tysta
vatten

doppar
varsamt
sin paddel

i doft av
båtens
solbrända
hud

snokens
snabbsim
med upplyft
huvud

vinden minns jag
och mönstret
den ritar
över våta ytor

molnen
hur de glider
och speglar
sig mot djupen

meningen 
är så förtätad
och förborgad

att allt som
där lever
tiger 
och sluter sig
om egna minnen

skäggdoppingen
minns en pojkes
paddeldropp

klippan minns
kanoten
genom vassen

snoken minns
en pojkes
förvånade
uppsyn

vattnet minns
ömheten
i att bära
en pojke
i en kanot

Tidens kvarnsten

Tidens kvarnsten
vrids rytmiskt runt
dag som natt
i högljudd tystnad

sjunger
ur sitt inre
dold musik
olyssnad

tar omhand
både fattig
och rik

både guld
och strunt
både skratta
och skrika
uppskatta
och svika

mal ner
i liv och död
de sädeskorn
som ansågs
hela

gör mjöl
av likgiltigheten
och lidelsen
tillika

det dynamiska
och det stela

historia
av händelser
som sågs
unika

möjlighetens 
bröd
åt framtid
utan skuld
krig
och förnedrande
lära

medan tidlös slipsten
vässar i vatten
kniven ren
som ska skära
och fördela

Kodat

Vad sker
i det som sker

vad är
undertexten

en kodad
skrift bakom

läs den

utan att stirra 
på framsidan

framsidan

där det står:
stirra inte
på framsidan

det sker
som sker

läs
det finstilta
till undertexten
på baksidan

det står:
glöm inte
studera
framsidan

nyckeln
till koden
till koden
till bak och fram

det sker
som sker

att se
framsidan
tredimensionell
via undertexten

nyckeln gömd
i resterna
av ordet käkler:

kräk
kärl
lär
läk
lek
kel
kär 
är

med lösenord 
på tre kodade
bokstäver:

dug

inverterade
komprimerade
till två

i fostrets
avancerade
kodspråk

som ingen
kan minnas

men alla
kan uttala:

du