Vi har inte
pratat
om talgoxen
hur den
låter
vad den
menar med
sitt envisa läte
om dess
vardagsvackra
fjäderskrud
har vi inte
sagt ett ord
inte heller
om dess
trofasthet
när andra
fåglar
flyttflyger
med årstid
och väderlek
dags att
tala
om talgoxen
dags att
tala
med talgoxen
dags att
lyssna
och begrunda
Vad är
det vackra
med plast
själva ordet
plast
icke
det ordet plast
syftar på
knappast
jag avsvär mig
allt ansvar
för plast
men har
samtidigt del
i den utveckling
som är plast
på en gång
på plats
utanför
och på plats
innanför
på en gång
drabbad
av plast
och på plats
som förövare
så dubbelt
är livet
plast
överallt plast
i havet plast
i blodet plast
i maten plast
i jorden plast
och säden som
växer i den
och kon
och mjölken
och leksaken
är plast
själva tanken
på plast
är plast
vad är
det vackra
med plast
Ännu
en dag
att forma
att formas av
nya förslag
mot gamla
nedärvda krav
stark eller
svag
jag griper
min vandringsstav
packar mitt
jag
med modet
att ge mig av
kärlekens
lag
och gåva
är dagens nav
med nya
tag
det fokus
jag lever av
trots kalla
drag
och vetskap
om egen grav
ska denna
dag
få fråga
mig vad jag gav
Vänlig ärlighet
ger kärleken en besk smak
fräsch som en blodgrape
Kyla
är brist
på värme
värme
brist
på kyla
mörker
är brist
på ljus
ljus
brist
på mörker
ljus
och värme
mörker
och kyla
ljus
och kyla
mörker
och värme
jag såg
svart fågel
mot ljus
himmel
vit svan
mot mörka
vatten
jag såg
människorna
hur dom
rörde sig
hur dom
sökte sig
längs
trottoarer
svarta
kroppar
mot bländljusa
husfasader
hastigt
hoptråcklade
i säregen
dans
där ingen
brist fanns
Älgen
bär nyckeln
i sin krona
där den
vädrar
i skogsbrynslåset
in mot det
förtätat
fördolda
tillbaka
ut mot det
gränslöst
öppna
tillika
varje
skogsgömd
sanning
har sin
uppenbara
motsats
över
solbestrukna
fält
älgen
sänker
sitt huvud
sätter
hornet till
låset
flyter
i ärlig
exponering ut
över nejden
naket
villebråd
Att våga andas
förutsätter hjältemod
och mottaglighet
Ju längre
jag får vänta
på våren
desto mer
orealistisk
blir min längtan
när tussilago
visar sitt ansikte
har jag redan
genomlevt
alla dess åldrar
när liljekonvaljen
klingar i sina
klockor
har redan
min gånggång
gått
när
midsommarblomster
dristar sig
att sjunga
har redan
melodifestivalen
varit
för våren
är alltid nu
liksom hösten
och vintern
bäddar ner
sommarens
badbryggor
i vita lakan
Tidlösheten
inga deadlines
bara livslinjer
vågor
mot klippa
sängkant
gitarrsarg
ögonbrynens
accompanjemang
till leendets
och ögonglimtens
duetter
och kindens
vänliga betesmark
böljande livslinjer
någon har dragit
i respekt för
horisontens
och notradens
vattenpass
men i ambitionen
att komplettera
det raka
beskedet
med förlåtande
och modiga
drag
in emot
det okontrollerbara
där kärleken
blir kärvheten
tappar fart
in i crescendo
planar ut
i en enda
slutgiltig
horisont
där tonen
från en orörd
sträng
tiger
Addera
alla dagar
till en dag
alla nätter
till en natt
jag föddes
och älskade
i gryningen
såg mig om
mitt på dan
lämnade
mina vingar
i skymningen
somnade in
i natten
det var
en gråmulen
måndag