månadsarkiv: februari 2016

Tala med talgoxen

Vi har inte
pratat
om talgoxen 

hur den
låter

vad den 
menar med
sitt envisa läte

om dess
vardagsvackra
fjäderskrud

har vi inte
sagt ett ord

inte heller
om dess
trofasthet

när andra
fåglar
flyttflyger
med årstid
och väderlek

dags att
tala
om talgoxen

dags att
tala
med talgoxen

dags att
lyssna
och begrunda

Plast

Vad är 
det vackra
med plast

själva ordet
plast

icke

det ordet plast
syftar på

knappast

jag avsvär mig
allt ansvar
för plast

men har 
samtidigt del
i den utveckling
som är plast

på en gång
på plats
utanför
och på plats
innanför 

på en gång
drabbad
av plast
och på plats
som förövare

så dubbelt
är livet

plast
överallt plast

i havet plast
i blodet plast
i maten plast
i jorden plast
och säden som 
växer i den
och kon
och mjölken 
och leksaken
är plast

själva tanken
på plast
är plast

vad är
det vackra
med plast

Nya tag

Ännu 
en dag
att forma
att formas av

nya förslag
mot gamla
nedärvda krav

stark eller
svag
jag griper
min vandringsstav

packar mitt
jag
med modet
att ge mig av

kärlekens
lag
och gåva
är dagens nav

med nya
tag
det fokus
jag lever av

trots kalla
drag
och vetskap
om egen grav

ska denna
dag
få fråga
mig vad jag gav

Utan brist

Kyla
är brist
på värme

värme
brist
på kyla

mörker
är brist
på ljus

ljus
brist
på mörker

ljus
och värme
mörker
och kyla

ljus
och kyla
mörker
och värme

jag såg
svart fågel
mot ljus
himmel

vit svan
mot mörka
vatten

jag såg
människorna

hur dom
rörde sig

hur dom
sökte sig

längs
trottoarer

svarta
kroppar
mot bländljusa
husfasader

hastigt
hoptråcklade 
i säregen
dans

där ingen
brist fanns

Naket villebråd

Älgen
bär nyckeln
i sin krona

där den 
vädrar
i skogsbrynslåset

in mot det
förtätat
fördolda
tillbaka

ut mot det
gränslöst
öppna
tillika

varje 
skogsgömd
sanning

har sin
uppenbara
motsats

över
solbestrukna
fält

älgen
sänker 
sitt huvud

sätter
hornet till
låset

flyter
i ärlig
exponering ut
över nejden

naket
villebråd

I vita lakan

Ju längre
jag får vänta
på våren

desto mer
orealistisk
blir min längtan

när tussilago
visar sitt ansikte

har jag redan
genomlevt
alla dess åldrar

när liljekonvaljen
klingar i sina
klockor

har redan
min gånggång
gått

när 
midsommarblomster
dristar sig 
att sjunga

har redan 
melodifestivalen
varit

för våren
är alltid nu
liksom hösten

och vintern
bäddar ner
sommarens 
badbryggor

i vita lakan

Livslinjer

Tidlösheten
inga deadlines
bara livslinjer

vågor
mot klippa
sängkant
gitarrsarg

ögonbrynens
accompanjemang
till leendets
och ögonglimtens
duetter
och kindens
vänliga betesmark

böljande livslinjer
någon har dragit
i respekt för
horisontens
och notradens
vattenpass

men i ambitionen
att komplettera
det raka
beskedet
med förlåtande
och modiga
drag 
in emot
det okontrollerbara
där kärleken 
blir kärvheten

tappar fart
in i crescendo
planar ut
i en enda
slutgiltig
horisont

där tonen
från en orörd
sträng

tiger