månadsarkiv: mars 2016

Mönster

Samma väggar
samma mönster

stängda dörrar
stängda fönster

varje karta
i vår hjärna

gör oss smarta 
vill vi värna

vi blir trygga
att bedöma

var dom stygga
har sin gömma

var dom trycker
i buskagen

vad dom knycker
ur garagen

det är sport
att kunna blunda

trolla bort
det annorlunda

för vår egen
inre röta

vill väl ingen
ändå möta

Rädda barn

Barn är rädda
 
inte för att
dom är 
vilseledda

inte för att
dom har livlig
fantasi

inte för att
dom vantolkar
sin verklighet

barn är rädda

för att dom är
intelligenta nog
att inse

att dom har
anledning
att vara det

Sorgens gropar

Hon står
på ett torg
och ropar

hon ser
bara tomma
kroppar

hon ropar
om sorgens
gropar

i smärta
som tiden
stoppar

om rädsla
för onda
hopar

om gråten
med torra
droppar

då ser hon
en man
som sopar

en hink
där han trasan
doppar

han vattnar
i sorgens
gropar

och hoppet
får nya
knoppar

På väg

Jag såg
en ensam kaja

med näbben
ner i backen

såg hela 
kroppen svaja

för varje knyck
på nacken

den gick där
fram på vägen

och sökte 
nått att äta

den tänkte
nog förlägen

ett liv
kan ingen mäta

jag sa
gå ner i diket

där finns
den goda jorden

där hägrar
himmelriket

där håller
löftesorden

jag hörde 
kajan svara

nej där
kan ingen vandra

där är man
blind för fara

där krockar
man med andra

där nere
djupt i gropen

där alla 
gör det rätta

där skränar
hela hopen

men aldrig
blir de mätta

Ut ur klippan

Denna morgon
hörde jag
för första gången

vårens varsamma
orkestrering

två slagverkare
långt borta

flöjter 
och fågelfiol

om det inte
hade varit
verkligheten

hade jag varit
huvudpersonen

i en B-film

kejsaren
är naken

Gud 
avklädd
sina
vita trasor

upp ur marken 
utan manus
stiger 
blåsippan

ut ur klippan 
människan

spontan
celldelning
till cellosolo

Nakendans

I många
tusen år
jag bara sov

en enda
urbergs
vaggsångs
ton så dov

ett enda
ändlöst
urbergs
sommarlov

men någon
födde mig
till egen sten

och solen
strålade
och vinden
ven

när någon
tvättade mig
hel och ren

nu var det
slut på lek
nu ställdes krav

jag skulle
hålla vakt
vid någons
grav

vid dödens
slutna rum
med luften
kvav

men knappt
jag börjat
på mitt tunga
kall

den döde
bryter
sönder
dödens mall

och ber mig
öppna upp
i alla fall

trots stränga
order om
att hålla kvar

befria
den som
inga kläder
har

att evigt
naken
dansa
alla dar

Du gick

En blick
ögonen blå

sa drick
törstar ändå

du gick 
utan att gå

jag fick
utan att få
 
jag bytte aldrig
lampan
i din hall

du kämpade
din kamp
i alla fall

jag satt där
i ditt mörker
på din pall

med strupen torr
och tanken
tom och kall

och tuppen gol
och hundarna
gav skall

din blick
natten var grå

ett klick
låset var på

du gick
utan att gå