månadsarkiv: februari 2017

Måla världen blå

Om jag kunde måla
hela världen blå
vore livet lättare
att hantera då

lättare
att välja
lättare
att svälja

lätt att
känna igen
slippa
mångfalden

blåmesar
var alla fåglar
blåvalar
fyllde
varje hav

liksom
blåmusslor
fyllde stranden

blålera
varje grav

om jag vågar
fråga
hålla någon
hårt i handen

vad själva ljusets
låga
kommer av

kan jag höra
någon svara

ingen fara
på färden
hela världen
är blå

solen är ett fruset
blåljus
du kan lita på
gömmer allt
i dimridå

den polisiära
åtgärden
kan jag inte
alls förstå

mänskokryp
är fasligt små

då ser jag här
helt nära
något
litet sött
som talar sprött

mitt blåmärke
är det enda
jag kan använda
som är rött

Bara bra

– Läget

– grus i skon
käpp i hjulet
navelsträng
runt halsen
kniven på strupen
annars är det bra

själv då

– som man
förtjänar
hopp om livet
jämna plågor
huvet uppe
fötterna nere

Makthavare

Sten Sture den äldre
stekte ripor
över öppen eld

kanaliserade
sitt ledarskap
inom genre
maktmissbruk

i det han med sitt
beska tonfall
tvingade
Snorre Sturlason
att flå de små hönsen
under hot att annars
själv bli flådd

vad Sten Sture
ville vinna med
detta beteende
utöver att slippa
befatta sig
med den blodiga
hanteringen
är svårt att veta

troligen en vag viskning
strax under ytan
med ordalydelsen

Makt Är Sig Själv Nock

Koprojektet

Musikalisk museiintendent mutad av multibegåvad mus musikens murbräcka. Muskulösa murares munhålor mumsar murbruksmunkar, mumlar, muckar, munhuggs mustigt, muttrar, mulnar, mullrar. Mullvaden multiplicerar muggar, multna munsbitar, murken murkla, musslor, mungbönor, MU! Kobenta komiska korkade kolosser, kontrollerar, koordinerar korskoordinater kostnadsfritt: korthus, konst, kolja, kotletter. Kokt korv kompenserar korrupta kontinenters kortsiktigt konterade konstigheter. Kompetenta korpulenta konstnärer kommer kora konditoriernas konstfullaste koblajakontur: ”Kotten”. Kostsam konkurrens.

Tack så mycket

Jag sitter
på min tron
utanför mataffären

en dubbelvikt filt
mellan mig
och asfalten

endast kylan
gör klart
för mig
att jag lever

dunjackan
är min mantel

den vördnad
jag möter
låter jag falla
i plastkoppen

föraktet
likaså

samlar
skakar
blandar

böjer
nacken bakåt
söker blicken
bland dubbelhakor
näsborrar

vissa ögon
liknar enkronor

här har du

samlar
skakar
blandar

en dag är lång
två dagar längre
en vecka
en evighet

men tack

tack så mycket

Världens kalas

Jorden
är en mage
på osund
diet

alltför
rund
alltför
fet

borde
ha stödkrage
för att kunna
skilja
huvud
ifrån kropp

så någon
delpersonlighet
med mod
och vilja
kan sätta
stopp

all mat
och dryck
är inte god
som smakar gott

ett inre tryck
med gas
som luktar as
som magen
insisterar
ska kallas för kalas

allt är inte
drickbart
som är vått

magen
kompenserar
kärleken
den inte fått

freden gick i kras
för uppgivenhet
är inte hopp

det är ingen
hemlighet

men det har.väldigt
få förstått

Instabilitetens vagga

Digital komfort
tryck på rätt knapp
och partiklar
lyder blint

men vrider
sig ur greppet
skapar egna
förutsättningar
för rörelse
lidelse
oförutsägbarhet

logistiken
ologisk
under
logikens
täckmantel

tar sig rätten
att bara se
undantag

från regeln
regelboken
manualen
hållfastheten

en sten
må vara
en sten
ropar materians
neurotiska
dyrkare

och passar inte det
så välj asfalt
eller nått annat
påtagligt
för Guds skull

i sammma stund
laddas
bakomliggande
magnetfält
av materians
moderliga olydnad

intellekt
faller ner
i intuition

stabilitet
vilar i instabilitetens
trygga vagga

Eikoeko

Skådade
navel

kratern
mitt i
solarplexus

magmans
nervtrådar

krälade
som maskar
på botten

i väntan på
utbrott

du kom förbi
två dyningar
från min klippa

stark intensiv
målinriktad

som skålad
hand
i återhållen
extas

vaggade
vågat
två skålade
händer
riktade
längs din viljas
linje

fulla med
fisk

vinkade
lyssnade
långt om
länge

din puls
ekade
mellan kobbar

svar
över ytors
tångsång

dröjer kvar
dold i uppstråk
nerstråk på
salta bränningar
måsskrik

arvet
från länge
sedan

dunk dunk dunk
dunk dunk dunk
dunk dunk

Ljuvt det är

Ljuvt det är
att finna vila
i en skogsglänta

än ljuvare
att finna den gläntan
i sitt inre

ljuvt det är
att höra havet
från solvarm klippa

än ljuvare
att äga den klippan
inuti

ljuvt det är
att se in i
den levande
lågan

än ljuvare
att upptäcka
den lågan
i sitt hjärta

att uppfatta
valör i det yttre
förutsätter värde
i det inre

förundran
överensstämmelse
är vårt
bränsle

gläntan
klippan
lågan