månadsarkiv: mars 2017

Nollpunkt

Rullgardiner
bakom varandra
i olika skikt
olika mönster
i samma fönster

täcker
intill absolut
mörker

varje gardin
rullar vi upp
iklädda svarta
solglasögon

skyddet
för fönstret
alltmer
transparent
ljuset
starkare

väggarnas
skuggutrymme
noll

i en säger en
dimension
benvit hetta

klämd mellan
ytor
fast i ett vykort

glasögon av
två nollor
noll

ljuset platt
vitt svart
noll

noll
multiplicerat
med tusen
noll

pupiller
två nollor
noll

näthinnor
två
och där
bortom

ett fönster
en bild
en säger en
illusion
noll

Med osynligt bläck

Vad är det för magi
i ordet vi

vad är det för hemlighet
vi tillsammans ser
i en enda blåsippa

som lyckas fånga
allas vår uppmärksamhet

är det
nostalgi
är det skönhet
är det mer

en liten blomma
står så i centrum
att jag tror
den vill slippa

våra långa
blickar
suckar
korta
enstaviga ord

projektion
från alla håll
runt vårt bord

vad har den lilla
ludna blå
av kontroll
som inte jag
kan bjuda på

blåsippans person
är just bara nu
och snart borta
sorg och glädje
jag och du

improvisation
komprimerad
i blåsippeblick

den är
väldokumenterad
men knappast äpplekäck

den lever
och manar oss leva
i det enkla
det liv vi fått

ta näring ur jord
rena ditt blod
rena ditt vatten
och drick blått
ur en vårbäck

själv är jag bara
ett solgult sår
en vintergäck
i skuggan
vid rabatten

som skrev ordet
VÅR
med versaler
och osynligt bläck

Min tur

En mörk stig ska jag vandra ner i dalen
under skogens förtätade furutak
som välstämda strängar står varje stam rak
som tysta kolonner i högtidssalen

jag har slutat fundera på vägvalen
att välja är inte numera min sak
jag håller balansen min lina är slak
har slut på de svulstiga högtidstalen

men jag sjunger den stigen jag vandrar fram
gnolar mig fri från karta och partitur
helt utan bekräftelse skuld eller skam

med visshet i ryggen nu är det min tur
jag är den jag är både lejon och lamm
beundrar jag storskogens arkitektur

Flyt

Friskt vatten varje väsens överlevnad
sköljer genom skogar i floder bäckar
fyller alla kartbilders vita fläckar
varje tekopp till umgänge och trevnad

ömsom i flytande form ömsom stelnad
ger växtlighet åt blommor träd och häckar
bärs fram i krukor hinkar enkla säckar
törst kan få den fredligaste hetlevrad

så rinner tiden mellan våra fingrar
kärleken lånar våra våta hinnor
och ormen överraskar där den slingrar

livstörsten driver både män och kvinnor
flyter in i varandra blandar minglar
rollerna älskare och älskarinnor

Högsta vinsten

I en glasskål kan hon vila sitt värde
regndroppar fyller den sakta med vatten
hon gör som blommorna i blomrabatten
tar varken stöd av korset eller svärdet

hon lyder varken dumma eller lärde
men lyss genom regn till gråten och skratten
hon lär av kaninen, hunden och katten
av åkern och skogen, havet och gärdet

i glasskålen vilar hon blicken stilla
på stenen den våta på skålens botten
som ingen kan rubba eller förvilla

långt bort ifrån kraven, vågen och måtten
från äga och väga, hata och gilla
hon är i sig själv den högsta vinstlotten

Poetism

Avslöja gärna
ondskans
hudkrypande
maskar på väg
in genom
samhällskroppens
porer

kopiera gärna
sanningssägarnas
svarta lögner

stirra gärna
glosögt
på problemet
i problemet
i problemet

sa åklagaren

men den som inte
kan stava till NU
ska inte tituleras
poet

den som inte
ser verkligheten
transparent
och målar trovärdig
skönhet bortom
problemet
i problemet
i problemet

ska inte
vädra sin
blytunga
fjäderpenna

jag är bara
en människa
genmälde
advokaten

som tillika råkade
vara målsägare

Maktmissbruk

Maktmissbruk
avslöjas
när den hindrar
medmänniskans
himlabana

tar ord och gift
ur kobrans mun
blandar grogg
av vishetsetter

var och en
värnar om
sitt eget missbruk
men dömer andras

offerrollen
den trogne
vapenbrodern
ger mer än gärna
stöd för kluven tunga

det ofullgångna fostret
i missbrukarens inre
tillåter hämnd
mot allt och alla

i utbyte
mot den födelse
ut ur fettvävnad
som aldrig kan ske
hämnd blir makt
makt blir slakt

men fostret
fastgjutet i fett
blir egen föda

Fallet

Där faller en man
till marken

faller… faller

hur han faller
utom kontroll

hans ansikte
ansiktet

han skyddar inte
ansiktet

den som står
vid sidan om

ser den
fallandesjuka

vänder bort
ansiktet

faller
utom kontroll
inuti

det stora
fallet inuti

krossar
det inre
ansiktet

mot det vassa
jaget

skruvar åt
krampkontrollerna

kontakt
saknas

faller…faller

Någon står
mitt i fallet
vattenfallet
genomvåt

faller med
den fallande
i tillit

utan att falla

ansiktet
ansiktet
lyser
av tillit

Granit

Djupt in i djupaste skogen finns en sten
den hårdaste hårda av kompakt granit
ingen mänsklig varelse har hittat dit
den glänser med glans alltid putsad och ren

spårade spår av klövar tassar och ben
i tidlösa tider en stig till en rit
i natten kan ingen skilja svart från vit
mörkaste mörker långt ifrån solens sken

ändå glänser med glans och ljus inifrån
det skiraste skira sken på spårad stig
djuren vet att livet är bara ett lån

tusen tungor håller stenens glans evig
vet var det ljusaste ljus kommer ifrån
att stigen till stenen ska hållas helig

Dansmystik

Beteckna som avgörande och viktig
den klang som fyller och omger ditt väsen
som vårens fåglalåt ger färg åt gräsen
var snarare frimodig än försiktig

när rädslan påstår sig va rätt och riktig
och kärlekstörsten kallas att va kräsen
och skönheten en ytlig del av pjäsen
fiendskap och varje motgång avsiktlig

lyssna och bejaka din inre musik
samspela med allt levande runt omkring
allt som är du bärs av en god akustik

öppna ditt inre dansa i trans i ring
dansa din dans och viska din kropps mystik
dansa till djärva rytmer av ingenting