månadsarkiv: augusti 2017

Regnkyss

”Vad är arbete?” frågade munken ”Ena stunden är trädgården
ren rekreation. Andra stunden är den slitsamt arbete.”
”Hur vet du när det är det ena eller andra?” undrade Mästaren,
”Det känns mer som arbete, när det är ett tydligt beting
att ta sig an”, svarade munken.
”Så när det är starka motstånd är det arbete och när det är lustfyllt
är det rekreation”, speglade Mästaren. ”Rekreation betyder återskapande.”
”Låter som ett arbete”, sa munken.
”Den som inte vet vad arbete är kan inte heller vila från det” sa Mästaren.
”Det som är arbete för en är vila för en annan. Du bestämmer själv
vad du räknar som arbete”
”Det måste väl finnas en arbetsgivare?” funderade munken vidare.
”Lönearbete har sina egna gränser och lagar, men begreppet arbete
ryms inte där” svarade Mästaren. ”Du väljer själv vem som ska vara
din arbetsgivare. Hat kan du välja och kärlek. Uppgivenhet eller
behovet av bekräftelse. Det ihärdiga regnet har molnet som arbetsgivare,
men molnet är regn i vila. Det är molnet som trummar på mitt tak.”
”Jag ser inget moln på taket”, sa munken.
”Men du hör dess röst och ser vad det återskapar”, sa Mästaren.
”Gör som regnet.”
”Hur då”, undrade munken.
”Kalla molnet för regn och regnet för moln”, svarade Mästaren. ”Kalla arbete
för vila och vila för arbete”.
”Jag vilar när jag arbetar”, sa munken.
”Det är havet som trummar på mitt tak”, sa Mästaren,
när hon kysste munken på pannan.

Lyrisk

Klotrund
rislampa
lyser
i taket

I taket
lyser
klotrund
rislampa

rislampa
lyser
klotrund
i taket

lyser
i taket
rislampa
klotrund

lyser
i taket
ris

lyser
klotrund

ris
lyser

lyris

risk

lyrisk

Skuggornas trädgård

Apelsin
äpple
päron
clementin
banan
ananas
passionsfrukt
sharon
mango
persika
lime
citron

all denna mångfald
med syrlig ton av citrus

en pojke
fick just
en papaya
i ett hett land
utan vatten
utan skugga

en jänte
sätter tänderna
i ett äpple
i bettet ser hon
fjäll och fjordar

en åldrad kvinna
suger tandlös
på en klyfta
av apelsin
där hon ligger
utmattad
på marken
efter nattens
flykt över bergen

hennes sonson
smidig som en
jaguar
stal frukten
från skuggornas
trädgård

vilken färg
har frukten
vilken färg
har kvinnan

fruktens
människor
sig emellan
sänder signaler
under skal

kvinnan drömmer
om djupa fjordar
och höga fjäll
som ingen måste
bestiga

jänten
törstar efter
friskt vatten
under hetta
i landet
utan skugga

pojken
andas syrlig doft
av citrus
förbjuden frukt
från skuggornas
trädgård

vilken färg
har Gud
vilken färg

där hon sitter på
sin tron

av citron

Arbete

Arbete
är som att lyfta skrot
tio kilo till
så blir kravet
alltför tungt

Arbete
är det du skulle gjort
när du ligger still
vid ett hav
vid fel tidpunkt

Arbete
är det som tar emot
när du bara vill
spänna av
och ta det lugnt

Svart ornamentik

När mörkret
står i zenit
då nattens sol
gått upp

då dagen
vänt på dygnet
då gal en
galen tupp

dess hesa
röst i natten
församlar stor
publik

vi lyfter
där på hatten
för svart
ornamentik

in i det
utsiktslösa
vi söker
en kontur

av detta
fabulösa
och dunkla
urtidsdjur

när mörkret
står i zenit
och svarta
tuppen gal

dess lära
lyser benvit
i rikets
stora sal

Evangelium

Evangelium
glatt budskap
inte
glättigt
evanhalium

inte sprättigt
evanhelium
inte präktigt
inte deppigt
evanvalium

Ordet är inte
ordet

inte rätt antal
bokstäver stavelser
fördelade på
rimligt antal
betydelsebärande
enheter
meningar
stycken
inom
ramverk av
korrekt syntax
ordnade så
inbördes
att intellektuell
klarhet utesluter
varje form av
missförstånd

men lösgjorda
befriade
tolkningsbara
trovärdiga
förhållningssätt
i förtätade ögonblick
löst relaterade till
andra förtätade
ögonblick
möten språk
förtätade

där hela uttrycket
genomsyras av
angelägenhet
doppad i dyrköpt
tillåtenhet

att jag inte går sönder
när jag går sönder

omsluten av
friheten från
att omslutas

helt uppfylld av
ickeuppfyllelse

i respektlös respekt
älskad värderad
tagen i bruk
av ingen
och ALLT

som osynlig
strålglans

labil
stabilitet

osårbart
onåbart
genomfluten
transparens

som solsvalka
solkall klippa

evangelium
genombrottet
när flod blir berg
berg blir flod

graven
en pulserande
livmoder

Klarblå himmel öppet hav

Skruva
dig ur
ditt egenkrig

innan tid
runnit ut

hjärtats
strålkastare

iakttar iskallt
ansiktets
sista skugga

någon
har tagit din plats

med den lätthet
du saknar

länge försökte du
erövra andelar

odlade
utansidan

spelade
med låtsaspjäser

ljög dig
allt djupare in

i förvirringens
mönster

där sorg
blir hat
mot den

som har det du
aldrig har haft

ryck veden
ur elden

rädda
din språkliga
heder

innan den
slutgiltigt
stelnar

fyll ögon
och mun

med klarblå himmel
öppet hav

hörselsnäckor
med vind

när du
noggrant dricker

vänskapens
läkande
mjöd

Ondskans människor

Ondskans människor
i skydd av det råa mörkret
eller dolda i alldagligheten
bryter sig in
bryter sig ut
opererar frenetiskt
styrda av nödvändigheten

ondskans människor
drar sig inte för att
använda kökskniven
genom ett stulet bröd
eller genom kött och blod
på fel plats vid fel tillfälle
som underhållning på
de ondas scen eller som
tilltugg på deras bord
där kroppar krossas förbrukas
kasseras som brännbart

ondskans människor
är inte som vi
men gömmer en
bundsförvant inom oss
mer än lovligt
engagerad i
att trassla sig i
och trassla sig ur

ondskans människor
är inte som vi
tillåts skratta
när de dödar
gråta när de segrar

alla också de vettiga
dras till styrkan
ondskans förfinade
brutalitet levererar
ett och annat rykte
om lustmord förtätar
den påtaglig materiella
syreinhämtningen

det bortskämda barnet
rullar sina sönderrökta cigaretter
i silkespapper
för att nästa stund
slå drogen i hypofysen
och förvandla allt
till oigenkännlighet

ondskans människor
är inte som vi
låter egen lust
gå före alla principer
deras utseende
kan bara uttolkas
i absolut mörker
i ljuset ler de vackrare
än solens speglade strålar

ondskans människor
ser till att sätta agendan
och föra i dansen
publiken står
med tappade händer
medan ondskan bryter
igenom i ett skratt
som får vulkaner
att kippa efter andan

ondskans människor
suger på våra kroppar
i tysthet
men är inte som vi
är inte som vi
inte som vi

men med all kraft
som står till buds
kan jag inte förneka
att de bär
våra förvrängda anletsdrag

Taxvalp

Taxvalp bygger
kropp
via nosen

ingen såg
honom
någonsin

rynka
på nosen
åt någonting
alls

men golvet
ler brett
åt den taxiga
uppmärksamheten

tiljorna vrider sig
blygt under korkmattan
när stora tassar
sjunger dess lov

Meningen med livet

”Vad är meningen med livet”
frågade munken
”vems liv?” svarade
Mästaren
”mitt liv” sa
munken
”då måste du veta
vem det är som frågar”
sa Mästaren
”det är väl jag” svarade
munken
”men vem är du?” sa Mästaren
”jag är jag” svarade munken
”det gäller alla”
sa Mästaren
”men vad är ditt
unika jag
som du refererar till
när du säger
jag är jag?”
”det vet jag inte”
svarade munken
”det finns inget verbalt
svar på den frågan”
sa Mästaren
”endast den som
älskar dig
vet vem du är
i älskarens blick
är du den älskade
just i den stunden
du är älskad
endast Gud
älskar dig evigt
och känner dig
alltigenom”
”hur ska jag kunna
lita på det?”
frågade munken
”gestalta det”
svarade Mästaren
”gå in i Guds kärlek”
”hur sker det?”
frågade munken
”jag vet inte ens
om den finns”
”när du släpper frågan
och själv utgör svaret”
sa Mästaren
”när du
är hungrig
och det finns
ett bröd
på bordet
du ser hungern
i den andres ögon
du låter en annan hunger
ta över i dig
med din egen kropp
som material
längtar du efter
att den andre
ska få njuta av
hela brödet
är inte ens beredd
att dela det
i den stunden
vet du vem du är
och då vet du också
meningen med
ditt liv”
”jag förstår” sa munken
”det är just det
som är ditt problem”
sa Mästaren