månadsarkiv: november 2017

Jag är

Om vi för ett ögonblick
fick låtsas
att människovärdet
är absolut och konstant
att ”alla människor är lika värda”

då skulle vi först tvingas
ta bort ordet ”värda”
eftersom en värdering
varken kan vara absolut
eller konstant

blir
”alla människor är lika”
nu har vi sett oss omkring
nej alla är inte lika
dessutom är varje jämförelse
irrelevant

återstår
”alla människor är”

existensens lilla
nyckelord
ÄR

har smugit sig in
med betydelse

det som nyss
var obetonat
och nedtonat

blir nu
genomlyst
av det urgamla
semitiska
gudsnamnet

JAG ÄR

Nu ska vi skratta

Nu ska vi skratta
och vara glada

skratta och vara glada

nu ska vi gråta
och vara ledsna

gråta och vara ledsna

men det kul
snart jul

långt kvar
många dar

är någon ledsen
ska vara glad

är någon glad
ska vara ledsen

ledsenglad
gladledsen

när du gråter
vilar skrattet
i gråten

när du skrattar
vilar gråten
i skrattet

att leva är att
skrattgråta
och gråtskratta

på insidan

När en vän är död

När en vän är död
förändras tiden

varje minut
fylls i efterhand
till bredden
av innebörd

varje händelse
knappast värd att notera
blir en del av
den stora berättelsen

när en vän är död
blottas en sanning
inte tidigare
tillgänglig

varje minut
varje händelse
sprängfylld
av värde

jag är ett liv
att sakna

Om natt vore dag

Om natt vore dag
sol vore måne
om vinter var vår
om jag var en uggla
och du var min vän
skulle jag älska ändå

om katt vore hund
skratt vore gråt
om silver var guld
om sagan var sann
och du var min vän
skulle jag låta dig gå

om luft var musik
om vatten var bröd
om huggorm var snok
om jag var en bäver
och kärlek var grå

om jag var din vän
vad skulle du göra då
vad skulle du hitta på

jag skulle älska
tills natten blev blå

Blunda

Bryta upp
kan vara att komma hem

lämna
att komma nära

släppa taget
att få nytt grepp

kroppen snubblar
ser sig vilset över axeln
i vägen för sig själv
blind för sitt eget bästa
håller krampaktigt fast
vid sin existens

att dö en liten stund
är att få den frisk tillbaka

flytta ut
är att flytta in

blunda
att se klart

Du kamerakamrat

Du kamerakamrat
vrider och vänder
på persienner
skaffar dig ogärna
nära vänner

du undviker prat
greppar din kamera
när det bränner
anförtror ingen
vad du själv känner

varken ute eller inne
varken nära eller fjärmad
med ansenligt ramminne
du är alltid där
tam och vild
i din egen sfär
med utvecklat bildsinne

syns aldrig på fotografi
varken svartvit eller färgad
men du finns
i din egen inre bildmelodi
aldrig missnöjd förnärmad
för på korten finns vi

du vill alltid stå fri
så länge du minns
har du flytt ifrån tjat
du kamerakamrat
du är den du är
du vrider och vänder
född och gömd
bakom kameralins
och persienner

Värdet på en maskros

Vad är en maskros värd
på vintern
vad kostar den
går den alls att få tag på

där är du min fantasiros
djupt ner i mitt minne
intensivt gul
tävlar med själva solen

den anförtror hur den såg
på människorna i somras

först väldigt fräscha
särskilt när dom stod i mängder
tätt tillsammans

tänk så många likadana
så vackra och färgstarka

men rätt snart chanserade dom
färgerna bleknade
det unga hårsvallet
föll bort och spriddes för vinden

överallt stod dom där man minst
önskade ha dom

vad är en människa värd på vintern

Två sätt att se

Två sätt
endast två sätt
att se

antingen är tillvaron
innerst inne kall
eller är den varm
som magman

antingen är skräckens kyla
hoten helvetespräglingen
försvaret om det egna mot det andra
krigen lögnerna avunden skulden
projektionen som studsar tillbaka
den straffande guden
hänsynslösheten ofriden
manipulationen stölden penninghungern
den normala verklighet
vi har att inordna oss i
bli en del av som köpta förblindade
förstelnade offer
ingen kommer sakna

eller är magman het
tillvaron innerst inne varm
av kärlek
allt ont är vilsekommen
kärlekstörst
möjlig att känna igen
begripa omsluta
med förlåtande identitet
och livskamp större än
självbevarelsedriften
med den grundläggande
rörelsen bakom alla
motstridiga rörelser
i en enda riktning
in emot kärlekens
klarsyn och tillit
attraktionen
i det goda
sammanfattad
i den mättade porlande
tystnad av frihet
som genomströmmar allt

antingen det ena
eller det andra
icke båda