månadsarkiv: februari 2018

Svårt fall

I takt med att din
dolda agenda ökar
ökar dina chanser
att väcka intresse

I takt med att din
dolda agenda ökar
minskar dina chanser
att nå autentisk kontakt

i den grad du lyckas
hålla din agenda dold
har du utrymme
för närvaro i mötet

i den grad du lyckas
hålla din agenda dold
kan du ta maktandelar
och spela oåtkomlig

i takt med att du lyckas
skydda dig mot livet
fjärmar du dig
från dig själv

om du lyckas såga av
grenen du sitter på
är det alltid du
som faller

Ordvän

Vänniskan
vilar på vandringsled

konkat stark
som en ardenner

konsonantbark
från skogen
vokalved

trogen
tills hjärna
och händer
svider och bränner

i språkets piruett
i den glänta
möter ett rå
en jänta

leker tafatt
kurragömma
bakom en och fura
låta sig drömma

låta sig lura
till kropp och skratt
tidens gränser
glömma

springa runt
springa långt
springa kort
som en rasren katt

stöta emot
stöta lätt
stöta från
tassa fel
tassa rätt

tassa fot
gå på tån
sätta sprätt
jaga dag och natt

själv jagad av dogmer
hundar och smulor
smulor till doggar
av annan sort

tillvänd
vända sig bort
från tvärsäkra bloggar

leka i oläkta
zoner

fråga i kulissen
bland skratten och fnissen

om hur vissen
värdelöshet
plötsligt blev värdelöshetta

av högsta värde
och dignitet
det enda rätta
därom tvista de lärde

låt bara berätta
låt så ske
låt så bolla
trots att sagt är sagt

blunda och se
finta smeka orda och trolla
aldrig ta stopp

med dödsförakt
på svala läppar

ord i galopp i galopp
på hästar och käppar

varje iakttagare
som i detta ser
en käpphäst
eller två
är en blind
bedragare
utan fantasi

en gnagare
som står på tå
framför fel skafferi
ett offer
för självbedrägeri

hon faller ner
som ett lamm
för hans fot

räcker fram
som en blomvas
den punkt på kind

där leendets retning
alldeles nyss
hade sin rot
sin botten
sin grundade ordbas

med läpparnas stjälkar
i kyss
i vajande vind

som livets syskon vet
var visshetens leende
dolt i hennes
stolta ödmjukhet

fastän hon kammat hem
själva vinstlotten

och han föll pladask
rakt ner igenom
ända till vaderna
seende mellan raderna
av ärvda dogmer
och utslitna sorger

av skäll och gnäll
om språk och om läte
med korruption
och religion
i högsäte

om vem som är vän
och vem ovän
och vem bara
värdelöst patrask

han famnade i själen
sin olivgröna ordvän

som omfamnade
famnen framlänges
bortvänd
tillbaka

båda i leken
äkta och raka
fick stoltheten svälja
tugga välja försaka

buren av glädjechocken
hon vandrade lättad hem
genom folkskocken

tänkte på orden
språket och främlingen

en ny plats i himlen
som på jorden

vänniskans
älskvärda
ordvän

Allting nytt

Ingen ska kunna
backa bandet
ingen ska kunna
trycka upp
välförpackade
bästföresekunder
ut ur sitt sammanhang
tid är resterna
av gårdagens
överkokta pasta
som torkat och stelnat
i mönster
ingen ska kunna
greppa

hur skulle det se ut
om vi var så upptagna
av det inspelade
att vi glömde spela in
så besatta av bäst före
att vi inte såg bäst efter
så fixerade vid att dra näring
ur det redan förbrukade och skämda
att vi inte såg till att hålla tiden fräsch
var och en tuggar på sina egna nötta
överlevnadsstrategier
utan varken smak eller näring
av rädsla förmodligen
för att alla källor ska sina
av brist på tillit troligen
den som stirrar stint i backspegeln
för att undvika whiplash
har redan beställt en frontalkrock

vem var det som gick förbi mig
jag såg som i ögonvrån

tiden
se jag gör allting nytt

Gud är mäkta irriterad

Gud är mäkta irriterad
på ondskan
men är medveten
om sin egen del
i det hela

om vi nu ska
snacka skuld
vems fel är det
att Gud inte
riktigt räcker till

för inte ens Gud
kan väl lastas
för sin egen
personlighets
grundutrustning

dit hör ju hela
det här med kärleken
det är där hela grejen
sitter fast

detta omöjliga
riskprojekt
förankrat ända
längst in i Guds väsen

det kunde vem som helst
räkna ut att det skulle gå
åt pipsvängen

för kärlek kan aldrig
tvinga någon eller
programmera lydiga
undersåtar

kärleken inser
alltid sin längtan
och sitt beroende
av den andres gensvar

möjligheten att välja
kräver ett ont alternativ
för kärlek skapar frihet

ondskan har inte sitt
kryphål någon annan stans
än i Guds eget väsen

det är där det skaver
och blir riktigt svårt
att vara Gud

så av ren barmhärtighet
tror somliga att vi gör bäst
i att avskaffa Gud

men den som levt livet
och vandrat de nedre stigarna
vet att kärleken har en annan
dold sida

dess förmåga att överraska
den ger aldrig upp

om det så ska kosta livet

Födelsedagsbarnet

Födelsedagsbarnet
bestämde sig för
att öppna
det tjusigaste
paketet först

skakade det varsamt
lyssnade
innanför det
påkostade
omslagspappret

vek ihop det
öppnade
kartongen

som var tom

den var tom!!

alla såg barnets
besvikelse

ett barn som fick drag
av åldring

hud skör som papper
stramade över kinden
bildade räls i pannan

nerkörda spår
allt djupare in
mot skallbenet

långt senare
kunde barnet höra
främmande skratt
från närstående

vilkas ansikten
sedan länge
suddats ut

barnets utmaning
är att lära sig kalla
sitt hjärtas tomhet

för utrymme

Gud är en uggla

Vi lekte
med våra
gudsbilder

bara för
att tänja
våra begränsade
föreställningar

föreställningar
är det enda vi har

gud är en uggla
sa jag
och såg den
framför mig

hur den
balanserar
huvudet

spanar
åt alla håll
med kroppen helt stilla
nitad i nuet

i ett tillstånd
av svalt intresse
men i fullständig närvaro
stand by

i beredskap för
uppbrott
floff floff floff floff floff

dess nattliv är
dess hemsida
där allting är synligt
för den som är rustad
med mörkerseende

men gud är lika lite uggla
som hon är gubbe
eller hen

gud är varken
trosåskådning
eller fågelskådning

gud är ingen
rovfågel eller trosfågel
det fattar väl
vem som helst

floff floff floff floff floff
vem flög förbi i natten

kan det ha varit en uggla
sch
nej det var gud

ibland kan jag nästan höra
vingslagen

när någonting
stämmer alldeles
för bra för att va sant

eller när obegriplig kärlek
slår till och greppar sitt byte
floff floff floff floff floff

Bry sig

Sätt dig ner
här bredvid
så ska jag
berätta

sätt dig
till rätta

jag såg
ingen plats
för mig på
parkeringen

inom
markeringen

jag tänkte
jag chansar
och ställer
mig utanför

vad är det
då jag hör

någon ropar
när jag är
en bra bit
upp i backen

jag vänder
på klacken

jo det är mig
hon söker
mig hon
ropar på

det fattar
jag då

hon varnar
för risken
att få sig
en lapp

nu är hon
nästan ikapp

går ner
och flyttar
på bilen
ett stycke

ser hennes
glänsande smycke

det är osynligt
för den som
tar allting
för givet

vad är det synliga
alternativet

du sitter här
och lyssnar
när vi pratar
med varandra

du vet du svarar:
att bry sig
om andra

Fruktlöst

Knackade på din dörr
ringde på klockan
ropade genom fönstret
messade genom väggen
men du var inte där

för du öppnade inte

men jag såg din skugga
projicerad på
nyss nerdragen
rullgardin

alltså var du där

det är skillnad
på äpplen och päron
sa skuggan på gardinen

fruktsallad sa jag
och äpplet faller inte
långt från päronträdet

skuggan av skuggan
skruvade bort
gångjärnen och ställde
den låsta dörren
mellan våra kroppar

banan sa jag
för allting var svartvitt
och jag hade inget
annat att säga
läget var mer låst än nånsin

skit i frukten sa du
och jag såg dig inte
men det är fortfarande
skillnad sa du

mellan vad då och vad då
frågade jag

mellan allt och allt
svarade du
till exempel du
och inte du

mellan en dörr
som är öppen
och en dörr
som är låst

jag kan gå förbi dig
retades jag

nej det kan du inte
men du kan
lättare än nånsin
göra intrång
sa du

med bara ett uns
av brist på vördnad
kan du på impuls
ödelägga hela
kontinenter
av språk
sa du

när ordet låst
för dig betyder
öppen
betyder öppen
låst

med van hand
skruvade du fast
gångjärnen

då grät jag
som en ångvissla
på ett ånglok
som kör rakt ut
i den svartvita
spenaten

då hördes bara
dunka dunka
inifrån
när du gjorde
plommonkompott
av äpplen

frukt dans värt
sa jag långsamt
som en formel
utan verkan
frukt dans värt

men varje försök
var fruktlöst fruktlåst
inte ett enda
onödigt danssteg
inte ett enda hopp

jag beställde
utan fruktan
blanketter i färg
och skrev under
som vanligt
med mitt artistnamn

Helge Rån