månadsarkiv: april 2018

Flygfärdig

Var varsam med
håligheten
inom

inre hålrum
blir lätt vindfång

organ kan blåsten
plocka bort
tills endast hjärtat
återstår
tungt som en gråsten

dundrar
i tomt skrov

och slår
som en klocka
när tiden är kort

Var varsam
med härligheten
i håligheten

vars skydd
lätt tunnas ur
i förfärligheten
att se den tunnaste hud
sträcka och hårdna till en mur

då kollapsar akustiken
rösten blir besviken
vrider sig runt
sin egen spröda ton

ylar och gnäller
för strunt
utan resonans
och fason

som en hund skäller
som en häst gnäggar
med olika svansspråk
mot väggar
tunna som papp

men hellre det än kravet
att va solid och kompakt

Var varsam
med heligheten

och förträffligheten

så inte rädslan
och stelheten
blir signum
för håligheten

i skörheten
transparensen
och ärligheten
finns enda chansen

Var varsam med
helheten
i ihåligheten

endast i delningen
av trasigheten
i närheten
till utplåning
tar närvaron form
till enorm förvåning

förvarning
en föraning

total avsaknad av gränser
med dess konsekvenser
i den ena vågskålen

fullödig identitet
respekt och äkthet
i den andra

då vi ser
och ser igenom
och väger oss själva
i och mot varandra
utan skoning
utan att vara snälla
klär av oss inpå benen
renade i såpa och tvål
enade i försoning
då vi tar avsked

i flyttfåglars evangelium
där ett kritvitt måskranium
ligger slipat i sand på stranden
utsatt för hård vind och drivved

i människors ögon
inte värdig

på fågelspråk
just flygfärdig

Överlämnandet

Livmodern
lämnar över
till motståndet

motståndet
lämnar över
till modern

modern
lämnar över
till frigörelsen

frigörelsen
lämnar över
till ansvaret

ansvaret
lämnar över
till förtroendet

förtroendet
lämnar över
till värdegrunden

värdegrunden
lämnar över
till tron

tron
lämnar över
till döden

döden
lämnar över
till tomheten

tomheten
lämnar över
till meningen

meningen
lämnar över
till trädgården

överlämnandet
har ett namn
och ett ansikte

hen överlämnar sig
till hen i trädgården

hen överlämnar sig
till hen i lustgården

vi lämnar varandra
i örtagården

vi lämnar över
till livmodern

livmodern
lämnar över
till motståndet

motståndet
lämnar över
till modern

modern
lämnar över
till frigörelsen…
…från hen till hen,
från gud till gud

gud har ett namn
och ett ansikte
som lämnar oss
i nålsticket

som släpper
in ljus

överlämnandet
har ett namn

Den kloke och den vise

Den kloke
kungör
vad den vet
Den vise
förvaltar
en hemlighet

Den kloke
sorterar
Den vise
delegerar

Den kloke
rangordnar
Den vise
upprättar

Den kloke
tar över rummet
Den vise
upplåter rummet

Den kloke
håller i
stadigt grepp
Den vise
lyssnar till ordet
släpp

Den kloke
förkunnar det rätta
Den vise
vill hellre berätta

Den kloke
sitter på
kunskap
Den vise
ser ut
över landskap

Den kloke
levererar
den vise
integrerar

Den kloke
håller fast
den vise
lämnar plats

Vädra morgonluft

Vädrar morgonluft
på kvällen
lever nattliv
på dan

kurar skymning
på morgonen
godnatt och sov gott
i dagsmejan

mitt i solens
mörker
lyser svarta strålar
mot kritvit klippa
invid det blodröda
havet

horisonten
längst in i havsbandet
har krullat ihop sig
och lagt sig
som ett filter mot alla tänkbara
extremer
vilket visar sig alltmer
allt eftersom tiden går
att de flesta filter mot
det ena och det andra
får motsatt effekt

filtrera bort min tendens
att skriva dikt
och du får en dusch av
nykläckta poem som likt krokodilungar
tar sig upp igenom för att
ta sig hejdlöst ut

filtrera bort alla långa dikter
och vad ligger på köksmattan
en fullständigt ny orimligt lång dikt
som kräver av läsaren att ta sin dyrbara tid
för att ägna sig åt att försöka förstå det obegripliga

god natt sa´n
och tog lite frukost

snavade på månen
och tror du inte att
tre dagar senare när han
hade gått med en sten i skon
och inte orkat ta bort den
men nu när skon låg på snedden
så hålet gapade åt mitt håll och foten
var av barmhärtighet naken
visade det sig att han hade haft
månen i sin sko i tre dagar och tre nätter
till ett stort mått av irritation

gomorron sa´n
och gick och la sig

i värmen under sommarens svarta snötäcke
och somnade lugnt och stillöst
medan han skrek
rakt ut och snett in

gomidda sa´n
och läste gårdagens
hänt i morgon
om varför klockan
liksom solen
har taggar
och om gnällbälte
bilbälte och bibelbälte
är samma sak

Nej nu är klockan
fyra och koltrasten
är redan igång
och försöker dra upp
solen och moraklockan
samtidigt

det var här jag villade bort mig
det var koltrasten
det var hans fel
att jag tappade greppet
om tidsbegreppen

men det är för tungt för den lille
jag kommer
jag ska också sätta mig
i grannens träd och vissla

vissla tills ingen kan skilja
på skymning och gryning

Avmaskering

Min vän
du har fått allt
om bakfoten
sa daggmasken
Dag
och ryckte
på den obefintliga
axeln
lät ljuvliga ljud
strömma ur strupen
direkt ifrån
jordens gud

det här är jag

grenarna
på trädet
är roten
roten är trädet
sträcker sig ner
mot djupen

jag är roten
grenen är jag
jag är trädet
jorden är jag
och tyngden
i stenen
jag är värdet
identiteten
din nya Dag
såsom du ännu
inte sett den
ännu inte haft den
som frisk fläkt fest
varmfukt i solkraften

korsfäst
är jag
på kroken
för den som
vill veta
vill meta
leta dragga
sakta mot botten
i boken
efter fisk
i djuphavsvatten
jag är den mörka
morgonens
första ljusa strimma
i gryningens bränning
efter natten

låt oss i mullen leka
med orden
som leder
och följer oss
lagom
långt om länge:

mask
är ingenting
vi döljer oss
bakom

mask är
det vi
innerst
inne är

låt ropen eka:
ni kräldjur
ni grävdjur
i världen
er har jag kär

inte klättrare
på andras fördärv
men jordförbättrare
med färg och nerv

sa daggmasken Dag
och lättade
på maskering
över lag

Kråkbråk

Sluta bråka
kraxade en kråka
och näbbade
och bjäbbade
utan att höra
på det öra
som visade
hur hon lät
hennes vrede
skrek och grät
inifrån ryggmärgen
medan hon trodde
hon var bästa kråkan
på att hålla färgen
att hon lät klok som ur en bok
och att alla kråkor runt ikring
bara glodde för ingenting
sansad hon räknade till fyra
innan hon skrek sina goda råd dyra

Narcissisten

Narcissisten
sitter på
förstukvisten
överst på bästa stolen
en bländad stackare
som ensam lapar solen
hans egen
strålkastare riktad
mot de översta trappstegen
den imaginära prispallen
lika skiktad med guld siktad
för vinnarskallen
bara till för att förstora
hans dyrköpta falska ego
som skydd för att slippa förlora
sitt sköra jag dag för dag
han bygger sitt liv av lego
för att sluta sig inne i plast
i akt och mening
och fast besluten
att kunna ifred hantera
livets svåra kontrast
för att manövrera
manipulera och leverera
på minuten
en tro bergfast
på den egna ofelbarheten
till kostnad av en allt gravare
inre förstelning
en total oförmåga
till verklig delning
som driver allt djupare
ner i ensamhetens plåga
dold i en fullständig identifikation
med det grandiost goda
kanske rent av med smak av gud
med en unik mission
att på nolltid och en kvart
förvandla allt utanför till svart
det hotfullt vackra till oljud
var prins till en groda
allt där utanför är kallt
ondska överallt
och inuti ligger ett tomt guldetui
med utanskriften
jag blev aldrig det jag skulle bli
ett jag ett du ett vi
hjärtligaste hälsningar
fullblodsnarcissisten