månadsarkiv: juni 2018

Det kan hända

Det kan hända
vem som helst
det som inte
får hända

det finns alltid
någon att skylla på
och det finns alltid
dom som tycker
det är värt det

deras reaktion
kommer från ett
vattentätt
system av
inprogrammerade
föreställningar
som alla mynnar ut
i frasen DU ÄR FEL

den passerar utan
hjärnans inblandning
rakt ut i övertygande
fientlighet

så finns även
en alternativ reaktion
som bygger på sötman
i erfarenhet
av äkta stolthet
att kunna ta vara
på sig själv

i den enkla bekännelsen
JAG ÄR RÄDD

Så finns bara två
människotyper

DU ÄR FEL –människor

och

JAG ÄR RÄDD-människor

Fregatten

Fregatten
med fyllda segel
vrider sig i vind
sliter i tågen
knarrar
i mast och däck

tiotaggaren
vädrar i brynet
ner mot
stugan
gryningen
lämnar över
nattens fuktiga
utandning

örnen
målar cirklar
över uppriven sjö
bär på vida vingflator
tungt sin sinnets last av syre

lyfts av luft
in över land
uppvindar
av doftrik jord

soluret signalerar
fyllt mått rågat

förändringen
ut ur nattvärns mörker
skuggan faller

ur led är tiden
oläsbar utan ljus

dimman drömmen
förvandlingen

då skrov
blir hav
älgtjur skog
örn vind

skog blir skrov
örn blir tjur
hav blir älg

endast älgtjuren
har vett att blunda
vända sig bort
i egen vandring
bort från
underhållning

vet att följa
åldrig djurstig
in i tätare skog

djupare in
än djupt in
så djupt in
att ingen lyckats
spåra muldjurets
klövspår
över gränsen

än mindre
funnit stigen
dit den går

men det finns
mitt i skogen
en oväntad text
där alla
vilsna arter
lagt ner sin tro
i gläntans våta gräs

därinifrån
anar vi
fullriggarens
skugga
glida förbi
i verkligheten
utanför flaskans
förvrängda glasvägg
förvånansvärt lik
formen på taggar
av älgens krona
segelduk av
örnevingar

i den stund
soluret åter vaknar i vitt
pekar ut över fjärden
vet vi vårt öde
ser att allt går i cirklar
där uppe där ute
men uppe är nere
ute är inne
borta är hemma
stillhet är flöde

ombord på
fregatten
över gränsen
till okända vatten

sett genom
flaskbottenglas

Rötan inifrån

All respekt åt er
som vill tro
men inte kan

full respekt åt er
som inte vill tro
därför att trons
alternativ
har presenterats för er
mer som kräkmedel
än som ljus i mörker

men noll respekt åt alla
företrädare för vår tids
romantiserade antireligion

misstron

myten att var och en
ensamsalig i kosmos
kan överleva
rent av snudda vid lycka
med ett syniskt
perspektiv på livet

misstro allt och alla
överträffa varandra
i ömsesidigt förakt

kärleken och kroppen
är handelsvaror
på en marknad

det är så vackert
det dyrkade egot
som vägrar ta skit
men gärna sprider
desto mer dynga

vi i misstrosamfundet
köper oss fria
konsumerar
våra hymner
på varuhusen
det enda tempel
där vi förenas
i vår gemensamma
passion

att ingen här är
så urbota blåst
att hen fäster tro
vid någon
eller någonting

projicera på andra
dina egna
tillkortakommanden
ordet förlåt har mist
sin betydelse

…och så var det nån envis trosrest
som klibbar fast från tidigare lager
tron på det goda…
…att människan är god…
…översätts numera
JAG ÄR GOD

så lita inte på nån
utom…
DIG SJÄLV

det är vår tids tro

samhällets
sönderfall

rötan
inifrån

Lek med aforismer

• Den grop som man gräver
åt sig själv, faller ofta andra i

• Sälj gungorna
och skrota karusellen.
Jag mår redan illa

• Här ligger en kund begraven

• Det som glimmar är
förvånansvärt ofta guld

• Hemma bra men
borta roligare

• Det är svindyrt
att kasta pärlor på folk

• Ingen kedja är svagare
än sin starkaste länk

• Bättre tio fåglar
åt skogen
än en i handen

• Man är inte särskilt stursk
när man fallit i backen

• Många profiterar på sitt eget land

• I gryningen är allting nytt

• När någon slår dig på den högra kinden,
slå tillbaka med vänstern

• Svälj myggan och sälj kamelen

• Tala är silver, tiga kan vara ännu dyrare

• Var dag måste inte vara plågsam

• Flugor kommer ofta för nära

Jag säger inte

Jag säger inte
att det vi gjorde
var bra

vek pappersplan
under bänken
med låtsat intresse
som täckmantel

lärarrygg signalerar
kasta
frökenkropp
attackeras
av hårt vikta
bombplan

våra oskyldiga miner
bekräftade
leenden i mjugg
berättade utåt för
vuxenvärldens
kantvakt

inåt mot
grupptryckets sötma
som gav skydd
åt växande jag

att vi är starka
och smidiga att
skapa vår egen
generation
och dess hjältar

fria från påbud
som hämmar

modiga nog
att bryta upp
från det självklara
och gå med i
pubertetsfacket

Jag säger inte
att det vi gjorde
var bra

men jag förstår
och jag vill förstå
den spröda linje
som ritas jäms med
slutna ansiktens
hårda hud

linjen som skiljer
oss åt för att alls
ha något att förena

kostnaden var ändå
för stor sett från
andra hållet
där inget förmildrande
leende hittade in

kostnaden är för stor
lärare som
förbrukas ruta för ruta
lik avrivet toalettpapper

För Sverige

För urtiden
i Sverige sa´n

nej
mot Sverige
i tiden

nej
mot framtiden
ur Sverige

nej
mot tiden
i Sverige

nej
för Sverige
ur tiden

nej
förför Sverige
i tiden

nej
för ursverige
i tiden

för tjursverige
i tiden

ä!!

mota Olle i grind
den mörknande framtid
är vår/sommar/höst och så vidare

lycka till
tursverige
med nubbe till sillen
skål

Hur det gick till

Hur det gick till
vet ingen

talibaner
och schartauaner
charlataner
var svårast att övertyga

ändå när dagen d landade
med sitt säregna ljus
för somliga
skumrask för andra
morgondimma

då var alla där för att
låta världens största beslut
bli verklighet. All världens
människor var beredda
i sina hyddor och stugor

kanske bara för att
kunna berätta för barn
och barnbarn
att dom var med
jag var faktiskt med

det började som en fantasi
i en liten fickas dagdröm
som har vuxit till sig in igenom
det ena och det andra

exakt på samma klockslag
och alldeles samtidigt
tog alla nu levande människor
några danssteg
i all enkelhet

den gravt handikappade
kunde bara röra
på det yttersta
av sin fingertopp
medan några gjorde piruetter
och hiphopparen tog sina moves
politiker lät knäna röra sig omotiverat
fram och tillbaka
medan dom skrattade åt varandras
dåliga skämt

den enda begränsning den lilla flickan
hade beordrat löd
dansen ska vara helt onödig

vad detta skulle betyda skrevs det
sedermera flera hyllmeter om

trafiken stannade upp i dagsljus
samtidigt som folk tände
sina rislampor i nattlägrade länder

i skuggor mellan träd och skyskrapor
en liten dans
världens största och allomfattande
komprimerad till ett oansenligt litet stycke tid

och det hela var fullständigt onödigt
sedan dess blev aldrig
världen sig riktigt lik