månadsarkiv: september 2018

Inte en aning

Om varje sandkorn
vore en ädelsten

skulle rikedom
rinna mellan
fingrar

fastna
mellan tår

vi skulle
borsta
smaragder
från våra
kroppar

irritera oss
över diamanter
i våra skor

utan att ha
den blekaste
aning

Hav är strand

Vad ska en strand
med sand till

den kan
inte släppa taget
och njuta

vad ska hav
med vågor till

de förmår
inte greppa dagen
och innesluta

ingendera
trivs numera
i sin egen ruta

strand vill
va hav
hav vill
va strand

hör stormvindar
tjuta

slita
och dra
i det nötta

båda vill klippa
band

slippa sin
roll

gå till sjöss
gå i land

se från
annat håll

trötta
på gränskontroll

vi doppar fötter
i vattenvåta
saltstänk

njuter
sträcker rötter
rakt ner i solblänk

gör spår i sanden
i långa rader

i handen
bär vi
sandaler

målar fot
och vader

av våta öknar
torra hav

sandiga fötter
är vår kust

möte
utan krav

våra rötter
är vår lust

där hav
är strand

Barfota

Sand
är ibland
som skalden
i intensitet
en het verklighet
att sjunka ner i

finna grunden
för varje steg i
fri stabilitet
och balans

ge den
ideologiska
mångfalden
en chans

sanden
kombinerar
konstnärlighet
med vilsam
vitalitet

i samspel
mellan oräkneliga
mängder
av de små
små undren

sandkornen
vart och ett
på sitt sätt

olika
glittrande
rörliga stenar

utgör
ett geologiskt
bärarlag
ett bygge
unikt i sitt
slag

som utför
förändringen
i det lilla
perspektivet

den oväntade vändningen
i livet

följer vinden
improviserar
i stunden

konsten är
vad den menar

korn av sanning
mellan tårna
tar tag i rötterna

masserar
och lyfter jaget

upp ur de dunkla
vrårna

det är friheten
från varandra
som oss förenar

förser
med syre
sandkorn för sandkorn

marscherar fötterna
under folkvalt
styre

en oslagbar här
blåser i horn
av kärlek
underifrån

driver
och viner
i vind

i tross
och tåg

en flöjtton
dov

sand och salt
på kind

tjuter
i drivved
vid snustorrt
fågelskrov

utan bindning
bildning
bemanning

sanden
är
sin egen
sanning

en gåva
ett lån
en konstnär

som bär
den som
vandrar
långt
hemifrån

barfota
på stranden

Inte en droppe

vore jag
en droppe
i det stora
havet

hur vilsamt
att försvinna
i gränslöshet

där skulle du
och jag träffas
utan att veta

där skulle
min unika
identitet
inte vara
relevant

där skulle
mina dyrköpta
förmågor
och min vilja
att göra skillnad
inte vara intressant

jag är ingen droppe
jag har integritet
att varsamt bruka
som skydd om
det värdefulla
jag har anförtrotts
att förvalta
för de mångas
bästa

bär mig gärna du hav
vagga mig som ett spädbarn
men försök inte göra
om mig till det jag
inte är…

jag är kropp
ett eget universum
jag är kärlek
och vilar i ett hav
av kärlek

Blockering

Ingen kunde
förutspå
att det skulle bli
vi två

sa en röd
en blå

som smög på tå
genom fiendens
dunkla länder

höll varandras
händer

försökte hålla låg
den gemensamma
svansen

hålla tyst på
de högljudda
fansen

för att kunna
presentera
redo att regera

socialalliansen
det nya
kärlekspartiet

frågan är bara
vem är blomman
och vem är biet

nej förresten
en fråga till

måste man älska
varandra
när man inte vill

Vänlighet

Det vackraste
jag vet
är en väl
bevarad
hemlighet

det finaste
som finns
är det jag
inte minns

allt det värdefulla
som bara fanns där
en självklarhet

många segrar
vanns där

i kraft
av enkel
vänlighet

Mellan händer

Val av
företrädare
eller eftersläntare

förrädare
eller inväntare

mellanhänder
agerar på vårt beslut

lever på att dricka
det förtroende
vi ger ut

hand i hand
från land till land
till fjärran länder

val från individer
att skicka

kors och tvärs
över gränser
och tider

med konsekvenser
ingen kan överblicka

val fattade
över hela vår värld

har vart och ett
sin egen färd
sitt eget sätt

vi måste
ständigt välja

vad som är fel
vad som är rätt

vad vi ska köpa
vad vi ska sälja

och vem som är
förtroende
värd

Spel

Varje liv
en spelplan
utan spel
och pjäser

somliga
säljer
regelböcker
som andra
läser

livet
bjuder in
till intuitiva
lekar

många
bara går
dit andra
pekar

barnet
i leken
söker
det unika

där är
lekkamrater
förvånande lika

Motorsåg

Hade jag
en motorsåg

som kunde såga
luft
i små kuber

skulle jag bygga
luftslott

dit alla var välkomna
med sina drömmar

att festa på
överflöd
av syre

luftigt
nybakt
bröd

lufttorkad
skinka

motorsågen
flyger tyst

på egna
premisser

runt stugknutar
över tak

luftburen
bortom
drömmars
gränser

försvinner
återkommer

som en
sågmelodi