månadsarkiv: mars 2019

Cyklisk

Hon minns
tydligt och klart
hur hon lärde
sig cykla

hur hon fäste
sin tillit
vid modersblickens
stadiga grepp
inför starten

balanshållarens
allt snabbare steg
bakom

om inte hon
hade funnits där

om inte hon
hade hållit i
så stadigt

om inte hon
hade lovat
att inte släppa

skulle flickan
aldrig ha vågat

tryggheten
i relationen
var förutsättningen

hon visste
att modern aldrig
skulle svika

inte märkte du
medan du trampade
hur obemärkt
tilliten överfördes
lämnades över
anförtroddes
din ryggtavla
bakifrån

inte förrän
du blev varse
att ljudet
av de allt
snabbare stegen
blev allt svagare
intill tystnad
medan du njöt
av vinddraget

sveket var ett faktum
lämnad ensam
med ensamlyckan

att själv hålla
balansen
själv äga tilliten
som ingen kan äga

upprörd och stolt
i ett cykliskt tillstånd
ett avsked
ett avstamp
ett svek

därefter var
du aldrig
densamma

tid avstånd
och tillit hade
förändrats för alltid

och sedan
dess

en cyklist
var född

en dörr
var stängd

Gusten och Agata

Rörande eniga
var Gusten
och Agata

om tingens
ordning
de kunde prata

men aldrig
om lusten
att älska
och hata

allt under
kontroll
var deras
paroll

de trodde
varken spöken
eller troll

de var alltid
lika jämlika

turades om
att bjuda
på fika

de var kort sagt
enligt svensk stadard
perfekta

lagt kort ligger
enligt regelboken

somliga djur
går till slakt
en del är defekta

andra får halsband
sitter i bur
och gnäller
och tigger

det är ruskigt att se
hur jyckar bär sig åt

se hur han skäller
den token

allt enligt
regelboken

vi är på vår vakt
mot manipulativa
mönster och gråt

vi ser allt
genom nytvättade
fönster

ja rörande eniga
var Gusten
och Agata

deras kroppar
lika seniga

lika ambitiösa
lika lagom lata

deras virke
var kärnfriskt
och äkta

men deras blickar
var släckta

då flyttar livet in
i grannens hus

då får de lust
att tända ljus

de glömmer bort
att kratta grusgången

har lättare
att skratta
hör vindens sus
fågelsången

den nya grannen
har en konstig cykel
hon låser
med guldnyckel
med en lustig ram
därtill

hon sitter högt
på ett stort hjul
en tjusig dam
som vet vad hon vill

det där är säkert
onödigt kul
fnissar Gusten
som tappat lusten
att göra rätt

det finns på alla frågor
mer än ett svar
ett tänkesätt

den som spar
han har
mycket kvar
men knappast
särskilt roligt

man ska passa på
att leva
när det är soligt

han stjäl den
helt fräckt
mitt på dagen

cykeln
som tillhör grannen
enligt lagen

när han knyckt den
han tar sig själv
i kragen
har fasligt ont i magen

men inget
dåligt samvete

tvärt om
ifrågasätter han
konstapelns ämbete

medan Agata
smyger fram

sitter redan
utan skam
i cykelns högsäte

ger ifrån sig
ett litet läte
när det bär av

detta blir mig
en för tidig grav
när jag står på skallen
igenom ljudvallen

med sådan fart
helt underbart

naturligtvis
får stans polis
förfärligt brått

men ingen har sen dess
lyckats förklara
hennes brott
ingen har förstått

hur skön Agata
den väna rara
med sin stulna cykel
lyft från marken

på väg
över trädgårdsparken

hela farkosten
blänker
i varje
färgnyans

när skön Agata
går i trans
och tänker

ja livet är en dans
på en konstig cykel

starkast blänker
dess guldnyckel

1985

Vått i vått
lär dig måla

gottigott
lär dig skåla

vått i vått
lär dig crawla

gottigott
lär dig tåla

tandlös
framtid

grundades
redan
år 1985

då en lovande
oupptäckt yngling
unik konstnär
för sin samtid

inte förmådde
ta sig hem

till huset
ett stenkast
från där han låg

duktig pojke
släckte ljuset
drack upp allt

som vännerna
befallt

hade funnit sitt hem
i sin flaska sin drog

sedan lämnad kvar
vid en brygga
i säck och aska

stackars liten
trött och sliten
sönderbiten
av en mygga

som blev så
lullig av
ynglingens blod

att den surrade ner
i vattnet och dog

det var den enda
vännen han fick
genom livet

samma öde skulle
han själv få möta

senare då hans föräldrahem
låg övergivet

på bryggan hängde
då badbyxor våta

vart ägaren tog vägen
och vem han var
förblev en gåta

det enda som fanns kvar
efter branden

en tom flaska renat
i sanden

och tillika en tom
bensindunk

på stranden
en pensel

ett skissat porträtt
av en åldrad man
med tandröta

utan känsel
i handen

som redan som
yngling lärde
sig ta en klunk

lämnad vid
sitt föräldrahem
med dörrn på glänt
1985

på sjön gick vita gäss

vått i vått
gottigott

ett känt motiv
för en lovande
konstnär

det blev sedan dess
varken konst eller liv

men för mycket
av det blöta

berättelsen slutar här
vid en brygga

både för yngling
och för mygga

Ta ner månen

Gradvis fläckvis
tränger sig
verkligheten
genom idealiserade
skyar
demoniserade
kluster

det avgörande är
hur vi förvaltar
väljer
och realiserar
det realiserbara

ta ner månen
kyss den
blankpolera
sätt upp
den igen
uppochner
på en ny spik

Instinkt

Salta med socker
sockra med salt
allt är inget
inget är allt

djuret här
presenterar
sig i ett poem
som ett
internationellt
problem
och konstaterar
utan besvär
att hon slog
ett och annat lamm
så det dog
och blev mat
där hon drog fram
mellan beundran och hat

att det inte var illa ment
när det var gjort
var det redan för sent
det gick kanske väl fort

hon vädrar en frän doft
i den känsliga nosen
i lyhörd kontakt
med de fyra elementen

hon vädjar som så ofta
hon måste förklara
med bultande bröst
de vanliga rundargumenten
om slakt
och om fara
och återigen höja sin röst

jag är törnen på rosen
men jag är ingen hund
jag är inte arg
när det händer

men jag kan inte vara
något annat än varg
i rörelse över fälten
över länder och gränser
på väg över mörka berg
till skydd under
skogens vingar
och regnbågens ljus

en fredlös flykting
utan referenser
mig kan ingen tvinga
att bo in sig i trånga hus

ett vilddjur
med mage
som inte kan överleva
instängd i bur
eller hage

zhon uttrycker sig
klart och distinkt
utan att tveka
eller treva

nu kallar
min inre stämma
nu är inte tid
för prata och leka
förljugen frid
här hör jag inte hemma

benen bär
mig redan
till nya trakter
för att sedan
bli jagad av nya
fientliga makter

jag är den jag är
villebråd
och förövare i ett
och ni vill inte
ha mig här

är det inte så med alla
på ett sätt
hungrig vill bli mätt
på varma rätter
eller kalla
annars serveras du lätt
som söt efterrätt

så..
förlåt mina rovdjurstendenser
min jaktinstinkt
mina illdåd

Salta med socker
sockra med salt
allt är inget
inget är allt

Sjung

Sjung
framtiden an
sjung den
underjordiska
sången

som genljuder
i alla vattenkranar
och vattentäkter
med grundton i hav
och ömma floder

sjung i takt med
vulkaner och jordskalv

sjung stilla
sitt ner och sjung
i båten

sjung på land
medan gnistorna
tar sig i drivveden

värm din sång
över öppen eld
sjung den ut över
sjöar ängar och vyer

sjung den trampa den
ner i asfalten in mot byar och städer

sjung dina lungor
tomma stilla
och vänta in

…den stora inandningen

Spel

I vattensjuka trakter
bortom fem
oceaner av tid
har ett ensamt
teatermonster
som kan sina konster
i femton akter
sin scen och sitt hem
som ingen kan stoppa
i strid

detta väldiga teaterbeläte
lever på enkel diet
på bananer
och nyponsoppa
blir ingen fet

problemet med det
är så futtigt som så
att varken banan
eller nypon
finns att tillgå

du tänker
att är man så stor
tar man på sina
sjumilaskor
och traskar iväg
så det stänker

igenom tider
och över alla hinder
och snor det man behöver
vad det lider
så det blossar och blänker
om solar och kinder

ett litet
problem till
monstret vet inte
vad det vill
det vill bara va
till lags
och höra till

Trastverk

Ingen struts
kan svälja
alkohol
och smuts

utan att kivas
och vingla
ur bild
ursinnig
och vild

ingen
fågelkopia
kan välja
att trivas
i en svinstia

inga burfåglar
har turen
att fly
från sitt
instängda bo
ut i tamburen

ingen unge
kan tro sig veta
och se i skyn
vad den tål

i vilken dunge
ormvråken
ska leta
och finna
sitt skrovmål

ingen kvinna
står fri
som gör myteri
från skönheten
inuti

ingen man
kan vinna
tillit och stöd
om hans omsorg
är död

men gryningens
svarta gäst
och skymningens
tecknade trast

ordnar egen fest
i all hast
vid aftonsången

om morgonen
bluesgången
går till
älskogens
tonspråk

i släptåg
småfåglars
melodier
och anspråk
på vår

om bete säd
och om sådd
i traktorspår
om bröd
plöjda åkrars
broderier
av överlåtelse

svanesång
lyser röd
i streck bortom bergen

om samvetsnöd
om dagen
som kommer
med den ljusgröna
lystern i färgen

landar och skissar
kontrasten
livets träd
i koltrastgrått
in mot natten

då samhörighet
och förlåtelse
målar stum
vått i vått
sitt evangelium
och sluter
sitt rum

njuter
den efterklang
som är trastens
signum

där själva tonen
är skatten

gåvan vi fått