Författararkiv: admin

Trons ros

Trons ros
är samma ros
som far
vårdade
med skarp
sekatör

i allvarsam lek
inför mors
beundrande
blick

samma ros
han gav
till mor
med det leende
jag glömt
eller aldrig sett

samma ros
med välvda
kronblad

i det särpräglade
mönster
av förtätad helhet

inte ens
sekatörer
vågar
sätta i fråga

Rosen
som mor
lärde mig
ta på allvar
i doft i rött
av förtätade
kronblad

trons ros
därifrån
jag kom

därigenom
jag daggfuktig
föddes

därifrån jag
mätte bredd
längd och djup
i mors gäckande
leende

som gav form
och doft
åt allt som är
och bortom

samma ros
min bror läste
tagg för tagg
i egen krona

på avstånd
i mors sorgtyngda
leende
trådtunna
djupröda
förtätade
kronblad

samma ros
hon gav far
tillbaka
på hans
kistlock

ett avstånd
mellan
två ansikten

blundade
sjöng
med unga röster
minnen mot
kistans resonans

som om tid
och avstånd
inte fanns

trons ros
en kyss

Himmelsblå

Bakom en offentlig
agenda
som kändes
väsentlig

hade varenda en
av oss ändå
en egen
att använda

en förväntan på
vad som skulle
hända

men det som
verkligen
kom att ske
kunde ingen
förutspå

det kunde ingen se
allas ögon
lika himmelsblå

Kattsvans

Sänk ambitionen
att vara dig själv

sprid inga löften
om att du vet
vem du är

sänk tonen
hur ska du
kunna vara
kunna veta

när det enda
uppenbara
är din vilsenhet

jag vill älska sönder
den glassko
du bär med dig
från en glömd saga

de skydd den ger
din längtan och tro
är försumbara

likaså
rätten att anklaga
välja att svälja
inte förstå

jag ska bära
din vilsenhet
i min
och stå stadig
i den

sen ska vi
skratta och
ömsa skinn
min vän

sjunga
en liten stump
om denna lilla
katten

han skulle springa efter
sin svans
men han fick inte
fatt den

O ljuva blomma

O ljuva blomma
i natten
jag vill se dig
men duger
inte till

vill känna din doft
men mina sinnen
har fördunklats

ramen ser jag
natten ser jag
men inte tavlan
inte blomman
inte doften
inte meningen

där i avsaknaden
ser jag dock
det väsentliga

det enda
väsentliga

Det finns män

Det finns män
jag såg dom
på TV

som låter
sina kvinnor
uttrycka sin
åsikt

att mannen
har rätt att slå dom
att dom behöver stryk
därför att dom är kvinnor

dom är tacksamma
medan männen
bläddrar
i heliga skrifter

Ska jag gå

Ska jag gå
och dricka vatten
åt dig
om du är törstig

ska jag läsa
dina läxor
så kan du vila
dig lite

ska jag skala
din potatis
du vet att
du inte behöver
äta upp

du vet att jag
finns till för dig

medan du
dricker cola
spelar spel
och äter chips

sa du att du
inte mår riktigt bra

jag är borta en stund
ska på gym
vill du ha något
från affären

hejdå älskling

Du är kvinna

När ett barn föds
i tåren på kinden
vattnas trädet
i gryningsland

barken av guldhud
droppen av silver
smärtan av ebenholz

ta ditt utrymme
i gudsbildens
ytterkant

arbeta dig inåt
in mot trädgårdens
källa

du är kvinna
du bär allt
i fruktskål

du håller
i din hand
det gyllene
äpplet

Sorti – ankomst

Knackar på dörren
exakt samtidigt
från varsin sida

med borttappad
nyckel i handen

ingen hör
den andres
knack knack knack

men öppnar den
ändå
stängd
går dörren inåt
eller utåt

värden
välkomnar
gästen
som stolt
tar emot
främlingen
i eget hus

välkomnas
varmt
och nyfiket
till kyligt avsked
väl hemmastadd
i de öppna rum
som sluter sig

ger komplimanger
om planlösning
ljusinsläpp
som blygt registreras
artiga repliker
grovt tillyxade
träffsäkra fraser
med nyanserad
brist på meningslöst
innehåll

ung
familjemedlem
ropar hejdå
vid entusiastisk
ankomst med
intensiv glöd
i den slocknade
blicken inför
möjligheten
att få högljutt
beklaga sig
med tyst förväntan
inför dagens åtagande
lättad att det redan är över

med tunga steg
skrattar bittert inuti
utan att röja en enda
min av rörelse
befriande spontant

värden urskuldar stolt
sitt barns uppförande
i pubertal brådmognad

någon knackar
på den vidöppet
låsta dörren

med borttappad
nyckel
i handen

släppa in eller släppa ut

skuggorna möts
låset öppnas
med en palindrom

varje ankomst
är sorti

sorti
är ankomst

välkommen
bort