Kategoriarkiv: Barn

Kraften i Julen

Kraften i julen
att betvinga
det hotfulla
mörkret

resa tidsmaskin
alla samtidigt
i spädbarnsläge

klättra tillbaka
ner i livmodern

det omslutande
mörker

där vi i levande
lågors rörelse ser

hur väggar
där inne
lyser varmt
välkomnande röda

i samma ljus
i samma mättnad
vi ger varandra
livets goda gåvor

barnet
i krubban i stallet
är vi
i vårt innersta
hednatempel

alla lallar snällt
somliga mer
än andra

känner igen
och badar
i traditionen
repetitionen
regressionen

Julrevolution

Julen är
problematisk
en del av
det den
kritiserar

när prästen
hatisk
genom tider
orerar

definierar
dom som lider
av missbruken
och spelet

lyfter fram
nu glad och fet
som en prinskorv
i buken

det vackra
julevangeliet

med den
heliga familjen
under stalltak
av torv

som vore han
redo att storma
Bastiljen

skrika och gorma
det han påstår
han vet

i en revolution
mot köphysteri
och hedendom
det allmänna skolket
och annat svineri

han viskar
teatralisk
sin hemlighet
om en idealisk
overklighet

där även prästens religion
kan visa sig
va opium
för folket

när han kisar och tittar in
i sin
tittskåpsteologi

och inte kan se
hur illa det kan bli

när det levande ljuset
tar sig i torvtaket

och huset
där han bor
brinner inne

medan prästen tror
där han sitter
på flyttflaket

som en främmande
fågel på sin pinne

att en tjusigare kyrka
fin som ett palats
med tusentals
plastgranar i

vore kanske
en bättre plats
för ett geni
att demonstrera
sin andliga styrka

men Gud är ett barn
som vet
allt om prästen
och hans
övergivenhet

där han konkar
trött i sin arm
helt ensam förresten

och svettig och varm
på möbler

funderar på
om han ändå
behöver

installera larm
mot brand

till sin enkla
lägenhet

han tar sin
nya granne
i hand

som är ett barn
som vet
allt om
hemlöshet

Barnskrik

Undersök
noga
din ensamhet

och du ska
upptäcka
där inuti

ett barns
ensamhet

utlämnat
uppgivet

medveten
om barnet
dess sanna jag

ska du känna
igen det
inte bara
i ditt eget
innersta

i dina vänners
beteende

utan även
i dina fiender

allteftersom
tiden går

i varje
kreativ handling
varje rop
efter en god
utgång

och bli inte
förvånad

om du kommer
att höra
barnets röst

från en
korsfäst gud
skrika ut

min gud
min gud
varför har du
övergivit mig

den absoluta
nollpunkten

varifrån allt
som lever
kan ta ut
riktningen

delad övergivenhet
är komplett
kärlek

Urladdad

Vad är det
som smärtar
och svider
längst in
i mänsklighetens
sargade kropp

när du talar
genom alla tider
om tro och hopp

vrider den
sig och rider
varje våg
undan tomheten

driver över
djuphavsytor
utan att se
vad vi hade sett
och blundat för
när vi såg
framför oss

hur vi
glider in mot
den kontaminerade
meningslösheten

där alla har
samma sorgsna
barnansikte

när vi sorterar
urladdade
batterier

Varva varva varva

Smack
spring spring spring
ta lyra
jaaa
varva varva varva
bränd
du är bränd

nähä joho nähä

fröken fröken
visst var han bränd

ja det var du faktiskt

då är inte jag med
då är inte vi med

om inte vi får igenom
vår kärnpolitik
är inte vi med

om dom är med
är inte vi med

om inte vi får
överutnyttja
jordens resurser
ser vi ingen
anledning att rätta
oss efter kvacksalvare
och domedagsprofeter

är det förresten
slut snart
med hela
bollen
varför anstränga sig
och försöka ta lyra

köp dig större
bättre mer roligare
byt ut oftare
man ska väl unna sig

dom som vill
får gärna försöka
varva sig själva

medan tennisbollarna
bombar eller bostar
deras självförtroende

men vi ger stolta upp
vi ger upp
vi ger upp

fröken det är fel
på reglerna

fröken det här
var inget kul

sitt där då
och tryck på
era knappar

fröken här står det
Trump

Ja stå där och trampa

här står det tryck

tryck inte
tryck inte
tryck inte

Trons ros

Trons ros
är samma ros
som far
vårdade
med skarp
sekatör

i allvarsam lek
inför mors
beundrande
blick

samma ros
han gav
till mor
med det leende
jag glömt
eller aldrig sett

samma ros
med välvda
kronblad

i det särpräglade
mönster
av förtätad helhet

inte ens
sekatörer
vågar
sätta i fråga

Rosen
som mor
lärde mig
ta på allvar
i doft i rött
av förtätade
kronblad

trons ros
därifrån
jag kom

därigenom
jag daggfuktig
föddes

därifrån jag
mätte bredd
längd och djup
i mors gäckande
leende

som gav form
och doft
åt allt som är
och bortom

samma ros
min bror läste
tagg för tagg
i egen krona

på avstånd
i mors sorgtyngda
leende
trådtunna
djupröda
förtätade
kronblad

samma ros
hon gav far
tillbaka
på hans
kistlock

ett avstånd
mellan
två ansikten

blundade
sjöng
med unga röster
minnen mot
kistans resonans

som om tid
och avstånd
inte fanns

trons ros
en kyss

Ska jag gå

Ska jag gå
och dricka vatten
åt dig
om du är törstig

ska jag läsa
dina läxor
så kan du vila
dig lite

ska jag skala
din potatis
du vet att
du inte behöver
äta upp

du vet att jag
finns till för dig

medan du
dricker cola
spelar spel
och äter chips

sa du att du
inte mår riktigt bra

jag är borta en stund
ska på gym
vill du ha något
från affären

hejdå älskling

Du är kvinna

När ett barn föds
i tåren på kinden
vattnas trädet
i gryningsland

barken av guldhud
droppen av silver
smärtan av ebenholz

ta ditt utrymme
i gudsbildens
ytterkant

arbeta dig inåt
in mot trädgårdens
källa

du är kvinna
du bär allt
i fruktskål

du håller
i din hand
det gyllene
äpplet

Sorti – ankomst

Knackar på dörren
exakt samtidigt
från varsin sida

med borttappad
nyckel i handen

ingen hör
den andres
knack knack knack

men öppnar den
ändå
stängd
går dörren inåt
eller utåt

värden
välkomnar
gästen
som stolt
tar emot
främlingen
i eget hus

välkomnas
varmt
och nyfiket
till kyligt avsked
väl hemmastadd
i de öppna rum
som sluter sig

ger komplimanger
om planlösning
ljusinsläpp
som blygt registreras
artiga repliker
grovt tillyxade
träffsäkra fraser
med nyanserad
brist på meningslöst
innehåll

ung
familjemedlem
ropar hejdå
vid entusiastisk
ankomst med
intensiv glöd
i den slocknade
blicken inför
möjligheten
att få högljutt
beklaga sig
med tyst förväntan
inför dagens åtagande
lättad att det redan är över

med tunga steg
skrattar bittert inuti
utan att röja en enda
min av rörelse
befriande spontant

värden urskuldar stolt
sitt barns uppförande
i pubertal brådmognad

någon knackar
på den vidöppet
låsta dörren

med borttappad
nyckel
i handen

släppa in eller släppa ut

skuggorna möts
låset öppnas
med en palindrom

varje ankomst
är sorti

sorti
är ankomst

välkommen
bort