Kategoriarkiv: Djur

Hacke

Fågel svartvit
med röd ambition
känd för sitt slit
intressant person

du Hacke
Hackspett
rak i rygg och nacke

du stackare
hackare
utan internet

arbetar trygg
i anletets svett
med starka ben
högt upp på stammen

ser dig gunga
skygg bakom gren
med lilla tuppkammen

vet hur du ska
få materialet
att sjunga

ser dig från marken
hur du bearbetar barken
skalet
in till det väsentliga

hör till de ordentliga
sparsam i talet
men stolt i din näbb

noga i valet
av din egen webb
slipper bli besviken
på den tappade spiken

allt i ett
har du i skallen
på ditt eget sätt
även musiken
trallen

du har din egen ton
en unik person

Tid – utsvulten materia

Tid är materia
varje tidsenhet
ett låst kylskåp

att dyrka upp
för att finna det tomt
ingen mjölk
ingen herrgårdsost

eller flödar
sekunder
och minuter
svämmar över

frysar och kylskåp
havererar
ut ur dem
kryper allsköns
småkryp
och jästa vätskor

tid är inte
att lita på
bedräglig
är timmen
i sin utlovade
längd

med oproportionerligt
oförutsägbart innehåll
lika gärna låst
som öppet
översvämmande

men aldrig
aldrig
det den lovar

hantera tiden
tänj den
tämj den

annars anfaller den
lik en utsvulten
svartbjörn
på rymmen

eller
lev med den
låt dig överraskas

tiden
en objuden gäst
en blick
en blink

Odjuret

Valpen stappl mkring
ett vilset o er
en vild jaguar vanvettigt raseri
som l med sitt byte
men a så myck mindre
esto mer ohäm d
ed sina gaddar okänsligt
tande i material
ty allt är tt för denna krabat
t ska nöd t examineras
tills allt fa i trasor
inklusive v n själv
alllt

Allt som finns

Allt som finns
är berättelse

även det som
aldrig har funnits
ej heller kommer att finnas

utom som en
möjlig tanke

är en berättelse

drömmar tänjer
länkar samman
oförenliga
berättelser

från det allra minsta
till det allra största

det mest obetydliga
till det helt avgörande

allt liv all materia
är inget annat
än berättelser
i berättelsen

vetenskapen
med sina upptäckter
och evidensstyrkta
utsagor

religionerna
med sina myter
och trosprång.

gud är berättelse
liksom Ickegud
är berättelse

båda ryms
i samma
övergripande
berättelse
om allt som ryms
i samma berättelse

som ingen kan
berätta
utom tystnaden

myran
berättar
om kampen
med ett barr
som fastnade

barret
berättar
om att
stå emot
en myra
som sliter
och drar

vattenmolekylen
berättar
om att vara
en del av
en vattendroppe
på ett barr
som skakas

pojken
Iakttar
en myra
med ett
stort barr

mamman
berättar stolt
om sin
pojkes
naturintresse

skogen
berättar
om vinden
som får träden
att dansa

tystnaden
berättar
ingenting
och har därmed
sagt allt

Motorsåg

Hade jag
en motorsåg

som kunde såga
luft
i små kuber

skulle jag bygga
luftslott

dit alla var välkomna
med sina drömmar

att festa på
överflöd
av syre

luftigt
nybakt
bröd

lufttorkad
skinka

motorsågen
flyger tyst

på egna
premisser

runt stugknutar
över tak

luftburen
bortom
drömmars
gränser

försvinner
återkommer

som en
sågmelodi

Glasskivan

Ta en glasskiva
en kvadratisk ruta

lägg ut ditt material
på glasskivan
invänta

klumpar bildas
som formas
enligt genetiska
koder

du ser små rörelser
här och var
och klumparna
har blivit kryp

de rör sig
i likartade
mönster

nu reser sig
de små liven
på bakbenen

nu är det
uppenbart
att det du har
framför dig
är en liten
koloni av
människor

du märker
två tendenser
i rörelsen över
glasrutan

vissa tyr sig
till varandra
som om dom
vill återgå
till klumpstadiet

andra dras ut mot
glasskivans kanter
redan nu har en del
kommit fram

den vassa
glaskantens gräns
orsakar en febril
aktivitet hos somliga

andra stannar upp
och spejar i fjärran

åter andra vänder om
och drar sig
mot glasskivans
centrum på nytt

tre olika grupper
utkristalliseras
aktivisterna
spejarna
återvändarna

en fjärde grupp
visar sig
när de tre första
kommit nära
det ursprungliga
klumptillståndet
men på respektive
gruppnivå

konflikter
har även blivit
synliga

den fjärde gruppen
är ingen grupp

den består
av de spejare
som aldrig
slutade speja

som vägrade
bli aktivister
och återvändare
eller desillusionerade
spejare som
förr eller senare
hamnade
i den centrala
klumpen

de vägrade
var och en på sitt
unika sätt
att bli något
annat än det
de var

de blev
så småningom
intuitivt medvetna
om varandra
i den fråga
de alla viskade
längs rutans
fyra kanter

en fråga
som gav styrka:

varför?

Maskromans

Sällan eller aldrig
har en daggmask
blivit förälskad
i en daggkåpa

men en gång
för mycket
länge sedan
hände det

just när masken
stack upp sitt huvud
ovan jordskorpan

i gryningsljus
stod hon där
förklarad

som en skål
med livets droppe
vid sitt sköte

så leende vacker
som ingen daggmask
någonsin skådat

han drack sig
otörstig
av hennes kärlek

det var den morgon
för två tusen år sedan

då ordet gryning
fick en ny
betydelse

den dag
då de fick
sina namn

Tystnadens tystnad

Pinsam tystnad
kreativ tystnad
känsliga bottnar
båda i blodsband

varandras motsats
och spegelbild

från pinans
rödrosa förtält
hörs luftburen
pianoklang

måste få stå
olåst ordlöst
i vinden
en stund

utan rädsla
för klavertramp

innan vi slår ner
våra bopålar
och stavelser
i marken

rispar med flintasten
i barken och fäster upp
våra ändelser
som ädelsten

ingen äger den
tystnaden
som står och väger
väljer ackord mellan
blålera och snålblåst

från harmlöst joller
i diskanten
till vresig vind
dunkar i basen
stakar ordet ut
för att taktfast strida
rida stormar
med lungan full
av bokstäver

varje ordrot
underjordisk
sträng spänd mellan
magma och mamma
mellan eldflod och jordytans
svala gömmor

ankomst innan nedkomst
i tid räknat hela barnets
utvecklingscykel
det vill säga drygt
en mansålder

dessförinnan
rymdens tystnad klingar
i ett ljusårs flöjtton till fottramp
med efterföljande nottecken
på himlavalvens projektionsduk
fågelsträck och fågellek
frågvis frågetecken
i ett och ett halvt sekel

men varje ords berättelse
börjar i den absoluta gryningen
tystnadens tystnad där
bortom alla rotsystem
notsystem bortom bråttom

det syrliga
tanklösa
ursprunget

i egen
hemlighållen
djurlega
invid rymdens ytterkant
där allt levande en gång varit

söker
sin motsvarighet
i vårt inre öga

ordets trädgård
pupillen komposten kompassen
den del i mig som inte är jag
ordets egenljud
valör och vagga

våga väcka tystnadens
svar på ödesdigra frågor
stanna där stanna
utan satsförkortningar
förklaringar
lättköpta durackord

sånt svammel
är skvaller
och skrammel

du är en ton
spela den

Ordvred

Vrid orden
ur mina händer

vad jag än säger
jag äger dom inte

vrid ur dom
till sista droppen

vrid dom
ur led

vrid kärleken
ur mitt sinne

vrid loss den
från sitt fäste

så jag står fri
att älska

skrapa tanken
från min tunga

vrid den
ur min mun

så jag kan
dricka vishet

jag äger henne inte
vad jag än
kommer att påstå

jag lånar och förvaltar
sliter ont

stänger dörrar
som blåser upp
öppnar luckor
som slår igen

lyfter varsamt in hennes
ännu oförlösta tystnad
som silkesägg i rede

väntar
på stavelsernas
vingslag över bokant

hur orden ska flockas
och segla ut

testa sina
nedärvda ljud
i eko från tegelbrukens
väggar

där sfinxerna nu ruvar
på underverk

inte äger jag
språken

som slavfolken
bekostade med sina liv
och lyfte upp ur haven

jag vrider mina händer
låter rinna mellan fingrar

jag dricker
talar