Kategoriarkiv: Djur

Lockande

med konstant tryck
mot kroppen

tyngd
över hjässan

i skruvstäd
av jante

har du satt
rädslan
i högsäte

uppgivenhetens
lockläte

just när du
fått mod
att öppna munnen

är tonen i rösten
försvunnen

locket låst
över brunnen

Sigismund

När som Sigismund
den dåraktiga
iakttog
en blåsippa
och såg i densamma
en helt annan värld

en stolle
på sin vådliga
årliga upptäcktsfärd
med sin pålle
genom vårens
landskap
för att slicka
vintersåren
den dåren

vilket kap
utbrast
den klanten
spottade stirrade
och svalde
lutade sin
tunga kropp
i all hast
över vagnskanten
som brast

det var regn
och det var åska
sånt vill väl
var och varannan
slippa
som kör droska

Sigismund
tappade hatten
hoppade ur
i farten
så blev slutet
värre än starten

men Sigismund
hade tur
den medhavda undulaten flydde ur sin bur
under allt ståhej
kunde inte hejda sig
visslade i örat på hästen
som drog snett
och slutgiltigt valde
en helt annan
väg rätt
ner i dikesrenen
ni fattar väl resten
när Sigismunds droska
började tippa
och tog stopp
mot den stora stenen

där låg den
regnvåta hatten
på vägen
med pippifågeln
dovt flöjtande inuti

lite längre bort
enligt naturlagen
låg Sigismund
förlägen
så blåslagen
en dåre kan bli

i handen
höll han
den blå skatten
stönade mellan
fnissen och skratten
tänk att han fann den

tyckte stolt
att han visat
de rätta tagen
med sin hissnade volt
när han hamnat
på magen

nu var han rik
med plånbok
och fickor tomma
en tok
med en blå liten blomma
för Sigismund helt unik
men som inte såg
märkvärdig ut

man gör sina val
sa Sigismund
till slut
mitt i den
regnblöta hästskiten
den vägen var hal
skjortan
söndersliten
trasig krage
blottad mage

med Sigismunds beteende
får vi i denna nesliga stund
ha överseende
beträffande
hans dåraktiga
leende
på snedden

som fyller till bredden
både ögon
och trut

Instinkt

Salta med socker
sockra med salt
allt är inget
inget är allt

djuret här
presenterar
sig i ett poem
som ett
internationellt
problem
och konstaterar
utan besvär
att hon slog
ett och annat lamm
så det dog
och blev mat
där hon drog fram
mellan beundran och hat

att det inte var illa ment
när det var gjort
var det redan för sent
det gick kanske väl fort

hon vädrar en frän doft
i den känsliga nosen
i lyhörd kontakt
med de fyra elementen

hon vädjar som så ofta
hon måste förklara
med bultande bröst
de vanliga rundargumenten
om slakt
och om fara
och återigen höja sin röst

jag är törnen på rosen
men jag är ingen hund
jag är inte arg
när det händer

men jag kan inte vara
något annat än varg
i rörelse över fälten
över länder och gränser
på väg över mörka berg
till skydd under
skogens vingar
och regnbågens ljus

en fredlös flykting
utan referenser
mig kan ingen tvinga
att bo in sig i trånga hus

ett vilddjur
med mage
som inte kan överleva
instängd i bur
eller hage

zhon uttrycker sig
klart och distinkt
utan att tveka
eller treva

nu kallar
min inre stämma
nu är inte tid
för prata och leka
förljugen frid
här hör jag inte hemma

benen bär
mig redan
till nya trakter
för att sedan
bli jagad av nya
fientliga makter

jag är den jag är
villebråd
och förövare i ett
och ni vill inte
ha mig här

är det inte så med alla
på ett sätt
hungrig vill bli mätt
på varma rätter
eller kalla
annars serveras du lätt
som söt efterrätt

så..
förlåt mina rovdjurstendenser
min jaktinstinkt
mina illdåd

Salta med socker
sockra med salt
allt är inget
inget är allt

Trastverk

Ingen struts
kan svälja
alkohol
och smuts

utan att kivas
och vingla
ur bild
ursinnig
och vild

ingen
fågelkopia
kan välja
att trivas
i en svinstia

inga burfåglar
har turen
att fly
från sitt
instängda bo
ut i tamburen

ingen unge
kan tro sig veta
och se i skyn
vad den tål

i vilken dunge
ormvråken
ska leta
och finna
sitt skrovmål

ingen kvinna
står fri
som gör myteri
från skönheten
inuti

ingen man
kan vinna
tillit och stöd
om hans omsorg
är död

men gryningens
svarta gäst
och skymningens
tecknade trast

ordnar egen fest
i all hast
vid aftonsången

om morgonen
bluesgången
går till
älskogens
tonspråk

i släptåg
småfåglars
melodier
och anspråk
på vår

om bete säd
och om sådd
i traktorspår
om bröd
plöjda åkrars
broderier
av överlåtelse

svanesång
lyser röd
i streck bortom bergen

om samvetsnöd
om dagen
som kommer
med den ljusgröna
lystern i färgen

landar och skissar
kontrasten
livets träd
i koltrastgrått
in mot natten

då samhörighet
och förlåtelse
målar stum
vått i vått
sitt evangelium
och sluter
sitt rum

njuter
den efterklang
som är trastens
signum

där själva tonen
är skatten

gåvan vi fått

Tryggare kan ingen vara

Sätt spettet
mot en bumling
och få den loss

då släpper
även greppet
om nån annan
stenkoloss

den låsta
konstruktionen
börjar snart
ge efter

flytta positionen
ta en lång semester

vrid och vänd
på orden tonen
skapa nya texter

nu är murens
trolldom bruten
meningen
beskuren

den att stänga ute
lidelsen och tjuren
från de andra tama djuren

skilja oturen
från turen

låta rasa
låsta tankar
med fasa
konstatera
stadgan i strukturen
numera utbytt mot brännbar lera

rucka sten på sten
det ena ger det andra
nu är blicken ren
att ömsesidigt
se varandra

ingen måste spara
på det egna krutet
att baxa utom fara
är uteslutet

allt ska tas tillvara
gråsten ska förmedlas
omskakas försilvras
gråten mildras

tid att börja andas
som den trygga
barnaskara
tryggare kan
ingen vara

På gränsen

På gränsen
där vägen
överlåter
åt djurstigar

där skogen tar över
i tätare djup

med gläntor
runt bergsklackar

som visar in
mot dolda sjöar

just där
i en röd liten
gränsstuga
som ligger och lurar
i brynet

har lagt sig
till ro sedan länge

bor en vän
som har stängt av
elektriciteten

djuren läser
hennes rörelser
mellan träden

händer
omsorger
de svårtydda
märken hon
lämnar

ved ska huggas
bäras
doften från elden
där inne

röken som stiger
ur skorsten

genom fönstren
kan de
på avstånd
följa hennes
vandring

ta del av
hennes värme

den ömtåliga
respekt
med vilken hon
tar sig an
det stora
uppdraget

att leva
på gränsen
samverka

överleva

djuren ser henne
i skymningen

ser att hon ser
när hon har släckt
alla eldar

och går ut
på förstubron

hur hon
ikläder sig
nattens mörker

den stora
tystnaden

för att finna
sin vila

i det som är

Mörkt på mörkt

Mörkret
är bara
målat ljus

mörkret
är ljusare
än ljuset

allt ljus
utom solens
tävlar om
att dölja
mörkret

vinnaren
kvalicerar sig
som det
kompakta
mörkret

i ljusets
slutenhet
demonstreras
kraften
i det inkapslade
mörkret

i ljusets
upptända rop
se mig se hit
blir du bländad
och reducerad

mörkret håller om
medan ljuset
stöter ifrån

mörkret aförtror
medan ljuset
ljuger

djuret
ser bäst
i mörkret

själva mörkret
är ljus

sluta måla
det mörka ljust

måla mörkt
på mörkt

då brister
mörkret ut
i gryning
och visar
vad ljus ät

varsamt
som när du
knäcker ett ägg

Hacke

Fågel svartvit
med röd ambition
känd för sitt slit
intressant person

du Hacke
Hackspett
rak i rygg och nacke

du stackare
hackare
utan internet

arbetar trygg
i anletets svett
med starka ben
högt upp på stammen

ser dig gunga
skygg bakom gren
med lilla tuppkammen

vet hur du ska
få materialet
att sjunga

ser dig från marken
hur du bearbetar barken
skalet
in till det väsentliga

hör till de ordentliga
sparsam i talet
men stolt i din näbb

noga i valet
av din egen webb
slipper bli besviken
på den tappade spiken

allt i ett
har du i skallen
på ditt eget sätt
även musiken
trallen

du har din egen ton
en unik person

Tid – utsvulten materia

Tid är materia
varje tidsenhet
ett låst kylskåp

att dyrka upp
för att finna det tomt
ingen mjölk
ingen herrgårdsost

eller flödar
sekunder
och minuter
svämmar över

frysar och kylskåp
havererar
ut ur dem
kryper allsköns
småkryp
och jästa vätskor

tid är inte
att lita på
bedräglig
är timmen
i sin utlovade
längd

med oproportionerligt
oförutsägbart innehåll
lika gärna låst
som öppet
översvämmande

men aldrig
aldrig
det den lovar

hantera tiden
tänj den
tämj den

annars anfaller den
lik en utsvulten
svartbjörn
på rymmen

eller
lev med den
låt dig överraskas

tiden
en objuden gäst
en blick
en blink