Kategoriarkiv: Dumhet

O ljuva blomma

O ljuva blomma
i natten
jag vill se dig
men duger
inte till

vill känna din doft
men mina sinnen
har fördunklats

ramen ser jag
natten ser jag
men inte tavlan
inte blomman
inte doften
inte meningen

där i avsaknaden
ser jag dock
det väsentliga

det enda
väsentliga

Det finns män

Det finns män
jag såg dom
på TV

som låter
sina kvinnor
uttrycka sin
åsikt

att mannen
har rätt att slå dom
att dom behöver stryk
därför att dom är kvinnor

dom är tacksamma
medan männen
bläddrar
i heliga skrifter

Ska jag gå

Ska jag gå
och dricka vatten
åt dig
om du är törstig

ska jag läsa
dina läxor
så kan du vila
dig lite

ska jag skala
din potatis
du vet att
du inte behöver
äta upp

du vet att jag
finns till för dig

medan du
dricker cola
spelar spel
och äter chips

sa du att du
inte mår riktigt bra

jag är borta en stund
ska på gym
vill du ha något
från affären

hejdå älskling

Omhändertagandet

Vi sitter tysta
med våra
apparater

som överröstar
våra tysta röster
med sina
tysta
perfektioner

fångar vårt
halvhjärtade
intresse

frälsta
från
helhjärtenheten

vaggar
oss in i
det digitala
omhändertagandet

vi blir kränkta
ända ner i
PressVecken

när systemen
strejkar och sviker

stressade av
våra övertaggade
projektioner

Leendets kultur

Det leende
som täcker
hela ansiktet
svämmar över
av inställsamhet
och karriärsug

är inget leende
utan en karikatyr

det leende
som är inövat
som en social
murbräcka
avsedd för
manipulation

är inget leende
utan en avart
av ett leende

det leende
som är ämnat
att dölja
brister
och svaghet
för att lyfta fram
i en fördelaktig
dager

är inget leende
men ett låst
skåp utan nyckel

men det leende
som bygger
broar av
läppar och
ögonblick
där skörhet
och styrka
möts och
vigs samman

det är
det nakna
leendet

på vilket
kan byggas
hela kulturer
av tillit

Skärm

En man tog upp
en trumpet
mitt på stadens torg
han tryckte in luft
med sina läppar
och starka lungor

ut kom toner
en melodi
ingen lyssnade
ingen lät sig
beröras
alla hade sin egen
musik avskärmad
från yttre intryck

om någon lyft blicken
hade de sett en man
med en trumpet
på ett torg
som på en bildskärm

men han var verklig
i de falska toner
han lät höra
när han såg människor
flimra förbi

ömsom i grälla färger
ömsom
knappast möjliga
att uppfatta

som på en
bildskärm

Livstid

Hörde talas om Kjell
satt sent en kväll
i sitt underställ
i TV-soffan av läder
under ett helvetes oväder

just som blixten slår ner
i kabeln av fiber
han drömmer han ser
en man som lider
men drömmen försvann
i ett TV-program
han kanar och glider

han intet ont anar
ingenting vet
när TV-kanalen
i hemlighet
gör drömmen
till filmisk verklighet

och filmen till dröm
i den förvirrade
mannens sinne
som stirrade vilt
där han låg
utan filt
utan frid
i sin cell

till allmän beskådan
i den platta
TV-lådan
en TV-kväll

när han började fatta
och insåg i fasa
att namnet var Kjell
på den trasa
som på filmen
på livstid
satt inne

Mer än förkyld

Visste inte
att mitt handikapp
var så tungt

utan tabletter
står jag mig
slätt

det står skrivet
i stål

fastnar med foten
klistrad i golvet

med största
möjliga kraftuttag
darrande baxa kroppen
upp ur soffan
efter flera fruktlösa
försök

äntligen uppe
faller överkroppen fram
som svenska flaggan
på rymmen

medan det smärtar
i ben och rygg
slarvigt upphängda
på ingenting

tack för medicin
jag får förmånligt
för alla forskare
som kämpat för att
patienter ska nå
lindring

hur skriver man dikt
om Mr Parkinson
som utan inbjudan
tagit sig in över min
integritets gränser
i samma kläder
under samma hud

i morgon ska jag
få ny medicin
som kanske hjälper
mig upp

så jag kan
lura mig själv att tro
jag har en släng av
förkylning
jag kan snyta ut
genom näsan

Runt bordet

Runt bordet
satt pratmakeriet
ingen förstod
det outtalade
ordet
än mindre
det förkvävda
skriet
alla log sönder
sina läppar
orden ven
i luften
som hårda
käppar
det var tufft
det var ingen lek
men det fanns en
som ingen störde
det var han som skrek
att han ingenting
hörde