Kategoriarkiv: Dumhet

Sigismund

När som Sigismund
den dåraktiga
iakttog
en blåsippa
och såg i densamma
en helt annan värld

en stolle
på sin vådliga
årliga upptäcktsfärd
med sin pålle
genom vårens
landskap
för att slicka
vintersåren
den dåren

vilket kap
utbrast
den klanten
spottade stirrade
och svalde
lutade sin
tunga kropp
i all hast
över vagnskanten
som brast

det var regn
och det var åska
sånt vill väl
var och varannan
slippa
som kör droska

Sigismund
tappade hatten
hoppade ur
i farten
så blev slutet
värre än starten

men Sigismund
hade tur
den medhavda undulaten flydde ur sin bur
under allt ståhej
kunde inte hejda sig
visslade i örat på hästen
som drog snett
och slutgiltigt valde
en helt annan
väg rätt
ner i dikesrenen
ni fattar väl resten
när Sigismunds droska
började tippa
och tog stopp
mot den stora stenen

där låg den
regnvåta hatten
på vägen
med pippifågeln
dovt flöjtande inuti

lite längre bort
enligt naturlagen
låg Sigismund
förlägen
så blåslagen
en dåre kan bli

i handen
höll han
den blå skatten
stönade mellan
fnissen och skratten
tänk att han fann den

tyckte stolt
att han visat
de rätta tagen
med sin hissnade volt
när han hamnat
på magen

nu var han rik
med plånbok
och fickor tomma
en tok
med en blå liten blomma
för Sigismund helt unik
men som inte såg
märkvärdig ut

man gör sina val
sa Sigismund
till slut
mitt i den
regnblöta hästskiten
den vägen var hal
skjortan
söndersliten
trasig krage
blottad mage

med Sigismunds beteende
får vi i denna nesliga stund
ha överseende
beträffande
hans dåraktiga
leende
på snedden

som fyller till bredden
både ögon
och trut

1985

Vått i vått
lär dig måla

gottigott
lär dig skåla

vått i vått
lär dig crawla

gottigott
lär dig tåla

tandlös
framtid

grundades
redan
år 1985

då en lovande
oupptäckt yngling
unik konstnär
för sin samtid

inte förmådde
ta sig hem

till huset
ett stenkast
från där han låg

duktig pojke
släckte ljuset
drack upp allt

som vännerna
befallt

hade funnit sitt hem
i sin flaska sin drog

sedan lämnad kvar
vid en brygga
i säck och aska

stackars liten
trött och sliten
sönderbiten
av en mygga

som blev så
lullig av
ynglingens blod

att den surrade ner
i vattnet och dog

det var den enda
vännen han fick
genom livet

samma öde skulle
han själv få möta

senare då hans föräldrahem
låg övergivet

på bryggan hängde
då badbyxor våta

vart ägaren tog vägen
och vem han var
förblev en gåta

det enda som fanns kvar
efter branden

en tom flaska renat
i sanden

och tillika en tom
bensindunk

på stranden
en pensel

ett skissat porträtt
av en åldrad man
med tandröta

utan känsel
i handen

som redan som
yngling lärde
sig ta en klunk

lämnad vid
sitt föräldrahem
med dörrn på glänt
1985

på sjön gick vita gäss

vått i vått
gottigott

ett känt motiv
för en lovande
konstnär

det blev sedan dess
varken konst eller liv

men för mycket
av det blöta

berättelsen slutar här
vid en brygga

både för yngling
och för mygga

Stunden

Stunden
då allt ställs
på sin spets

stunden
sprängfylld
med framtidens
plåga

bunden i koncentrat
som en svetslåga

varför allt detta hat
en outtalad fråga
mellan tunna läppar
från kamrat
till kamrat

varför ser
vi påkar
svärd och käppar

den stunden
när kärleken sås
över nyplöjda åkrar

när templen rivs ner
och allt byggs om
från värdegrunden

när lärkan åter
stiger i sång
över plogblad
och spadar

över allt som
i vårsolen gråter
skrattar och badar
vid den nygrävda
brunnen

Klartext

Tro inte
att det blir
som du tänkt

tro inte
att dagens
verktyg
håller

för framtidens
utmaning

du kan inte
hålla den
i koppel

inte stapla
dagarna
som pall
med truck

om din längtan
är att bygga
på höjden

bygg på djupet

om din förmåga
gör dig trygg

fokusera
din oförmåga

det du vill
undfly

kom nära

det du inte
vill höra

lyssna

intala dig inte
att du ska
slippa undan
din inre röst

utveckla den
ge den klang

kalla den
intuition

men tro inte
att det ordnar sig

tro inte
att det onda
straffar sig

tro på försoning
framtidens
fälgkors

när alla andra
muttrar

tala i klartext

O ljuva blomma

O ljuva blomma
i natten
jag vill se dig
men duger
inte till

vill känna din doft
men mina sinnen
har fördunklats

ramen ser jag
natten ser jag
men inte tavlan
inte blomman
inte doften
inte meningen

där i avsaknaden
ser jag dock
det väsentliga

det enda
väsentliga

Det finns män

Det finns män
jag såg dom
på TV

som låter
sina kvinnor
uttrycka sin
åsikt

att mannen
har rätt att slå dom
att dom behöver stryk
därför att dom är kvinnor

dom är tacksamma
medan männen
bläddrar
i heliga skrifter

Ska jag gå

Ska jag gå
och dricka vatten
åt dig
om du är törstig

ska jag läsa
dina läxor
så kan du vila
dig lite

ska jag skala
din potatis
du vet att
du inte behöver
äta upp

du vet att jag
finns till för dig

medan du
dricker cola
spelar spel
och äter chips

sa du att du
inte mår riktigt bra

jag är borta en stund
ska på gym
vill du ha något
från affären

hejdå älskling

Omhändertagandet

Vi sitter tysta
med våra
apparater

som överröstar
våra tysta röster
med sina
tysta
perfektioner

fångar vårt
halvhjärtade
intresse

frälsta
från
helhjärtenheten

vaggar
oss in i
det digitala
omhändertagandet

vi blir kränkta
ända ner i
PressVecken

när systemen
strejkar och sviker

stressade av
våra övertaggade
projektioner

Leendets kultur

Det leende
som täcker
hela ansiktet
svämmar över
av inställsamhet
och karriärsug

är inget leende
utan en karikatyr

det leende
som är inövat
som en social
murbräcka
avsedd för
manipulation

är inget leende
utan en avart
av ett leende

det leende
som är ämnat
att dölja
brister
och svaghet
för att lyfta fram
i en fördelaktig
dager

är inget leende
men ett låst
skåp utan nyckel

men det leende
som bygger
broar av
läppar och
ögonblick
där skörhet
och styrka
möts och
vigs samman

det är
det nakna
leendet

på vilket
kan byggas
hela kulturer
av tillit