Kategoriarkiv: Identitet

Lockande

med konstant tryck
mot kroppen

tyngd
över hjässan

i skruvstäd
av jante

har du satt
rädslan
i högsäte

uppgivenhetens
lockläte

just när du
fått mod
att öppna munnen

är tonen i rösten
försvunnen

locket låst
över brunnen

Sigismund

När som Sigismund
den dåraktiga
iakttog
en blåsippa
och såg i densamma
en helt annan värld

en stolle
på sin vådliga
årliga upptäcktsfärd
med sin pålle
genom vårens
landskap
för att slicka
vintersåren
den dåren

vilket kap
utbrast
den klanten
spottade stirrade
och svalde
lutade sin
tunga kropp
i all hast
över vagnskanten
som brast

det var regn
och det var åska
sånt vill väl
var och varannan
slippa
som kör droska

Sigismund
tappade hatten
hoppade ur
i farten
så blev slutet
värre än starten

men Sigismund
hade tur
den medhavda undulaten flydde ur sin bur
under allt ståhej
kunde inte hejda sig
visslade i örat på hästen
som drog snett
och slutgiltigt valde
en helt annan
väg rätt
ner i dikesrenen
ni fattar väl resten
när Sigismunds droska
började tippa
och tog stopp
mot den stora stenen

där låg den
regnvåta hatten
på vägen
med pippifågeln
dovt flöjtande inuti

lite längre bort
enligt naturlagen
låg Sigismund
förlägen
så blåslagen
en dåre kan bli

i handen
höll han
den blå skatten
stönade mellan
fnissen och skratten
tänk att han fann den

tyckte stolt
att han visat
de rätta tagen
med sin hissnade volt
när han hamnat
på magen

nu var han rik
med plånbok
och fickor tomma
en tok
med en blå liten blomma
för Sigismund helt unik
men som inte såg
märkvärdig ut

man gör sina val
sa Sigismund
till slut
mitt i den
regnblöta hästskiten
den vägen var hal
skjortan
söndersliten
trasig krage
blottad mage

med Sigismunds beteende
får vi i denna nesliga stund
ha överseende
beträffande
hans dåraktiga
leende
på snedden

som fyller till bredden
både ögon
och trut

Tro flyttar in

Tro på tecken
utanför
kroppen
utifrån

tillit övertygad
har ni sett
förundrad
kom och se

utanpå
får sin
motsvarighet
inuti

fångad
fascinerad
den kraft
av trovärdighet
han besitter
tillitens centrum
i honom
Herre till vem
skulle vi gå

överlåter
obemärkt
trons berättelse
och autenticitet
åt människan

tro och tillit
flyttar in
med sitt centrum
i det inre rummet
inuti
inifrån

din tro
har hjälpt dig

Cyklisk

Hon minns
tydligt och klart
hur hon lärde
sig cykla

hur hon fäste
sin tillit
vid modersblickens
stadiga grepp
inför starten

balanshållarens
allt snabbare steg
bakom

om inte hon
hade funnits där

om inte hon
hade hållit i
så stadigt

om inte hon
hade lovat
att inte släppa

skulle flickan
aldrig ha vågat

tryggheten
i relationen
var förutsättningen

hon visste
att modern aldrig
skulle svika

inte märkte du
medan du trampade
hur obemärkt
tilliten överfördes
lämnades över
anförtroddes
din ryggtavla
bakifrån

inte förrän
du blev varse
att ljudet
av de allt
snabbare stegen
blev allt svagare
intill tystnad
medan du njöt
av vinddraget

sveket var ett faktum
lämnad ensam
med ensamlyckan

att själv hålla
balansen
själv äga tilliten
som ingen kan äga

upprörd och stolt
i ett cykliskt tillstånd
ett avsked
ett avstamp
ett svek

därefter var
du aldrig
densamma

tid avstånd
och tillit hade
förändrats för alltid

och sedan
dess

en cyklist
var född

en dörr
var stängd

Gusten och Agata

Rörande eniga
var Gusten
och Agata

om tingens
ordning
de kunde prata

men aldrig
om lusten
att älska
och hata

allt under
kontroll
var deras
paroll

de trodde
varken spöken
eller troll

de var alltid
lika jämlika

turades om
att bjuda
på fika

de var kort sagt
enligt svensk stadard
perfekta

lagt kort ligger
enligt regelboken

somliga djur
går till slakt
en del är defekta

andra får halsband
sitter i bur
och gnäller
och tigger

det är ruskigt att se
hur jyckar bär sig åt

se hur han skäller
den token

allt enligt
regelboken

vi är på vår vakt
mot manipulativa
mönster och gråt

vi ser allt
genom nytvättade
fönster

ja rörande eniga
var Gusten
och Agata

deras kroppar
lika seniga

lika ambitiösa
lika lagom lata

deras virke
var kärnfriskt
och äkta

men deras blickar
var släckta

då flyttar livet in
i grannens hus

då får de lust
att tända ljus

de glömmer bort
att kratta grusgången

har lättare
att skratta
hör vindens sus
fågelsången

den nya grannen
har en konstig cykel
hon låser
med guldnyckel
med en lustig ram
därtill

hon sitter högt
på ett stort hjul
en tjusig dam
som vet vad hon vill

det där är säkert
onödigt kul
fnissar Gusten
som tappat lusten
att göra rätt

det finns på alla frågor
mer än ett svar
ett tänkesätt

den som spar
han har
mycket kvar
men knappast
särskilt roligt

man ska passa på
att leva
när det är soligt

han stjäl den
helt fräckt
mitt på dagen

cykeln
som tillhör grannen
enligt lagen

när han knyckt den
han tar sig själv
i kragen
har fasligt ont i magen

men inget
dåligt samvete

tvärt om
ifrågasätter han
konstapelns ämbete

medan Agata
smyger fram

sitter redan
utan skam
i cykelns högsäte

ger ifrån sig
ett litet läte
när det bär av

detta blir mig
en för tidig grav
när jag står på skallen
igenom ljudvallen

med sådan fart
helt underbart

naturligtvis
får stans polis
förfärligt brått

men ingen har sen dess
lyckats förklara
hennes brott
ingen har förstått

hur skön Agata
den väna rara
med sin stulna cykel
lyft från marken

på väg
över trädgårdsparken

hela farkosten
blänker
i varje
färgnyans

när skön Agata
går i trans
och tänker

ja livet är en dans
på en konstig cykel

starkast blänker
dess guldnyckel

Ta ner månen

Gradvis fläckvis
tränger sig
verkligheten
genom idealiserade
skyar
demoniserade
kluster

det avgörande är
hur vi förvaltar
väljer
och realiserar
det realiserbara

ta ner månen
kyss den
blankpolera
sätt upp
den igen
uppochner
på en ny spik

Instinkt

Salta med socker
sockra med salt
allt är inget
inget är allt

djuret här
presenterar
sig i ett poem
som ett
internationellt
problem
och konstaterar
utan besvär
att hon slog
ett och annat lamm
så det dog
och blev mat
där hon drog fram
mellan beundran och hat

att det inte var illa ment
när det var gjort
var det redan för sent
det gick kanske väl fort

hon vädrar en frän doft
i den känsliga nosen
i lyhörd kontakt
med de fyra elementen

hon vädjar som så ofta
hon måste förklara
med bultande bröst
de vanliga rundargumenten
om slakt
och om fara
och återigen höja sin röst

jag är törnen på rosen
men jag är ingen hund
jag är inte arg
när det händer

men jag kan inte vara
något annat än varg
i rörelse över fälten
över länder och gränser
på väg över mörka berg
till skydd under
skogens vingar
och regnbågens ljus

en fredlös flykting
utan referenser
mig kan ingen tvinga
att bo in sig i trånga hus

ett vilddjur
med mage
som inte kan överleva
instängd i bur
eller hage

zhon uttrycker sig
klart och distinkt
utan att tveka
eller treva

nu kallar
min inre stämma
nu är inte tid
för prata och leka
förljugen frid
här hör jag inte hemma

benen bär
mig redan
till nya trakter
för att sedan
bli jagad av nya
fientliga makter

jag är den jag är
villebråd
och förövare i ett
och ni vill inte
ha mig här

är det inte så med alla
på ett sätt
hungrig vill bli mätt
på varma rätter
eller kalla
annars serveras du lätt
som söt efterrätt

så..
förlåt mina rovdjurstendenser
min jaktinstinkt
mina illdåd

Salta med socker
sockra med salt
allt är inget
inget är allt

Sjung

Sjung
framtiden an
sjung den
underjordiska
sången

som genljuder
i alla vattenkranar
och vattentäkter
med grundton i hav
och ömma floder

sjung i takt med
vulkaner och jordskalv

sjung stilla
sitt ner och sjung
i båten

sjung på land
medan gnistorna
tar sig i drivveden

värm din sång
över öppen eld
sjung den ut över
sjöar ängar och vyer

sjung den trampa den
ner i asfalten in mot byar och städer

sjung dina lungor
tomma stilla
och vänta in

…den stora inandningen