Kategoriarkiv: Krav

Cyklisk

Hon minns
tydligt och klart
hur hon lärde
sig cykla

hur hon fäste
sin tillit
vid modersblickens
stadiga grepp
inför starten

balanshållarens
allt snabbare steg
bakom

om inte hon
hade funnits där

om inte hon
hade hållit i
så stadigt

om inte hon
hade lovat
att inte släppa

skulle flickan
aldrig ha vågat

tryggheten
i relationen
var förutsättningen

hon visste
att modern aldrig
skulle svika

inte märkte du
medan du trampade
hur obemärkt
tilliten överfördes
lämnades över
anförtroddes
din ryggtavla
bakifrån

inte förrän
du blev varse
att ljudet
av de allt
snabbare stegen
blev allt svagare
intill tystnad
medan du njöt
av vinddraget

sveket var ett faktum
lämnad ensam
med ensamlyckan

att själv hålla
balansen
själv äga tilliten
som ingen kan äga

upprörd och stolt
i ett cykliskt tillstånd
ett avsked
ett avstamp
ett svek

därefter var
du aldrig
densamma

tid avstånd
och tillit hade
förändrats för alltid

och sedan
dess

en cyklist
var född

en dörr
var stängd

Gusten och Agata

Rörande eniga
var Gusten
och Agata

om tingens
ordning
de kunde prata

men aldrig
om lusten
att älska
och hata

allt under
kontroll
var deras
paroll

de trodde
varken spöken
eller troll

de var alltid
lika jämlika

turades om
att bjuda
på fika

de var kort sagt
enligt svensk stadard
perfekta

lagt kort ligger
enligt regelboken

somliga djur
går till slakt
en del är defekta

andra får halsband
sitter i bur
och gnäller
och tigger

det är ruskigt att se
hur jyckar bär sig åt

se hur han skäller
den token

allt enligt
regelboken

vi är på vår vakt
mot manipulativa
mönster och gråt

vi ser allt
genom nytvättade
fönster

ja rörande eniga
var Gusten
och Agata

deras kroppar
lika seniga

lika ambitiösa
lika lagom lata

deras virke
var kärnfriskt
och äkta

men deras blickar
var släckta

då flyttar livet in
i grannens hus

då får de lust
att tända ljus

de glömmer bort
att kratta grusgången

har lättare
att skratta
hör vindens sus
fågelsången

den nya grannen
har en konstig cykel
hon låser
med guldnyckel
med en lustig ram
därtill

hon sitter högt
på ett stort hjul
en tjusig dam
som vet vad hon vill

det där är säkert
onödigt kul
fnissar Gusten
som tappat lusten
att göra rätt

det finns på alla frågor
mer än ett svar
ett tänkesätt

den som spar
han har
mycket kvar
men knappast
särskilt roligt

man ska passa på
att leva
när det är soligt

han stjäl den
helt fräckt
mitt på dagen

cykeln
som tillhör grannen
enligt lagen

när han knyckt den
han tar sig själv
i kragen
har fasligt ont i magen

men inget
dåligt samvete

tvärt om
ifrågasätter han
konstapelns ämbete

medan Agata
smyger fram

sitter redan
utan skam
i cykelns högsäte

ger ifrån sig
ett litet läte
när det bär av

detta blir mig
en för tidig grav
när jag står på skallen
igenom ljudvallen

med sådan fart
helt underbart

naturligtvis
får stans polis
förfärligt brått

men ingen har sen dess
lyckats förklara
hennes brott
ingen har förstått

hur skön Agata
den väna rara
med sin stulna cykel
lyft från marken

på väg
över trädgårdsparken

hela farkosten
blänker
i varje
färgnyans

när skön Agata
går i trans
och tänker

ja livet är en dans
på en konstig cykel

starkast blänker
dess guldnyckel

1985

Vått i vått
lär dig måla

gottigott
lär dig skåla

vått i vått
lär dig crawla

gottigott
lär dig tåla

tandlös
framtid

grundades
redan
år 1985

då en lovande
oupptäckt yngling
unik konstnär
för sin samtid

inte förmådde
ta sig hem

till huset
ett stenkast
från där han låg

duktig pojke
släckte ljuset
drack upp allt

som vännerna
befallt

hade funnit sitt hem
i sin flaska sin drog

sedan lämnad kvar
vid en brygga
i säck och aska

stackars liten
trött och sliten
sönderbiten
av en mygga

som blev så
lullig av
ynglingens blod

att den surrade ner
i vattnet och dog

det var den enda
vännen han fick
genom livet

samma öde skulle
han själv få möta

senare då hans föräldrahem
låg övergivet

på bryggan hängde
då badbyxor våta

vart ägaren tog vägen
och vem han var
förblev en gåta

det enda som fanns kvar
efter branden

en tom flaska renat
i sanden

och tillika en tom
bensindunk

på stranden
en pensel

ett skissat porträtt
av en åldrad man
med tandröta

utan känsel
i handen

som redan som
yngling lärde
sig ta en klunk

lämnad vid
sitt föräldrahem
med dörrn på glänt
1985

på sjön gick vita gäss

vått i vått
gottigott

ett känt motiv
för en lovande
konstnär

det blev sedan dess
varken konst eller liv

men för mycket
av det blöta

berättelsen slutar här
vid en brygga

både för yngling
och för mygga

Stövelknekt eller smartphone

Kan du inte stava
till stövelknekt
ska du inte ha smartphone
sa han käckt

båda är verktyg
för att underlätta

knekten
är exklusiv i världen
ett riktigt konstverk är den

smartphone
spridd och kastad
designad miljon på miljon
en global innovativ
invasion

båda är sattyg
svåra att hantera
sa hon
i leriga skodon
och handskar

när hon förhastad
körde handen i fickan
direkt på signalen

den gör mig galen
sa hon
plus svordom ett
och svordom två med mera
förlåt min franska

men vad ska jag välja
vad är det rätta
hon ville följa idealen
såg på sin leriga byxa

vad ska jag gå på
vilken förödmjukelse
ska jag svälja

men lilla flickan
stackars liten
sa han
på trappen la han
sin yxa
en stövelknekt
naturligtvis
du behöver inte googla
för att få stöveln av foten
stanna upp
och låt tanken mogna
nu ska vi gå till roten
nu sätter vi under lupp

knekten tar skiten
av stöveln
medan smartphone
snart går till skroten
för böveln
där världens fattiga barn
tar emot den

där finns ingen rätt
där finns inte BRIS
där finns ingen skrift
där dricker man gift
där stavar man knekt
på ett annat vis

se så vacker den är
stövelknekten
sa han kär
den har gått i arv
genom släkten

på nästa signal
hon tappar sitt smartphoneskal
i leran på marken
så det stänker

hon tänker varken
på ord
eller barnens framtid
på förgiftad jord

hon rår inte för
att hon har sitt humör
hon kastar sin smartphone
pladask i backen

sätter stövelknekten till örat
och knycker på nacken

hallå
nån där

Klartext

Tro inte
att det blir
som du tänkt

tro inte
att dagens
verktyg
håller

för framtidens
utmaning

du kan inte
hålla den
i koppel

inte stapla
dagarna
som pall
med truck

om din längtan
är att bygga
på höjden

bygg på djupet

om din förmåga
gör dig trygg

fokusera
din oförmåga

det du vill
undfly

kom nära

det du inte
vill höra

lyssna

intala dig inte
att du ska
slippa undan
din inre röst

utveckla den
ge den klang

kalla den
intuition

men tro inte
att det ordnar sig

tro inte
att det onda
straffar sig

tro på försoning
framtidens
fälgkors

när alla andra
muttrar

tala i klartext

Varva varva varva

Smack
spring spring spring
ta lyra
jaaa
varva varva varva
bränd
du är bränd

nähä joho nähä

fröken fröken
visst var han bränd

ja det var du faktiskt

då är inte jag med
då är inte vi med

om inte vi får igenom
vår kärnpolitik
är inte vi med

om dom är med
är inte vi med

om inte vi får
överutnyttja
jordens resurser
ser vi ingen
anledning att rätta
oss efter kvacksalvare
och domedagsprofeter

är det förresten
slut snart
med hela
bollen
varför anstränga sig
och försöka ta lyra

köp dig större
bättre mer roligare
byt ut oftare
man ska väl unna sig

dom som vill
får gärna försöka
varva sig själva

medan tennisbollarna
bombar eller bostar
deras självförtroende

men vi ger stolta upp
vi ger upp
vi ger upp

fröken det är fel
på reglerna

fröken det här
var inget kul

sitt där då
och tryck på
era knappar

fröken här står det
Trump

Ja stå där och trampa

här står det tryck

tryck inte
tryck inte
tryck inte

Trons ros

Trons ros
är samma ros
som far
vårdade
med skarp
sekatör

i allvarsam lek
inför mors
beundrande
blick

samma ros
han gav
till mor
med det leende
jag glömt
eller aldrig sett

samma ros
med välvda
kronblad

i det särpräglade
mönster
av förtätad helhet

inte ens
sekatörer
vågar
sätta i fråga

Rosen
som mor
lärde mig
ta på allvar
i doft i rött
av förtätade
kronblad

trons ros
därifrån
jag kom

därigenom
jag daggfuktig
föddes

därifrån jag
mätte bredd
längd och djup
i mors gäckande
leende

som gav form
och doft
åt allt som är
och bortom

samma ros
min bror läste
tagg för tagg
i egen krona

på avstånd
i mors sorgtyngda
leende
trådtunna
djupröda
förtätade
kronblad

samma ros
hon gav far
tillbaka
på hans
kistlock

ett avstånd
mellan
två ansikten

blundade
sjöng
med unga röster
minnen mot
kistans resonans

som om tid
och avstånd
inte fanns

trons ros
en kyss

Kattsvans

Sänk ambitionen
att vara dig själv

sprid inga löften
om att du vet
vem du är

sänk tonen
hur ska du
kunna vara
kunna veta

när det enda
uppenbara
är din vilsenhet

jag vill älska sönder
den glassko
du bär med dig
från en glömd saga

de skydd den ger
din längtan och tro
är försumbara

likaså
rätten att anklaga
välja att svälja
inte förstå

jag ska bära
din vilsenhet
i min
och stå stadig
i den

sen ska vi
skratta och
ömsa skinn
min vän

sjunga
en liten stump
om denna lilla
katten

han skulle springa efter
sin svans
men han fick inte
fatt den

Det finns män

Det finns män
jag såg dom
på TV

som låter
sina kvinnor
uttrycka sin
åsikt

att mannen
har rätt att slå dom
att dom behöver stryk
därför att dom är kvinnor

dom är tacksamma
medan männen
bläddrar
i heliga skrifter