Kategoriarkiv: Ljus

Motorsåg

Hade jag
en motorsåg

som kunde såga
luft
i små kuber

skulle jag bygga
luftslott

dit alla var välkomna
med sina drömmar

att festa på
överflöd
av syre

luftigt
nybakt
bröd

lufttorkad
skinka

motorsågen
flyger tyst

på egna
premisser

runt stugknutar
över tak

luftburen
bortom
drömmars
gränser

försvinner
återkommer

som en
sågmelodi

Maskromans

Sällan eller aldrig
har en daggmask
blivit förälskad
i en daggkåpa

men en gång
för mycket
länge sedan
hände det

just när masken
stack upp sitt huvud
ovan jordskorpan

i gryningsljus
stod hon där
förklarad

som en skål
med livets droppe
vid sitt sköte

så leende vacker
som ingen daggmask
någonsin skådat

han drack sig
otörstig
av hennes kärlek

det var den morgon
för två tusen år sedan

då ordet gryning
fick en ny
betydelse

den dag
då de fick
sina namn

Samma bergasal

Jag följer trappans
snedslitna steg
utan vare sig ledljus
ledstång eller förutsägbarhet
ner mot det allt mörkare
i kroppens arytmi
längs stentrappans
vindlingar
tills ett trappsteg
visar sig vara
det sista trånga
och samtidigt
den högst belägna
delen av den
murade stenväggen
i kolsvart mörker
där alla vandrare
av svindel chockade
förlorar balansen
för att i bästa fall
finna den igen
på botten i den
nedtystade
floden i den
gigantiska
nattsvarta sal
där fukt och
överakustik
fått fritt spelrum
i så långliga tider
att klockan
nätt och jämt
var uppfunnen

det här kunde vara
en bergasal i natten
full av hemliga gömslen
där alla möjliga
och omöjliga varelser
hade sina lustfyllda
äventyr i skydd av mörker

men kunde lika gärna
vara den totala tomheten
som kan få vem som helst
att göra vad som helst
med vem som helst
i ren panik för att
slippa nuet

eller kunde för någon
salens enorma volym
där höjden kan
förnimmas i den
akustik som klingar
latent utifrån den extremt
känsliga återgivningen
och förstoringen av varje
liten rörelse tolkad som
tillgänglighet genom ljud
vara ett uttryck för tron
på det heliga rummet
den himmelska salen
redo och dukad till
bankett

samma stentrappa
samma bergasal
samma tysta flod
samma ansvar att
vandra sig ner i den

i svalka återfinna
balansen

där på botten
i okänt vatten
finner jag
mitt inre ljus

i det svarta gapet
på en regnbågsforell

Överhettad

Värmen en önskad
vägg som har satts upp
på fel hus utan fönster

jag la mig i en stuga
vaknade upp i ett fängelse
där heta murar inte kan rubbas

där ljuset genomsöker varje millimeter
av min rastgård i jakt på vad då

visst ville vi ha värme
men inte öken
vi måste lära oss
filtrera våra önskningar

värme mellan 20 och 25 grader
skulle vi ha tänkt
tog det bara för givet
att skogsbränder och överdrifter
inte passar in i konceptet svensk sommar

nej vi tror inte på den typen
av interaktion mellan någon högre makt
och oss rent privat

möjligen kan Bill Gates
och hans lärjungar ställa upp
och spela gud njutningsfullt

ett nanoproducerat system
där han på begäran
kan vrida upp eller vrida ner
växthuseffekten via nätet

driva på eller bromsa upp
golfströmmen och kombinera
dom olika åtgärder han skaffar
sig tillgång till med en hittills
oanad precision

när dom har lyckats
få till det där så människan
adel präster borgare och bönder
kan styra över gatesvädret
via avancerade beställningar
till landet Over there
som i trumpsanda inkasserar multum
och redan har reglerat världsmarknaden
enligt amerikanska dekret
så kineserna bara blir mindre
och amerikanarna fetare

nej vi tror inte på sådana skrönor
men det är mycket vi inte har trott
som har hänt på senare ljusår

har nån en glass eller en dusch
eller ett svalt omdöme på en
så kallad dikt…

Blodrot

Solen
trött på sin egen
strålglans

trött på att
hålla allt vid liv

i längtan efter
närhet
utan krav

en vacker dag
lämnar sin solstol

och blir det
hon länge har
velat bli

en enkel blomma
på marken

en gul liten
pregnant
figur

vad ska den kallas
solros
redan upptaget
smörblomma
likaså
kabbeleka
passar inte
den späda figuren
kärringtand
fibbla
verkligen inte

hon ser ner
på sin kropp
och följer
rotsystemet
med blicken
då hon får syn på
att roten är röd

inte visste hon
att roten var
doppad i blod

hon drar sig till minnes
alla övergångar
alla känsliga
genombrott
när hon som sol
gick in i gryning
och målade blodrött
över öppna marker

när hon
om aftonen
vilade i balans
på horisontens
vaga vinge
badade himmel
och hav i blod

nu har hon lämnat över
ämbetet att göra distansvärmen
till närvaro åt nästa generation
hennes sista råd till solstolen

”glöm inte skönheten
i ämbetet
dess smärtomspunna glädje
glöm inte att allting som finns
har sitt ursprung i kärlek

att varje hav är gudomliga tårar
av den stora födslovåndan”

blodrot är mitt namn

Svavlet från en tändsticka

Skrev en dikt
något år
utifrån frågan
jag då aldrig ställde

vad är vackert?

skönheten
finner jag
fortfarande inte
där jag söker den
fortfarande fast
i förrädiska
schabloner

berättelser
som ska uppfylla
det vackras alla
kriterier

med sorg som
enda studieresultat

jag finner inte

skönheten
finner mig
i dess skugga

där och endast där

inte i ljuset
men i svavlet
från en
tändsticka

i dammet
efter en bil
med en lycklig
familj

men redan där
har ordet lycklig
fått en annan
betydelse

en skugga

Offer

För varje
mänsklig spillra
som finner
en gnutta kärlek

finns minst en
som blir
utan

för varje
famntag
varje blick in
i kroppens
ljus

syns
skuggorna
i bortvalda
ansikten

för varje träff
en miss

varje
förståelse
ett missförstånd

varje skratt
en sammanbiten gråt

varje in
en ut

tack och lov
en tydlig
logistik
tack

vald
bortvald
inte nu
kanske sen

tack för
väggar
låsta dörrar
orienteringspunkter

ty!
sagan om förövare
och offer är
väsentligen
förenklad

ty!
den mest
dyrkade
är också
den mest
försmådda

vedträdet
mitt i brasan
gestaltar
brasans idé bäst
men brinner upp
först

som ett kärleksoffer
på ett vitkalkat
altare

i den Tranströmska
gläntan

som bara den
vilsekomna
kan finna

ty!
för den som
tror sig känna
varje skogsstig

tror sig veta
återstår
att glömma