Kategoriarkiv: Mörker

Instinkt

Salta med socker
sockra med salt
allt är inget
inget är allt

djuret här
presenterar
sig i ett poem
som ett
internationellt
problem
och konstaterar
utan besvär
att hon slog
ett och annat lamm
så det dog
och blev mat
där hon drog fram
mellan beundran och hat

att det inte var illa ment
när det var gjort
var det redan för sent
det gick kanske väl fort

hon vädrar en frän doft
i den känsliga nosen
i lyhörd kontakt
med de fyra elementen

hon vädjar som så ofta
hon måste förklara
med bultande bröst
de vanliga rundargumenten
om slakt
och om fara
och återigen höja sin röst

jag är törnen på rosen
men jag är ingen hund
jag är inte arg
när det händer

men jag kan inte vara
något annat än varg
i rörelse över fälten
över länder och gränser
på väg över mörka berg
till skydd under
skogens vingar
och regnbågens ljus

en fredlös flykting
utan referenser
mig kan ingen tvinga
att bo in sig i trånga hus

ett vilddjur
med mage
som inte kan överleva
instängd i bur
eller hage

zhon uttrycker sig
klart och distinkt
utan att tveka
eller treva

nu kallar
min inre stämma
nu är inte tid
för prata och leka
förljugen frid
här hör jag inte hemma

benen bär
mig redan
till nya trakter
för att sedan
bli jagad av nya
fientliga makter

jag är den jag är
villebråd
och förövare i ett
och ni vill inte
ha mig här

är det inte så med alla
på ett sätt
hungrig vill bli mätt
på varma rätter
eller kalla
annars serveras du lätt
som söt efterrätt

så..
förlåt mina rovdjurstendenser
min jaktinstinkt
mina illdåd

Salta med socker
sockra med salt
allt är inget
inget är allt

Sjung

Sjung
framtiden an
sjung den
underjordiska
sången

som genljuder
i alla vattenkranar
och vattentäkter
med grundton i hav
och ömma floder

sjung i takt med
vulkaner och jordskalv

sjung stilla
sitt ner och sjung
i båten

sjung på land
medan gnistorna
tar sig i drivveden

värm din sång
över öppen eld
sjung den ut över
sjöar ängar och vyer

sjung den trampa den
ner i asfalten in mot byar och städer

sjung dina lungor
tomma stilla
och vänta in

…den stora inandningen

Trastverk

Ingen struts
kan svälja
alkohol
och smuts

utan att kivas
och vingla
ur bild
ursinnig
och vild

ingen
fågelkopia
kan välja
att trivas
i en svinstia

inga burfåglar
har turen
att fly
från sitt
instängda bo
ut i tamburen

ingen unge
kan tro sig veta
och se i skyn
vad den tål

i vilken dunge
ormvråken
ska leta
och finna
sitt skrovmål

ingen kvinna
står fri
som gör myteri
från skönheten
inuti

ingen man
kan vinna
tillit och stöd
om hans omsorg
är död

men gryningens
svarta gäst
och skymningens
tecknade trast

ordnar egen fest
i all hast
vid aftonsången

om morgonen
bluesgången
går till
älskogens
tonspråk

i släptåg
småfåglars
melodier
och anspråk
på vår

om bete säd
och om sådd
i traktorspår
om bröd
plöjda åkrars
broderier
av överlåtelse

svanesång
lyser röd
i streck bortom bergen

om samvetsnöd
om dagen
som kommer
med den ljusgröna
lystern i färgen

landar och skissar
kontrasten
livets träd
i koltrastgrått
in mot natten

då samhörighet
och förlåtelse
målar stum
vått i vått
sitt evangelium
och sluter
sitt rum

njuter
den efterklang
som är trastens
signum

där själva tonen
är skatten

gåvan vi fått

På gränsen

På gränsen
där vägen
överlåter
åt djurstigar

där skogen tar över
i tätare djup

med gläntor
runt bergsklackar

som visar in
mot dolda sjöar

just där
i en röd liten
gränsstuga
som ligger och lurar
i brynet

har lagt sig
till ro sedan länge

bor en vän
som har stängt av
elektriciteten

djuren läser
hennes rörelser
mellan träden

händer
omsorger
de svårtydda
märken hon
lämnar

ved ska huggas
bäras
doften från elden
där inne

röken som stiger
ur skorsten

genom fönstren
kan de
på avstånd
följa hennes
vandring

ta del av
hennes värme

den ömtåliga
respekt
med vilken hon
tar sig an
det stora
uppdraget

att leva
på gränsen
samverka

överleva

djuren ser henne
i skymningen

ser att hon ser
när hon har släckt
alla eldar

och går ut
på förstubron

hur hon
ikläder sig
nattens mörker

den stora
tystnaden

för att finna
sin vila

i det som är

Mörkt på mörkt

Mörkret
är bara
målat ljus

mörkret
är ljusare
än ljuset

allt ljus
utom solens
tävlar om
att dölja
mörkret

vinnaren
kvalicerar sig
som det
kompakta
mörkret

i ljusets
slutenhet
demonstreras
kraften
i det inkapslade
mörkret

i ljusets
upptända rop
se mig se hit
blir du bländad
och reducerad

mörkret håller om
medan ljuset
stöter ifrån

mörkret aförtror
medan ljuset
ljuger

djuret
ser bäst
i mörkret

själva mörkret
är ljus

sluta måla
det mörka ljust

måla mörkt
på mörkt

då brister
mörkret ut
i gryning
och visar
vad ljus ät

varsamt
som när du
knäcker ett ägg

Leendets kultur

Det leende
som täcker
hela ansiktet
svämmar över
av inställsamhet
och karriärsug

är inget leende
utan en karikatyr

det leende
som är inövat
som en social
murbräcka
avsedd för
manipulation

är inget leende
utan en avart
av ett leende

det leende
som är ämnat
att dölja
brister
och svaghet
för att lyfta fram
i en fördelaktig
dager

är inget leende
men ett låst
skåp utan nyckel

men det leende
som bygger
broar av
läppar och
ögonblick
där skörhet
och styrka
möts och
vigs samman

det är
det nakna
leendet

på vilket
kan byggas
hela kulturer
av tillit

Kvalité

När bildörren
svarar med
klick

sluter tätt
tungt
lätt

när ordets
mening
vilar på tungan
under gommens valv
bakom slutna
läppar

när gitarren
lyfter
dova toner
till klang
ur sitt inre
mörker

omsorg
viskar
lystet

kvalité
klick
klang

Samma bergasal

Jag följer trappans
snedslitna steg
utan vare sig ledljus
ledstång eller förutsägbarhet
ner mot det allt mörkare
i kroppens arytmi
längs stentrappans
vindlingar
tills ett trappsteg
visar sig vara
det sista trånga
och samtidigt
den högst belägna
delen av den
murade stenväggen
i kolsvart mörker
där alla vandrare
av svindel chockade
förlorar balansen
för att i bästa fall
finna den igen
på botten i den
nedtystade
floden i den
gigantiska
nattsvarta sal
där fukt och
överakustik
fått fritt spelrum
i så långliga tider
att klockan
nätt och jämt
var uppfunnen

det här kunde vara
en bergasal i natten
full av hemliga gömslen
där alla möjliga
och omöjliga varelser
hade sina lustfyllda
äventyr i skydd av mörker

men kunde lika gärna
vara den totala tomheten
som kan få vem som helst
att göra vad som helst
med vem som helst
i ren panik för att
slippa nuet

eller kunde för någon
salens enorma volym
där höjden kan
förnimmas i den
akustik som klingar
latent utifrån den extremt
känsliga återgivningen
och förstoringen av varje
liten rörelse tolkad som
tillgänglighet genom ljud
vara ett uttryck för tron
på det heliga rummet
den himmelska salen
redo och dukad till
bankett

samma stentrappa
samma bergasal
samma tysta flod
samma ansvar att
vandra sig ner i den

i svalka återfinna
balansen

där på botten
i okänt vatten
finner jag
mitt inre ljus

i det svarta gapet
på en regnbågsforell