Kategoriarkiv: Mörker

På gränsen

På gränsen
där vägen
överlåter
åt djurstigar

där skogen tar över
i tätare djup

med gläntor
runt bergsklackar

som visar in
mot dolda sjöar

just där
i en röd liten
gränsstuga
som ligger och lurar
i brynet

har lagt sig
till ro sedan länge

bor en vän
som har stängt av
elektriciteten

djuren läser
hennes rörelser
mellan träden

händer
omsorger
de svårtydda
märken hon
lämnar

ved ska huggas
bäras
doften från elden
där inne

röken som stiger
ur skorsten

genom fönstren
kan de
på avstånd
följa hennes
vandring

ta del av
hennes värme

den ömtåliga
respekt
med vilken hon
tar sig an
det stora
uppdraget

att leva
på gränsen
samverka

överleva

djuren ser henne
i skymningen

ser att hon ser
när hon har släckt
alla eldar

och går ut
på förstubron

hur hon
ikläder sig
nattens mörker

den stora
tystnaden

för att finna
sin vila

i det som är

Mörkt på mörkt

Mörkret
är bara
målat ljus

mörkret
är ljusare
än ljuset

allt ljus
utom solens
tävlar om
att dölja
mörkret

vinnaren
kvalicerar sig
som det
kompakta
mörkret

i ljusets
slutenhet
demonstreras
kraften
i det inkapslade
mörkret

i ljusets
upptända rop
se mig se hit
blir du bländad
och reducerad

mörkret håller om
medan ljuset
stöter ifrån

mörkret aförtror
medan ljuset
ljuger

djuret
ser bäst
i mörkret

själva mörkret
är ljus

sluta måla
det mörka ljust

måla mörkt
på mörkt

då brister
mörkret ut
i gryning
och visar
vad ljus ät

varsamt
som när du
knäcker ett ägg

Leendets kultur

Det leende
som täcker
hela ansiktet
svämmar över
av inställsamhet
och karriärsug

är inget leende
utan en karikatyr

det leende
som är inövat
som en social
murbräcka
avsedd för
manipulation

är inget leende
utan en avart
av ett leende

det leende
som är ämnat
att dölja
brister
och svaghet
för att lyfta fram
i en fördelaktig
dager

är inget leende
men ett låst
skåp utan nyckel

men det leende
som bygger
broar av
läppar och
ögonblick
där skörhet
och styrka
möts och
vigs samman

det är
det nakna
leendet

på vilket
kan byggas
hela kulturer
av tillit

Kvalité

När bildörren
svarar med
klick

sluter tätt
tungt
lätt

när ordets
mening
vilar på tungan
under gommens valv
bakom slutna
läppar

när gitarren
lyfter
dova toner
till klang
ur sitt inre
mörker

omsorg
viskar
lystet

kvalité
klick
klang

Samma bergasal

Jag följer trappans
snedslitna steg
utan vare sig ledljus
ledstång eller förutsägbarhet
ner mot det allt mörkare
i kroppens arytmi
längs stentrappans
vindlingar
tills ett trappsteg
visar sig vara
det sista trånga
och samtidigt
den högst belägna
delen av den
murade stenväggen
i kolsvart mörker
där alla vandrare
av svindel chockade
förlorar balansen
för att i bästa fall
finna den igen
på botten i den
nedtystade
floden i den
gigantiska
nattsvarta sal
där fukt och
överakustik
fått fritt spelrum
i så långliga tider
att klockan
nätt och jämt
var uppfunnen

det här kunde vara
en bergasal i natten
full av hemliga gömslen
där alla möjliga
och omöjliga varelser
hade sina lustfyllda
äventyr i skydd av mörker

men kunde lika gärna
vara den totala tomheten
som kan få vem som helst
att göra vad som helst
med vem som helst
i ren panik för att
slippa nuet

eller kunde för någon
salens enorma volym
där höjden kan
förnimmas i den
akustik som klingar
latent utifrån den extremt
känsliga återgivningen
och förstoringen av varje
liten rörelse tolkad som
tillgänglighet genom ljud
vara ett uttryck för tron
på det heliga rummet
den himmelska salen
redo och dukad till
bankett

samma stentrappa
samma bergasal
samma tysta flod
samma ansvar att
vandra sig ner i den

i svalka återfinna
balansen

där på botten
i okänt vatten
finner jag
mitt inre ljus

i det svarta gapet
på en regnbågsforell

Sova vaken

När djuren sover
äter dom inte på varandra

när tjuven sover
gör han inga inbrott

men hästen står och sover
och albatrossen flyger
jag skulle vilja sova
med alla djur
och tjuvar
stå stadig bland hästar

glidflyga
med albatrossen
över oändliga ytor

där tidens dyningar
där nere
ter sig som en krusning

snarka mig genom
mörka moln och skurar

ge mig hän åt
nattens svindel

småningom landa tillbaka
till allas gemensamma
mörkgrönskande sömnkudde

där giftormen sover trygg
bredvid spädbarnet

tjuven bredvid polisen
insekten vid kameleonten
politikern vid väljaren

råttan vilar sitt tunga huvud
i kattens päls

alla utan rädsla
anförtror sin sömn
och därmed sina liv
åt varandra

Svavlet från en tändsticka

Skrev en dikt
något år
utifrån frågan
jag då aldrig ställde

vad är vackert?

skönheten
finner jag
fortfarande inte
där jag söker den
fortfarande fast
i förrädiska
schabloner

berättelser
som ska uppfylla
det vackras alla
kriterier

med sorg som
enda studieresultat

jag finner inte

skönheten
finner mig
i dess skugga

där och endast där

inte i ljuset
men i svavlet
från en
tändsticka

i dammet
efter en bil
med en lycklig
familj

men redan där
har ordet lycklig
fått en annan
betydelse

en skugga

Offer

För varje
mänsklig spillra
som finner
en gnutta kärlek

finns minst en
som blir
utan

för varje
famntag
varje blick in
i kroppens
ljus

syns
skuggorna
i bortvalda
ansikten

för varje träff
en miss

varje
förståelse
ett missförstånd

varje skratt
en sammanbiten gråt

varje in
en ut

tack och lov
en tydlig
logistik
tack

vald
bortvald
inte nu
kanske sen

tack för
väggar
låsta dörrar
orienteringspunkter

ty!
sagan om förövare
och offer är
väsentligen
förenklad

ty!
den mest
dyrkade
är också
den mest
försmådda

vedträdet
mitt i brasan
gestaltar
brasans idé bäst
men brinner upp
först

som ett kärleksoffer
på ett vitkalkat
altare

i den Tranströmska
gläntan

som bara den
vilsekomna
kan finna

ty!
för den som
tror sig känna
varje skogsstig

tror sig veta
återstår
att glömma