Kategoriarkiv: Tid

1985

Vått i vått
lär dig måla

gottigott
lär dig skåla

vått i vått
lär dig crawla

gottigott
lär dig tåla

tandlös
framtid

grundades
redan
år 1985

då en lovande
oupptäckt yngling
unik konstnär
för sin samtid

inte förmådde
ta sig hem

till huset
ett stenkast
från där han låg

duktig pojke
släckte ljuset
drack upp allt

som vännerna
befallt

hade funnit sitt hem
i sin flaska sin drog

sedan lämnad kvar
vid en brygga
i säck och aska

stackars liten
trött och sliten
sönderbiten
av en mygga

som blev så
lullig av
ynglingens blod

att den surrade ner
i vattnet och dog

det var den enda
vännen han fick
genom livet

samma öde skulle
han själv få möta

senare då hans föräldrahem
låg övergivet

på bryggan hängde
då badbyxor våta

vart ägaren tog vägen
och vem han var
förblev en gåta

det enda som fanns kvar
efter branden

en tom flaska renat
i sanden

och tillika en tom
bensindunk

på stranden
en pensel

ett skissat porträtt
av en åldrad man
med tandröta

utan känsel
i handen

som redan som
yngling lärde
sig ta en klunk

lämnad vid
sitt föräldrahem
med dörrn på glänt
1985

på sjön gick vita gäss

vått i vått
gottigott

ett känt motiv
för en lovande
konstnär

det blev sedan dess
varken konst eller liv

men för mycket
av det blöta

berättelsen slutar här
vid en brygga

både för yngling
och för mygga

Spel

I vattensjuka trakter
bortom fem
oceaner av tid
har ett ensamt
teatermonster
som kan sina konster
i femton akter
sin scen och sitt hem
som ingen kan stoppa
i strid

detta väldiga teaterbeläte
lever på enkel diet
på bananer
och nyponsoppa
blir ingen fet

problemet med det
är så futtigt som så
att varken banan
eller nypon
finns att tillgå

du tänker
att är man så stor
tar man på sina
sjumilaskor
och traskar iväg
så det stänker

igenom tider
och över alla hinder
och snor det man behöver
vad det lider
så det blossar och blänker
om solar och kinder

ett litet
problem till
monstret vet inte
vad det vill
det vill bara va
till lags
och höra till

Trastverk

Ingen struts
kan svälja
alkohol
och smuts

utan att kivas
och vingla
ur bild
ursinnig
och vild

ingen
fågelkopia
kan välja
att trivas
i en svinstia

inga burfåglar
har turen
att fly
från sitt
instängda bo
ut i tamburen

ingen unge
kan tro sig veta
och se i skyn
vad den tål

i vilken dunge
ormvråken
ska leta
och finna
sitt skrovmål

ingen kvinna
står fri
som gör myteri
från skönheten
inuti

ingen man
kan vinna
tillit och stöd
om hans omsorg
är död

men gryningens
svarta gäst
och skymningens
tecknade trast

ordnar egen fest
i all hast
vid aftonsången

om morgonen
bluesgången
går till
älskogens
tonspråk

i släptåg
småfåglars
melodier
och anspråk
på vår

om bete säd
och om sådd
i traktorspår
om bröd
plöjda åkrars
broderier
av överlåtelse

svanesång
lyser röd
i streck bortom bergen

om samvetsnöd
om dagen
som kommer
med den ljusgröna
lystern i färgen

landar och skissar
kontrasten
livets träd
i koltrastgrått
in mot natten

då samhörighet
och förlåtelse
målar stum
vått i vått
sitt evangelium
och sluter
sitt rum

njuter
den efterklang
som är trastens
signum

där själva tonen
är skatten

gåvan vi fått

Stunden

Stunden
då allt ställs
på sin spets

stunden
sprängfylld
med framtidens
plåga

bunden i koncentrat
som en svetslåga

varför allt detta hat
en outtalad fråga
mellan tunna läppar
från kamrat
till kamrat

varför ser
vi påkar
svärd och käppar

den stunden
när kärleken sås
över nyplöjda åkrar

när templen rivs ner
och allt byggs om
från värdegrunden

när lärkan åter
stiger i sång
över plogblad
och spadar

över allt som
i vårsolen gråter
skrattar och badar
vid den nygrävda
brunnen

Komstruktion

På den tiden började
människorna bli trötta
på evigheten

så konstruktören
Sören
tog sig för
att konstruera
en imponerande
konstruktion

han utgår från
årsringarna
på en gammal fura

blir inspirerad
av tanken
att dela upp i mindre
och större tidsblock

han yxar till en timme
fascineras av hur mycket
som ryms i den

tar några
timmar till
ur stammen

vad konstigt
de här timmarna verkar
mycket kortare

så tar han fram
bandsågen
och delar upp

i minuter och sekunder
och riktigt grova
dimensioner

han konkar upp
en dag eller två
till ytverkstan
en trappa upp

i källaren sprutlackeras
veckor och månader

lite längre in
är året strax klart
ska just börja rita
på nästa

för varje tidsenhet
han skapar

och uttryck
som kommer till

under
bråkdelen
av en sekund

jag kommer
på minuten

blir han mer
och mer fixerad
vid sitt verk

att räkna, jämföra
tävla, stressa
men också ser han i tiden
en möjlighet att skapa möten

vi ses om fyra timmar
kan du nästa torsdag 10.30

men sammantaget
blir han varse
att det han
konstruerat

blir ett alltmer
slutet system
börjar likna
ett fängelse

men hur han än
driver sig själv
till det yttersta
lyckas han inte
få full kontroll

tiden
hans skötebarn
vrider sig ur greppet
gång på gång

vägrar låta sig mätas
utifrån begränsningar

skapar egna
villkor och
förutsättningar

börjar mynta begrepp
som tid är pengar

köpa tid tjäna tid
äga tid
hastighet och lön
beräknas per tidsenhet

tiden tar över
blir den
övergripande principen

kom i tid
på utsatt tid
han fick livstid

människorna
blir plågade
och jagade

därför att tiden
inte är deras
rätta element

den är trots allt
en konstruktion
sa Sören

fler och fler
börjar längta tillbaka
till ett tidlöst tillstånd

de tar risken att bli
idiotförklarade
som bakåtsträvare

så uppstår den
levande myten
att evigheten
ligger framför oss

att kärleken är evig
redan här i tiden

när dessa outsiders
går ur tiden
möts de av
evighetens hav

där tiden
är lite
vilsekommen
drivved

rester och bråte
på stranden

Gott nytt år

Julrevolution

Julen är
problematisk
en del av
det den
kritiserar

när prästen
hatisk
genom tider
orerar

definierar
dom som lider
av missbruken
och spelet

lyfter fram
nu glad och fet
som en prinskorv
i buken

det vackra
julevangeliet

med den
heliga familjen
under stalltak
av torv

som vore han
redo att storma
Bastiljen

skrika och gorma
det han påstår
han vet

i en revolution
mot köphysteri
och hedendom
det allmänna skolket
och annat svineri

han viskar
teatralisk
sin hemlighet
om en idealisk
overklighet

där även prästens religion
kan visa sig
va opium
för folket

när han kisar och tittar in
i sin
tittskåpsteologi

och inte kan se
hur illa det kan bli

när det levande ljuset
tar sig i torvtaket

och huset
där han bor
brinner inne

medan prästen tror
där han sitter
på flyttflaket

som en främmande
fågel på sin pinne

att en tjusigare kyrka
fin som ett palats
med tusentals
plastgranar i

vore kanske
en bättre plats
för ett geni
att demonstrera
sin andliga styrka

men Gud är ett barn
som vet
allt om prästen
och hans
övergivenhet

där han konkar
trött i sin arm
helt ensam förresten

och svettig och varm
på möbler

funderar på
om han ändå
behöver

installera larm
mot brand

till sin enkla
lägenhet

han tar sin
nya granne
i hand

som är ett barn
som vet
allt om
hemlöshet

Urladdad

Vad är det
som smärtar
och svider
längst in
i mänsklighetens
sargade kropp

när du talar
genom alla tider
om tro och hopp

vrider den
sig och rider
varje våg
undan tomheten

driver över
djuphavsytor
utan att se
vad vi hade sett
och blundat för
när vi såg
framför oss

hur vi
glider in mot
den kontaminerade
meningslösheten

där alla har
samma sorgsna
barnansikte

när vi sorterar
urladdade
batterier

Tillvänd eller bortvänd

(Gabriel betyder Gud min kraft min hjälte)

En del
tittar in
genom ett
titthål

där berättelsen
berättas
från en märklig
vinkel
med rörelser
och miniatyrroller
i ett rum
och en tid
långt borta

en del talar
in i en display
med någon
i ett avlägset rum

någons rum
har fyra hjul
och skyddsplåt

många delar rum
fysiskt utan
att vara där

många
stämmer
möte
i den döda
TV-rutan

ängeln Gabriel
flaxar in
i en flickas rum
med gudomlig
närvaro
som spränger
alla kategorier
av tid och rum

Maria
tilltalad vid namn
möter med sin
unga kropp

Ga vri El
gud min kraft min hjälte
må det ske med mig

det sker nu

hur ser de på varandra
tittar de bort och förbi
eller in i

nämner de varandra
vid namn
glittrar deras blickar
eller försöker de
verka orörda
oberörda

var inte rädd
den stund du läser
dessa frågor
i diktens rymlighet
och väljer svar

väljer du
tidlöst
samtidigt som
Maria

med hela
mänskligheten
antingen
intimitetens närvaro
eller frånvaro

intet annat finns
att välja

tillvänd eller bortvänd

fruktbarhet
eller röta

ja eller nej

Trons ros

Trons ros
är samma ros
som far
vårdade
med skarp
sekatör

i allvarsam lek
inför mors
beundrande
blick

samma ros
han gav
till mor
med det leende
jag glömt
eller aldrig sett

samma ros
med välvda
kronblad

i det särpräglade
mönster
av förtätad helhet

inte ens
sekatörer
vågar
sätta i fråga

Rosen
som mor
lärde mig
ta på allvar
i doft i rött
av förtätade
kronblad

trons ros
därifrån
jag kom

därigenom
jag daggfuktig
föddes

därifrån jag
mätte bredd
längd och djup
i mors gäckande
leende

som gav form
och doft
åt allt som är
och bortom

samma ros
min bror läste
tagg för tagg
i egen krona

på avstånd
i mors sorgtyngda
leende
trådtunna
djupröda
förtätade
kronblad

samma ros
hon gav far
tillbaka
på hans
kistlock

ett avstånd
mellan
två ansikten

blundade
sjöng
med unga röster
minnen mot
kistans resonans

som om tid
och avstånd
inte fanns

trons ros
en kyss

Himmelsblå

Bakom en offentlig
agenda
som kändes
väsentlig

hade varenda en
av oss ändå
en egen
att använda

en förväntan på
vad som skulle
hända

men det som
verkligen
kom att ske
kunde ingen
förutspå

det kunde ingen se
allas ögon
lika himmelsblå