Kategoriarkiv: Tid

Komstruktion

På den tiden började
människorna bli trötta
på evigheten

så konstruktören
Sören
tog sig för
att konstruera
en imponerande
konstruktion

han utgår från
årsringarna
på en gammal fura

blir inspirerad
av tanken
att dela upp i mindre
och större tidsblock

han yxar till en timme
fascineras av hur mycket
som ryms i den

tar några
timmar till
ur stammen

vad konstigt
de här timmarna verkar
mycket kortare

så tar han fram
bandsågen
och delar upp

i minuter och sekunder
och riktigt grova
dimensioner

han konkar upp
en dag eller två
till ytverkstan
en trappa upp

i källaren sprutlackeras
veckor och månader

lite längre in
är året strax klart
ska just börja rita
på nästa

för varje tidsenhet
han skapar

och uttryck
som kommer till

under
bråkdelen
av en sekund

jag kommer
på minuten

blir han mer
och mer fixerad
vid sitt verk

att räkna, jämföra
tävla, stressa
men också ser han i tiden
en möjlighet att skapa möten

vi ses om fyra timmar
kan du nästa torsdag 10.30

men sammantaget
blir han varse
att det han
konstruerat

blir ett alltmer
slutet system
börjar likna
ett fängelse

men hur han än
driver sig själv
till det yttersta
lyckas han inte
få full kontroll

tiden
hans skötebarn
vrider sig ur greppet
gång på gång

vägrar låta sig mätas
utifrån begränsningar

skapar egna
villkor och
förutsättningar

börjar mynta begrepp
som tid är pengar

köpa tid tjäna tid
äga tid
hastighet och lön
beräknas per tidsenhet

tiden tar över
blir den
övergripande principen

kom i tid
på utsatt tid
han fick livstid

människorna
blir plågade
och jagade

därför att tiden
inte är deras
rätta element

den är trots allt
en konstruktion
sa Sören

fler och fler
börjar längta tillbaka
till ett tidlöst tillstånd

de tar risken att bli
idiotförklarade
som bakåtsträvare

så uppstår den
levande myten
att evigheten
ligger framför oss

att kärleken är evig
redan här i tiden

när dessa outsiders
går ur tiden
möts de av
evighetens hav

där tiden
är lite
vilsekommen
drivved

rester och bråte
på stranden

Gott nytt år

Julrevolution

Julen är
problematisk
en del av
det den
kritiserar

när prästen
hatisk
genom tider
orerar

definierar
dom som lider
av missbruken
och spelet

lyfter fram
nu glad och fet
som en prinskorv
i buken

det vackra
julevangeliet

med den
heliga familjen
under stalltak
av torv

som vore han
redo att storma
Bastiljen

skrika och gorma
det han påstår
han vet

i en revolution
mot köphysteri
och hedendom
det allmänna skolket
och annat svineri

han viskar
teatralisk
sin hemlighet
om en idealisk
overklighet

där även prästens religion
kan visa sig
va opium
för folket

när han kisar och tittar in
i sin
tittskåpsteologi

och inte kan se
hur illa det kan bli

när det levande ljuset
tar sig i torvtaket

och huset
där han bor
brinner inne

medan prästen tror
där han sitter
på flyttflaket

som en främmande
fågel på sin pinne

att en tjusigare kyrka
fin som ett palats
med tusentals
plastgranar i

vore kanske
en bättre plats
för ett geni
att demonstrera
sin andliga styrka

men Gud är ett barn
som vet
allt om prästen
och hans
övergivenhet

där han konkar
trött i sin arm
helt ensam förresten

och svettig och varm
på möbler

funderar på
om han ändå
behöver

installera larm
mot brand

till sin enkla
lägenhet

han tar sin
nya granne
i hand

som är ett barn
som vet
allt om
hemlöshet

Urladdad

Vad är det
som smärtar
och svider
längst in
i mänsklighetens
sargade kropp

när du talar
genom alla tider
om tro och hopp

vrider den
sig och rider
varje våg
undan tomheten

driver över
djuphavsytor
utan att se
vad vi hade sett
och blundat för
när vi såg
framför oss

hur vi
glider in mot
den kontaminerade
meningslösheten

där alla har
samma sorgsna
barnansikte

när vi sorterar
urladdade
batterier

Tillvänd eller bortvänd

(Gabriel betyder Gud min kraft min hjälte)

En del
tittar in
genom ett
titthål

där berättelsen
berättas
från en märklig
vinkel
med rörelser
och miniatyrroller
i ett rum
och en tid
långt borta

en del talar
in i en display
med någon
i ett avlägset rum

någons rum
har fyra hjul
och skyddsplåt

många delar rum
fysiskt utan
att vara där

många
stämmer
möte
i den döda
TV-rutan

ängeln Gabriel
flaxar in
i en flickas rum
med gudomlig
närvaro
som spränger
alla kategorier
av tid och rum

Maria
tilltalad vid namn
möter med sin
unga kropp

Ga vri El
gud min kraft min hjälte
må det ske med mig

det sker nu

hur ser de på varandra
tittar de bort och förbi
eller in i

nämner de varandra
vid namn
glittrar deras blickar
eller försöker de
verka orörda
oberörda

var inte rädd
den stund du läser
dessa frågor
i diktens rymlighet
och väljer svar

väljer du
tidlöst
samtidigt som
Maria

med hela
mänskligheten
antingen
intimitetens närvaro
eller frånvaro

intet annat finns
att välja

tillvänd eller bortvänd

fruktbarhet
eller röta

ja eller nej

Trons ros

Trons ros
är samma ros
som far
vårdade
med skarp
sekatör

i allvarsam lek
inför mors
beundrande
blick

samma ros
han gav
till mor
med det leende
jag glömt
eller aldrig sett

samma ros
med välvda
kronblad

i det särpräglade
mönster
av förtätad helhet

inte ens
sekatörer
vågar
sätta i fråga

Rosen
som mor
lärde mig
ta på allvar
i doft i rött
av förtätade
kronblad

trons ros
därifrån
jag kom

därigenom
jag daggfuktig
föddes

därifrån jag
mätte bredd
längd och djup
i mors gäckande
leende

som gav form
och doft
åt allt som är
och bortom

samma ros
min bror läste
tagg för tagg
i egen krona

på avstånd
i mors sorgtyngda
leende
trådtunna
djupröda
förtätade
kronblad

samma ros
hon gav far
tillbaka
på hans
kistlock

ett avstånd
mellan
två ansikten

blundade
sjöng
med unga röster
minnen mot
kistans resonans

som om tid
och avstånd
inte fanns

trons ros
en kyss

Himmelsblå

Bakom en offentlig
agenda
som kändes
väsentlig

hade varenda en
av oss ändå
en egen
att använda

en förväntan på
vad som skulle
hända

men det som
verkligen
kom att ske
kunde ingen
förutspå

det kunde ingen se
allas ögon
lika himmelsblå

Tid – utsvulten materia

Tid är materia
varje tidsenhet
ett låst kylskåp

att dyrka upp
för att finna det tomt
ingen mjölk
ingen herrgårdsost

eller flödar
sekunder
och minuter
svämmar över

frysar och kylskåp
havererar
ut ur dem
kryper allsköns
småkryp
och jästa vätskor

tid är inte
att lita på
bedräglig
är timmen
i sin utlovade
längd

med oproportionerligt
oförutsägbart innehåll
lika gärna låst
som öppet
översvämmande

men aldrig
aldrig
det den lovar

hantera tiden
tänj den
tämj den

annars anfaller den
lik en utsvulten
svartbjörn
på rymmen

eller
lev med den
låt dig överraskas

tiden
en objuden gäst
en blick
en blink

Sist men inte minst

Sist men inte
minst
hälsar vi
fram på scenen

med en varm applåd
Jesus Krister
och hans
sväng-gäng
krokofanterna
vad är det ni ska göra

vi ska bara gå omkring
på scenen och vara
sist men inte minst

sist men inte minst
sist men inte minst
sist men inte minst

och på plats nr 17
Donovan med låten
Colours
In the morning when we rise,
That’s the time That’s the time
That’s the time That’s the time
I love the best

och så har vi
ja just det
som jumbo
har vi då
Jesus Krister
och hans
sväng-gäng
krokofanterna

buuuuu

tack alla ni buare
och förlorare
som såg till att vi
förlorade

och så slapp stå
själva på scenen
som surare förlorare

vi är alla
förlorare och vinnare

förminskare
förstorare
och försvinnare

störst men inte
först

sist men inte
minst

den som vågar
förlora allt
kammar hem
en vinst

ett vidöppet
hjärta

tack buuuu
bu på er också

scenen är tom
ingen är någon annans
egendom

hjärtats hemlighet
skyddad
identitet

In the morning when we rise,
That’s the time That’s the time
That’s the time That’s the time
I love the best