Kategoriarkiv: Tid

Trons ros

Trons ros
är samma ros
som far
vårdade
med skarp
sekatör

i allvarsam lek
inför mors
beundrande
blick

samma ros
han gav
till mor
med det leende
jag glömt
eller aldrig sett

samma ros
med välvda
kronblad

i det särpräglade
mönster
av förtätad helhet

inte ens
sekatörer
vågar
sätta i fråga

Rosen
som mor
lärde mig
ta på allvar
i doft i rött
av förtätade
kronblad

trons ros
därifrån
jag kom

därigenom
jag daggfuktig
föddes

därifrån jag
mätte bredd
längd och djup
i mors gäckande
leende

som gav form
och doft
åt allt som är
och bortom

samma ros
min bror läste
tagg för tagg
i egen krona

på avstånd
i mors sorgtyngda
leende
trådtunna
djupröda
förtätade
kronblad

samma ros
hon gav far
tillbaka
på hans
kistlock

ett avstånd
mellan
två ansikten

blundade
sjöng
med unga röster
minnen mot
kistans resonans

som om tid
och avstånd
inte fanns

trons ros
en kyss

Himmelsblå

Bakom en offentlig
agenda
som kändes
väsentlig

hade varenda en
av oss ändå
en egen
att använda

en förväntan på
vad som skulle
hända

men det som
verkligen
kom att ske
kunde ingen
förutspå

det kunde ingen se
allas ögon
lika himmelsblå

Tid – utsvulten materia

Tid är materia
varje tidsenhet
ett låst kylskåp

att dyrka upp
för att finna det tomt
ingen mjölk
ingen herrgårdsost

eller flödar
sekunder
och minuter
svämmar över

frysar och kylskåp
havererar
ut ur dem
kryper allsköns
småkryp
och jästa vätskor

tid är inte
att lita på
bedräglig
är timmen
i sin utlovade
längd

med oproportionerligt
oförutsägbart innehåll
lika gärna låst
som öppet
översvämmande

men aldrig
aldrig
det den lovar

hantera tiden
tänj den
tämj den

annars anfaller den
lik en utsvulten
svartbjörn
på rymmen

eller
lev med den
låt dig överraskas

tiden
en objuden gäst
en blick
en blink

Sist men inte minst

Sist men inte
minst
hälsar vi
fram på scenen

med en varm applåd
Jesus Krister
och hans
sväng-gäng
krokofanterna
vad är det ni ska göra

vi ska bara gå omkring
på scenen och vara
sist men inte minst

sist men inte minst
sist men inte minst
sist men inte minst

och på plats nr 17
Donovan med låten
Colours
In the morning when we rise,
That’s the time That’s the time
That’s the time That’s the time
I love the best

och så har vi
ja just det
som jumbo
har vi då
Jesus Krister
och hans
sväng-gäng
krokofanterna

buuuuu

tack alla ni buare
och förlorare
som såg till att vi
förlorade

och så slapp stå
själva på scenen
som surare förlorare

vi är alla
förlorare och vinnare

förminskare
förstorare
och försvinnare

störst men inte
först

sist men inte
minst

den som vågar
förlora allt
kammar hem
en vinst

ett vidöppet
hjärta

tack buuuu
bu på er också

scenen är tom
ingen är någon annans
egendom

hjärtats hemlighet
skyddad
identitet

In the morning when we rise,
That’s the time That’s the time
That’s the time That’s the time
I love the best

Vem

Vem sa vem
och vände sig
blixtsnabbt om
för att ana
ryggen
på den
som vände sig
blixtsnabbt om
men gäckade
den som nu
ropade vem där
och vände sig
blixtsnabbt om
åt andra hållet
för att ta tag
i inkräktaren
som kom undan
med en hårsmån
och vände sig
blixtsnabbt om
åt andra hållet
för att luras
men bara ana
ryggen
på den
som vände sig
lika blixtsnabbt om
men gäckade
den som nu
ropade vem där
och vände sig
blixtsnabbt om
åt andra hållet
för att ta tag
i inkräktaren
som kom undan
med en hårsmån
och ropade
vem där
vem sa vem
vem

Söker ständigt

Min blick söker ständigt
horisonten

var den än
visar sig

mina inre tomrum
är tätbefolkade

den bortre kanten
av mitt medvetande
gäckar mina ögon

kunde jag ta mig dit
skulle jag
handlöst kastas
i gapet
av de undre djupen

som endast förnekare
och förövare
kan uthärda

ändå är det där
gryning
och skymning
nakna speglar
varandra

i igenkänningens
främlingskap
som i tiden
ständigt flyttar
sina positioner

i ditt väsen
vandrar jag
ovan vatten
mot den aldrig
nåbara
horisonten

Barfota

Sand
är ibland
som skalden
i intensitet
en het verklighet
att sjunka ner i

finna grunden
för varje steg i
fri stabilitet
och balans

ge den
ideologiska
mångfalden
en chans

sanden
kombinerar
konstnärlighet
med vilsam
vitalitet

i samspel
mellan oräkneliga
mängder
av de små
små undren

sandkornen
vart och ett
på sitt sätt

olika
glittrande
rörliga stenar

utgör
ett geologiskt
bärarlag
ett bygge
unikt i sitt
slag

som utför
förändringen
i det lilla
perspektivet

den oväntade vändningen
i livet

följer vinden
improviserar
i stunden

konsten är
vad den menar

korn av sanning
mellan tårna
tar tag i rötterna

masserar
och lyfter jaget

upp ur de dunkla
vrårna

det är friheten
från varandra
som oss förenar

förser
med syre
sandkorn för sandkorn

marscherar fötterna
under folkvalt
styre

en oslagbar här
blåser i horn
av kärlek
underifrån

driver
och viner
i vind

i tross
och tåg

en flöjtton
dov

sand och salt
på kind

tjuter
i drivved
vid snustorrt
fågelskrov

utan bindning
bildning
bemanning

sanden
är
sin egen
sanning

en gåva
ett lån
en konstnär

som bär
den som
vandrar
långt
hemifrån

barfota
på stranden

Spel

Varje liv
en spelplan
utan spel
och pjäser

somliga
säljer
regelböcker
som andra
läser

livet
bjuder in
till intuitiva
lekar

många
bara går
dit andra
pekar

barnet
i leken
söker
det unika

där är
lekkamrater
förvånande lika