Kategoriarkiv: Tystnad

Allt som finns

Allt som finns
är berättelse

även det som
aldrig har funnits
ej heller kommer att finnas

utom som en
möjlig tanke

är en berättelse

drömmar tänjer
länkar samman
oförenliga
berättelser

från det allra minsta
till det allra största

det mest obetydliga
till det helt avgörande

allt liv all materia
är inget annat
än berättelser
i berättelsen

vetenskapen
med sina upptäckter
och evidensstyrkta
utsagor

religionerna
med sina myter
och trosprång.

gud är berättelse
liksom Ickegud
är berättelse

båda ryms
i samma
övergripande
berättelse
om allt som ryms
i samma berättelse

som ingen kan
berätta
utom tystnaden

myran
berättar
om kampen
med ett barr
som fastnade

barret
berättar
om att
stå emot
en myra
som sliter
och drar

vattenmolekylen
berättar
om att vara
en del av
en vattendroppe
på ett barr
som skakas

pojken
Iakttar
en myra
med ett
stort barr

mamman
berättar stolt
om sin
pojkes
naturintresse

skogen
berättar
om vinden
som får träden
att dansa

tystnaden
berättar
ingenting
och har därmed
sagt allt

Titthålsoperation

Se in genom
ett titthål
i den yttre
vävnaden

innanför
det som sker
och uttalas

se in bakom
den inre
vävnaden

innanför
det som menas
och åsyftas

se in där
ingen vävnad
består

innanför
det meningslösa

se undret
där

i en
obegriplig
mening

läs den
på tusen
språk

vart och ett
med sin
unika
tystnad

se in genom
alla språkens
sammanvävda
tystnad

se bortom
det osynliga
där någon andas

så svagt
att en vindstilla
sommardag
ter sig som
en orkan

se in genom
den oandade
andningen

den döendes
bekännelse

se
andemeningen

ich lebe
und das
ist genug

jag lever
och det är
nog

Den tystnad

Den tystnad
Den tystnad
vi dricker
in i vår törsts
förtorkade
källa

gripna av
tystnadens
innebörd

när den älskades
röst förklingar
i talande tystnad

droppar tyst
från taken
ner i strupen
på tysta flämtande
kroppar
kyssta till vila
i älskogsdjup

när bilden tystnar
överlämnar
tidigare bottnar
från lager på lager
till framtidens färgflax
och flyktigt skissade fåglar

i bön utan ord
ord utan bön
lön utan möda
möda utan lön
och skatt på skratt

då allas andhämtning
upphör
i syremättad
tyst förundran

skymningens tystnad
den skimrande tystnad
dit allt som i tystnad snyftar syftar

bär skönhetens
självklara
teckning och tecken

den tystnad
av lättnad
så tyst
som en
klingande tystnad
kan bli

Kvalité

När bildörren
svarar med
klick

sluter tätt
tungt
lätt

när ordets
mening
vilar på tungan
under gommens valv
bakom slutna
läppar

när gitarren
lyfter
dova toner
till klang
ur sitt inre
mörker

omsorg
viskar
lystet

kvalité
klick
klang

Tystnadens tystnad

Pinsam tystnad
kreativ tystnad
känsliga bottnar
båda i blodsband

varandras motsats
och spegelbild

från pinans
rödrosa förtält
hörs luftburen
pianoklang

måste få stå
olåst ordlöst
i vinden
en stund

utan rädsla
för klavertramp

innan vi slår ner
våra bopålar
och stavelser
i marken

rispar med flintasten
i barken och fäster upp
våra ändelser
som ädelsten

ingen äger den
tystnaden
som står och väger
väljer ackord mellan
blålera och snålblåst

från harmlöst joller
i diskanten
till vresig vind
dunkar i basen
stakar ordet ut
för att taktfast strida
rida stormar
med lungan full
av bokstäver

varje ordrot
underjordisk
sträng spänd mellan
magma och mamma
mellan eldflod och jordytans
svala gömmor

ankomst innan nedkomst
i tid räknat hela barnets
utvecklingscykel
det vill säga drygt
en mansålder

dessförinnan
rymdens tystnad klingar
i ett ljusårs flöjtton till fottramp
med efterföljande nottecken
på himlavalvens projektionsduk
fågelsträck och fågellek
frågvis frågetecken
i ett och ett halvt sekel

men varje ords berättelse
börjar i den absoluta gryningen
tystnadens tystnad där
bortom alla rotsystem
notsystem bortom bråttom

det syrliga
tanklösa
ursprunget

i egen
hemlighållen
djurlega
invid rymdens ytterkant
där allt levande en gång varit

söker
sin motsvarighet
i vårt inre öga

ordets trädgård
pupillen komposten kompassen
den del i mig som inte är jag
ordets egenljud
valör och vagga

våga väcka tystnadens
svar på ödesdigra frågor
stanna där stanna
utan satsförkortningar
förklaringar
lättköpta durackord

sånt svammel
är skvaller
och skrammel

du är en ton
spela den

Samma bergasal

Jag följer trappans
snedslitna steg
utan vare sig ledljus
ledstång eller förutsägbarhet
ner mot det allt mörkare
i kroppens arytmi
längs stentrappans
vindlingar
tills ett trappsteg
visar sig vara
det sista trånga
och samtidigt
den högst belägna
delen av den
murade stenväggen
i kolsvart mörker
där alla vandrare
av svindel chockade
förlorar balansen
för att i bästa fall
finna den igen
på botten i den
nedtystade
floden i den
gigantiska
nattsvarta sal
där fukt och
överakustik
fått fritt spelrum
i så långliga tider
att klockan
nätt och jämt
var uppfunnen

det här kunde vara
en bergasal i natten
full av hemliga gömslen
där alla möjliga
och omöjliga varelser
hade sina lustfyllda
äventyr i skydd av mörker

men kunde lika gärna
vara den totala tomheten
som kan få vem som helst
att göra vad som helst
med vem som helst
i ren panik för att
slippa nuet

eller kunde för någon
salens enorma volym
där höjden kan
förnimmas i den
akustik som klingar
latent utifrån den extremt
känsliga återgivningen
och förstoringen av varje
liten rörelse tolkad som
tillgänglighet genom ljud
vara ett uttryck för tron
på det heliga rummet
den himmelska salen
redo och dukad till
bankett

samma stentrappa
samma bergasal
samma tysta flod
samma ansvar att
vandra sig ner i den

i svalka återfinna
balansen

där på botten
i okänt vatten
finner jag
mitt inre ljus

i det svarta gapet
på en regnbågsforell

Mors dagar

Min mor
har en egen dag
som infaller
varje dag
hon använder
ordet Jag
obesmittad
av Jantes lag
den dag
hon vänder
sin kind
och sitt öra
nästan blind
nästan döv
svårt att höra
mot den som
tystnar
och verkligen lyssnar
när hon söker sig inåt
i sig själv
och finner nått
en stark liten flicka
som påminner om henne
som är vild
tar av sitt spänne
släpper ut sitt hår
inte bara är snäll
och gör vad hon får
ses dansa i löv
njuta äta och dricka
då får hennes kinder
en särskild lyster
bilden är tyst
helt utan ljud
men alls inte dyster
en bild av en flicka
en dag
obesmittad
av Jantes lag
hittad
och älskad av Gud

Spela död

Spela död
ingen dödar
en redan död
det är ur mördarens
synvinkel
likgiltigt
om han beslutar
att inte ödsla
ammunition
på en uppriktigt
avliden
eller på en
som bara
spelar död
men spela aldrig
levande
liv kan ingen
efterapa

* Skriv en kommentar
* Skicka en privat kommentar
* Skriv ut
* Spara som PDF

Bookmark and Share

Hon lutar sig bakåt

Hon lutar sig bakåt
skjuter fram
sträcker sig
i sin gröna fåtölj
öppnar sig

sträcker sig bakåt
upp mot regn
som vandrar i kretslopp
fyller generationer
av brunnar källor
uråldriga akvedukter
gudinnor
bevattningssystem

får alla trädgårdar
att blomma och ge frukt

lutar sig
sträcker sig
vrider sig
i sitt inre
vattenflöde
simmar motströms
med läppar
i sin kroppslyrik
att låta sig genomsköljas
av vårflod

vårfloden
bäraren
förmedlaren
förkunnaren
av grundläggande arv
av svallvågor dyningar tider
blomster gräs tunna små ungar
sköra korallrev
fruktträd kräldjur och insekter

efter ursprungets vibration
på botten där alla
och allting bottnar
där absolut stillhet
är absolut rörelse

lutar sig
sträcker sig
vrider sig
öppnar sig
reser sig
varsamt lyfter
ur sina kalkar
glasklara ord
i klang
ingen tidigare erfarit

som friskt svalkar
den törstigas strupe
droppar
över munnar läppar
i den stund de uttalas
inifrån underifrån nerifrån

återspeglar lättnaden
vårens dofter i nyfödd vind
lättnaden lyftet lyftnaden
lättnaden luftens löften
lystnaden tystnaden
lusten lustan pulsen lättheten
befrielsen frihetens bränningar
ärlighetens dyningar
stolthetens vågskvalp
mot bryggan och klippan

allt inrymt i en liten rörelse
med stor läsbarhet
en sträckning
bakåt
in i framtiden

tolkad
i och genom
den gröna fåtöljens
gränslösa dröm och fantasi

om vad som är utanpå
och vad inuti